inte kom tullkostern Alice och inte Esther
med sin stora topp och inte Alma och inte
stadsfiskaten med sin Sigrid-oeh inte Eol-öch
inte Gurli. Men Brenda kom och Embla
och Nornan och Måry och Falken och begge
kostrarne Tryggve och Maria. Och så blef
midda; färdig, och sedan fingo vita i
land vid Skarpö och se på Roslagarnes pris-
tagning. - Det är en ganska vacker husslöjd
detta Roslagsboarnes-båtbyggeri, som egent-
ligen bedrifves i Väddötrakten. Der. gör
man till och med skonare och briggar som
beväras-- af några bondpojkar; hvilka aldrig
varit till sjös, men Ze sig Ut på -
resor och leta sig fram både till England
och; Frankrike. Huru långt de drifvit sin
färdighet kan man finna af uppgifterna, som
utvisa ått storbåten Sagan tillryggalade ba-
nan endast på ekvä- minuter längre tid-än
Ariel;-rTänk om en Sagan eller en Bernhardina
en dag::skulle få den äran att tvätta sina
tjäriga bogar i en Ariels aristokratiska köl-
vatten och känna en tretungad flagg på sin
oskrapade gaffel! Elfva mintter äro ingen
evighet och värre har händt! Solen har
emellertid börjat sjunka bort öfver Stafsnäs,
och landen få färg. Harödvarnen, Som hela
dagen gått för bottenrefvadt, har nydagt.bi.
Hvita -märren kastar en skugga stor som
Cheops pyramid, och mästaren på Kanholms-
fyren - slår på olja, . Ungskrakarne-komma
sträckande och leta upp sina nästen, sedan
musiken ock övordomarne lagt sig. En ung
Stochholmäre,som blifvit född i trakten af på-
gående publicistmöte och aldrig setthafvet eller
afsvatten, skiljer sig från sällskapet-:och
går med brådskande steg ner till stranden.
Sedan han sett sig försigtigt omkring, hem-
tar han upp en handfull vatten och smakar.
Det är verkligen salt! Ja det är det! Se-.
dan tar han upp några tångbålar och under-
söker dem noggrannt. Det är verkligen tång!
Ja det är det! Sedan kastar han en vidtom-
fattande blick ut åt Dalarögattet!- Detta
streck är hafvet; och han fotograferar taf-
lan på sin näthinna. Om han kunnat dröja
ett par timmar till, skulle han öfver sydöstra
landet ha fått se Sandhamns fyrar; två
ögon, som hålla utkik-i--mörkret, det ena
alitjemt öppet, det atdra då och då varnande
med en betydelsefull blinkning. . Men ång-
hvisslan och fanfarerna kalla honom tillbska,
och Kanbolmwsfjärden- ligger snart lika tyst
och Borglig som den brukar om hvardagarne,.
vågorna ta af sig sina hyita lufvoroch gå-
till kojs; det stiger ett mörkt moln i vester;
solen har ledsnat på spektaklet och tycker
att det kan vara nog; allting går hem och
lägger sig. AÄ vii väg än? Se så der ja!
Lä
P.-S. till Redaktören.
:Prisutdelningen skulle ega rum på Hög-
garn, :men -välsanlända: dit -erhölls det ..be-
sked -att fartygscheferna skulle infiona sig:
ombord på Färdig, som icke ville ta land,
Eder, referent. måste lemna. ;sin öfverrock i
sticket på Vingåker och skaffa sig öfver på
Färdig och dit väl anländ fick han stanna
qvar. Efter en lång och regnig färd in till
staden, under hvilken mycket fyrverkeri. at-
brändes, anlände: jag med: Färdig till fiskar-
hamnen kl. 2 t. 15 m. om mörgohen —Ädet
är så, dumt.med. sådana der .käppseglinigar
— måste genomblöt kasta mig från ångbåten
ned i en fiskarbåt, hvarvid jag höll på att
trampa ihjäl en gift qvinna, stöta mig öfver
några jernstaket och springande i hällregnet
skyndatill-eder byrå; der faktorn mottog
mig i trappan med en ödmjuk men afgjord
anhållan att inte skrifva för: långt. . Jag tog
trappan i två fjät och är inne på byrån.
Jourhafvanden är vid dåligt humör och an-
befaller mig att inte göra mer än: några .ra-
der, korrekturläsaren förenar sina böner med
hans, och jag nedristade -under)brinnande
feber de oförgätliga rader ni haft den stora
grämelsen att läsa under tidöingsmännens,
vidtberömda samqväm. Jag påstod helt oblygt-
att Naja, den sköna Naja, egdes af en inge-
niör — jag mins inte namnet— då jag bordt
veta att etatsrådet Tietgen var hennes lagliga
cherre. Skulle jagsänte känna etatsrådet T.,
jag, som.stod bredvid honom när han fattade
sin större silfverbägare och. föreslog ettlefve
för konungen, jag, som en stund senare öf-
verraskade mig med att sjunga folksången!
Hvad tänkte jag på, när jag:skret dessa för-
årgligå ord, ingeniör Rowan? Jag tänkte
förmodligen på portnycklarne som lågo i
öfverrocken, hvilken låg på Vingåker, bakom
Nationalmuseum. Jag afvaktarEdert: övers
seende; saevdr a Eder referent
VDtrikes-Nyheter.