och ben i följd af de små skador han er-
hållit genom fallet.
Han såg på Idalia, der hon låg afsvim-
mad; hennes stolta hufvud hvilade mot sten-
golfvet, och dödens blekhet var utbredd. öfr
ver hennes ansigte. Han trodde henne vara
död; och hans hjerta isades af en ytterlig
förskräckelse. :På sitt eget tyranniska vis
älskade han benne fortfarande, och han tänkte
att han dödat henne.
Han: hade lyssnat till samtalet mellan de
båda älskande, och, han hade derunder fun-
nit henne tro; det löfte hon gifvit honom.
Hans agg till henne utplånades, en känsla
af skam intog honom, Ideligen hade ban
under en lång följd af år bedragit, förtryckt
och -vanärat henne; men hon hade under
sämma långa tid städse lönat ondt med godt
och varit honom trogen, trots. allt hans förs
räderi mot henne, Tanken härpå skar ho-
nom nu i bhjertat, och bittra sjelfförebråel-
ser bestormade honom. ;
Med darrande händer och tårfyllda ögon
böjde han sig ned, vidrörde henne och sökte
återkalla henne till lifvet. mt
Men först efter förloppet af en ganska
lång stund återvann hon medvetandet. Hon
begynte andas helt svagt, hennes ådror blef-
vo varma, hennes ögon öppnades långsamt.
Hon kände igen mannen som stod lutad öf-
ver henne: och hon satte sig plötsligt upp, ut-
bristande med en min af ytterlig afsky och fasa :