inte kom tullkostern Alice och inte Esther med sin stora topp och inte Alma och inte stadsfiskaten med sin Sigrid-oeh inte Eol-öch inte Gurli. Men Brenda kom och Embla och Nornan och Måry och Falken och begge kostrarne Tryggve och Maria. Och så blef midda; färdig, och sedan fingo vita i land vid Skarpö och se på Roslagarnes pristagning. Det är en ganska vacker husslöjd detta Roslagsboarnes-båtbyggeri, som egentligen bedrifves i Väddötrakten. Der. gör man till och med skonare och briggar som beväras-af några bondpojkar; hvilka aldrig varit till sjös, men Ze sig Ut på resor och leta sig fram både till England och; Frankrike. Huru långt de drifvit sin färdighet kan man finna af uppgifterna, som utvisa ått storbåten Sagan tillryggalade banan endast på ekväminuter längre tid-än Ariel;-rTänk om en Sagan eller en Bernhardina en dag::skulle få den äran att tvätta sina tjäriga bogar i en Ariels aristokratiska kölvatten och känna en tretungad flagg på sin oskrapade gaffel! Elfva mintter äro ingen evighet och värre har händt! Solen har emellertid börjat sjunka bort öfver Stafsnäs, och landen få färg. Harödvarnen, Som hela dagen gått för bottenrefvadt, har nydagt.bi. Hvita -märren kastar en skugga stor som Cheops pyramid, och mästaren på Kanholmsfyren slår på olja, . Ungskrakarne-komma sträckande och leta upp sina nästen, sedan musiken ock övordomarne lagt sig. En ung Stochholmäre,som blifvit född i trakten af pågående publicistmöte och aldrig setthafvet eller afsvatten, skiljer sig från sällskapet-:och går med brådskande steg ner till stranden. Sedan han sett sig försigtigt omkring, hemtar han upp en handfull vatten och smakar. Det är verkligen salt! Ja det är det! Se-. dan tar han upp några tångbålar och undersöker dem noggrannt. Det är verkligen tång! Ja det är det! Sedan kastar han en vidtomfattande blick ut åt Dalarögattet!Detta streck är hafvet; och han fotograferar taflan på sin näthinna. Om han kunnat dröja ett par timmar till, skulle han öfver sydöstra landet ha fått se Sandhamns fyrar; två ögon, som hålla utkik-i--mörkret, det ena alitjemt öppet, det atdra då och då varnande med en betydelsefull blinkning. . Men ånghvisslan och fanfarerna kalla honom tillbska, och Kanbolmwsfjärdenligger snart lika tyst och Borglig som den brukar om hvardagarne,. vågorna ta af sig sina hyita lufvoroch gåtill kojs; det stiger ett mörkt moln i vester; solen har ledsnat på spektaklet och tycker att det kan vara nog; allting går hem och lägger sig. AÄ vii väg än? Se så der ja! Lä P.-S. till Redaktören. :Prisutdelningen skulle ega rum på Höggarn, :men -välsanlända: dit -erhölls det ..besked -att fartygscheferna skulle infiona sig: ombord på Färdig, som icke ville ta land, Eder, referent. måste lemna. ;sin öfverrock i sticket på Vingåker och skaffa sig öfver på Färdig och dit väl anländ fick han stanna qvar. Efter en lång och regnig färd in till staden, under hvilken mycket fyrverkeri. atbrändes, anlände: jag med: Färdig till fiskarhamnen kl. 2 t. 15 m. om mörgohen —Ädet är så, dumt.med. sådana der .käppseglinigar — måste genomblöt kasta mig från ångbåten ned i en fiskarbåt, hvarvid jag höll på att trampa ihjäl en gift qvinna, stöta mig öfver några jernstaket och springande i hällregnet skyndatill-eder byrå; der faktorn mottog mig i trappan med en ödmjuk men afgjord anhållan att inte skrifva för: långt. . Jag tog trappan i två fjät och är inne på byrån. Jourhafvanden är vid dåligt humör och anbefaller mig att inte göra mer än: några .rader, korrekturläsaren förenar sina böner med hans, och jag nedristade -under)brinnande feber de oförgätliga rader ni haft den stora grämelsen att läsa under tidöingsmännens, vidtberömda samqväm. Jag påstod helt oblygtatt Naja, den sköna Naja, egdes af en ingeniör — jag mins inte namnet— då jag bordt veta att etatsrådet Tietgen var hennes lagliga cherre. Skulle jagsänte känna etatsrådet T., jag, som.stod bredvid honom när han fattade sin större silfverbägare och. föreslog ettlefve för konungen, jag, som en stund senare öfverraskade mig med att sjunga folksången! Hvad tänkte jag på, när jag:skret dessa förårgligå ord, ingeniör Rowan? Jag tänkte förmodligen på portnycklarne som lågo i öfverrocken, hvilken låg på Vingåker, bakom Nationalmuseum. Jag afvaktarEdert: övers seende; saevdr a Eder referent VDtrikes-Nyheter.