målet att åter förekomma. den 18-d:s,-till-kvil-
ken dag Pettersson ålades att, vid äfventyr af
hemtning, sig persouligen inställa
o
På Kanholmsfjerden.
Kanholmsfjärden ligger som en circus.
Hvita märren gräggar i sina bredfogar och
Harö-qvarnen sträcker på armarne och hju-
lar på oskogsbrynet — Kanholmsfjärden lig-
ger som en nysopad dansbana och Sydve-
sten spelar upp en dubbelrefvad märssegels-
polska. Roslagarne ha valt Fjordholmarne
till klädloge, och landsortstruppen rustar si
till första representationen. Här nppstöd
en paus, hvarunder prisdomrarne justera sina
ur, åskådarne beslå sina: plaids, brassaroc-
karne--för bagbords. knappar och leta fram
sina sjötermör för att ha klara. Roslagarne
plocka sten i sina båtar, hvilket för dem
är lika med att refva. Just som rikets 2,499
prester säga amen och solen slår tolf, brin-
ner ett skott af från chefsfartyget, lika pre-
cis som kanonen i Palais-Royal. Roslagarne
hissa på, klippa med vingarne och göra slag
åt fjärdens norra gatt. Andra skottet brin-
ner af. Vändning för styrbords halsar. Nu
gäller det! Nr 12 Johannes Söderman, hala
an styfvare om: du skall ha första priset;
håll inte för kärt din snålvarj. Familjen
Söderman sitter uppklättrad på lovarts lå-
ring och hviftar med mössorna när Sagan
passerar akter på Färdig
Hvarför . vänder Vinte Britannia? Tänker
hon ligga öfver Fjordholmarne i nästa slag ?
Duger inte: Jaså, hon är vingskjuten. Klo-
fallet har sprungit och storseglet hänger
som en trasa. Adjö med dig, och Britannia
försvinner i Norr och står snart i ton med
det blånande. landet. Men vinden har re-
dan blåst ut de brinnande förbannelserna
och nr 2 finnes inte mer bland de täflande.
Johannes Johansson ska lära sig att refva
såslipper han sådant der. Oth så gick det
för fällt — alla tolf. Nu har Vingåker gått
öfver till andra stranden och lagt sig mel-
lan Hvita märren och Skarpö för att ut-
göra målet och sköta sin del af kontrollen.
Återigen en paus, hvarunder Roslagarne ar-
bettide ners:på östra delen af färden och
de lustfarande ångbåtarne förde hvarjehanda
musikaliskt oväsen på vestkusten. Nu kom-
ma de dängande först close akter om oss
och sedan för styrbords. halsar för-om, -för
att sedan gå upp. några kabellängder och
lägga sig i lå om Skarpön, der de snart alla.
10 — en till utom- Britannia hade på ett
obekant sätt förkommit — Jlågo i rad
så lungt och stilla som de bruka i
Nybrohamnen. Här hade dock passioner
varit i rörelse och en liten tvekamp utkäm-,
pats för om Vingåker... Fyran och elfvan
ade nemligen passerat aktern ungefär sam-
tidigt, dock såxsatt fyran låg öfver och så-
ledes hade rättighet stt vända först. Elf-
van ansåg dock listigare att göra slaget ilä
om fyran hvarigenom hon visserligen riske-
rade att förlora vinden men också hade ut-
sigter att komma först eller gå i qvaf. Nu
ville det sig så att fyran var en hetsig herre,
och gör han vändningen tvärt, när han mär-
ker medtaflärens afsigt, och hade han full
rätt att segla her elfvan, men denne upp-
gaf så lifliga nödrop att kamraten löfvade
och släppte fram syndaren som eljest ofel-
bart skulle hå blifvit krossad möt åhga-
rens stäf. Men segelsällskapet? Ja, det vet
inger hvar det-håller-kus; eller när det
skall börja manövern, förr än någor upply-
ser om attsde hålla på som bäst att segla,
och verkligen. skönjas en och annam hvit
fläck i fjerran, iute större än en,mås i na-;
turlig storlek. Förstoringen ökas. Nu äro
de här. Mathilda, tvåårigt sto, värdigt. att.
vara fallit efter Ariel och Dagmar, fördt af
ryttmästaren Harmens. Gud förlåte mig!
Men se hur väl han sitter; i såmlad galöpp
vänder han och så med sträckta tyglar ll
traf, skummet: fräser om bringan, sidörna:
löddra sig. Här behöfs hvarken spö eller
sporrar och inte dammardetheller och in-
ga hunder och inga gatpojkar! Hvad tycks
om sådan löpning.- Så kommer Violet, en
vacker lady af bästa familj, kastar Med häf-
vudet bakåt och är skön som döden. Hvar-
för skulle du vara Khål i sistaxögonblicket?
Din herre och man skulle eljest ha fått
dricka din skålsur en silfverbägare Yr marö-
kängsfodral!: Det:der klädde dig inte; sköna
Violet, såvida icke det var artighet mot
den -vackra :Danskan, som förvred. hjernanm på.
alla karlar den dagen. Och sedan Ariel!
Meyers lexikon vet inte om.det skall sätta
sig bland luftandarnejteller vättendemonerna
och sannerligen jag vet dett heller! Och se-
dan det Vatkra Danskan med sitt etatsråd
och sin stora klyfvaren; ?
All slags kärlek är naturligtvis i-och för
sig mer eller mindre förkastlig, men när den
går till öfvermått rent af vansinne, så äfven
med kärleken till båtar och båtsegling. Det
fanns en gammal båtölskare ombord på- vår
ångare, och när han fick se Naja greps han
af en så olidlig kärlek till den sköna, att han
nära nog hade gått i sjön. Fan: var bok-
stafligen kär och försjönk under senare de-
len af färden i ett Yjupt svårmod, så atthan
hvarken åt eller drack!
Detta räv sett mycket egendomligt fall af
mania: Emellertid .r- i
Sejlene faldt,
Da steg det:
-Hvor-er--ormen Lange,
Kommer ikke:-Olaf. Tryggvason?