— Hvar träffas hon? — frågade jag. —
Jag förmodar väl icke i hennes hemland, ty
jag får tillstå, att jag alldeles icke känner
Let att resa till Afrika för att få äta mid-
ag.
— Hon träffes här. Om fem minuter kun-
na ni vära hos. henne. Hon är bekant för
sina goda middagar och kan bjuda oss på
ett ypperligt portvin, och hvad deserten be-
träffar, går jag i borgen för, att årstidens ut-
gsöktaste frukter stå till hennes disposition.
REöFörvånad lät: jag min vän få sin vilja
fram, och en stund derefter bultade han på
dörren till ett litet vackert hus i närheten
af Buckinghampalatsot.
Dörren öppnades och min vän frågade:
— Är hr van Hare hemma?
Han var hemma. Min vän öfverlemnade
sitt kort och strax derpå blefvo vi hjertligt
välkomnade af hr van Hare.
— Vi komma för att äta middag hos er —
sade min vän.
— Ni komma i rättan tid, ty vi stå just
i begrepp att gå till bords.
Jag såg mig omkring efter djuret och hop-
pades få sigte på en stark bur, hvars jern-
galler bildade ett tillräckligt värn mot go-
rillan. Men till min stora förvåning fick jag
i nästa ögonblick syn på goörillan, som gatt
beqvämt utsträckt i en ländstol framför ka-
minen i ett tillgränsande rum, stödjande sitt
hufvud mot handen — såvida man får ut-
trycka sig så, ehuru jag icke inser hvarför
det ej skulle gå an, då hennes fingrar voro
smala och fina och hennes naglar synnerligen
väl vårdade. Hon gjorde i det hela intryc-
ket af en hederlig, gammal kerre, som vär-
derar denna verldens goda
Sedan vi satt oss till bords och knifvar
och gafflar börjat slamra, kom hon synbar-
ligen i godt humör, reste sig upp från sin
makliga plats och gick lugpt och med viss
värdighet till bords.
Först bjöd man henne ett stycke kött och
ett glas sherry, men hon var visst icke rik-
tigt nöjd härmed, ty efter att en stund med
begärlighet hafva bligat på ett stycke kapun,
som låg på min tallrik, utsträckte hon plöts-
ligh utan att säga så mycket som ursäktal
eller tillåter ni?, sin hand, och på ett
ögonblick var min tallrik tom. Det före-
föll mig fullkomligt öfverflödigt att göra en
dylik personnage föreställningar om dess
uppförande och lät Honne derför vera i fred,
isynnerhet..som. det hela gjorde intrycket af
ett godmodigt . skämt utan afsigt att såra.
Hon begagnade naturligtvis hvarken knif
eller gaffel och gnagde benen på ett föga ci-
viliseradt sätt, men oafsedt kapunrofferiet
uppförde hon sig under hela måltiden full-
komligt oklanderligt. Hon knäpptesina nöt-
ter och drack sitt glas portvin med en så
förnäm min, att jag blef öfvertygad om, att.
hon — såvida det eljest finnes någon rang
bland gorillor — tillhörde. den första tang-
klassen. Den jättestora apan betedde sig
som en bildad menniska, och hade blott den
svagheten, om man får kalla det så, att hon
talade mycket litet.
Hr van Hare, som företagit flera resor i
Afrika och är förtrogen med -de olika apar-
ternas böjelser och vanor, berättade, att hon
hvarje morgon fick ett kallt bad; hon var
för öfrigt icke så lätt att tillfredsställa, då
hon hade en temligen förfinad smak och in-
galunda höll till godo med öfverlefvor. Hon
åt helst stek, fågel celler fisk och hyste stort
förakt för kokt kött. Hr van Haro tillagar
en särskild soppa, som han kallar gorillasop-
pa och som i regeln serveras henne hvarje
dag. Ton får dagligen årstidens utmärkta-
ste fruktsorter, och innan hon går till hvila
dricker hon romtoddy med honung i stället,
för socker. Hon anses allmänt vara det
vackraste exemplar, som finnes i Europa, och
om man tager i betraktande, huru vildt dju-
ret är i sitt hemland — infödingarne i Afrika
frukta det mer än lejonet — måste man verk-
ligen förvånag öfver huru väl uppfostrad
hon blifvit.
Vi sade nu farväl till vår ludna vän och
vandrade hem, stärkta i den öfvertygelsen,
att Darwin har rätt, när han sägor, att men-
niskorna äro civiliserade apor.
Ett franskt arbete om Amerikas
första upptäckt genom nordmän-
nen.. De couverte de PAmöerique par leg
Normands du dixiome sidcle är namnot på
ett arbete som nyligen utkommit i Paris.
Författaren Gabriel Gavrier är medlom af
ornminnesföreningen i Normandie och har re-
dan i ett förut utgifvet arbete talat om
Nordmän och brittiska sjömän, hvilka sett
Amerika före Kristoffer Kolumbus. Våra
långvariga undersöknvingar, yttrar Gravier i
sitt arbete, hafva visat, att upptäckterna i
slutet af 15:de århundradet voro fortsättnin...
en eller snarare följden af den som skedde
1 det 10:de. årbundradet. Amerikas upp-
täckt genom nordmännen har hittills aldrig
varit så noggrannt behandlad af en fransman
som i detta-arbete. :
Breflåda.