Islands tusenårsfest.
Från Lunds universitet har i dessa dagar
afsändts till Island en gåfva af svenska böc-
ker, 100 arbeten i 250 band: Sändningen åt-
följdes af ett tryckt gåfvobref, så lydande:
oll Stiftsbiblioteket i Reykiavik öfverlemnas
härmed en samling aft svenska skriftverk. Den
söker att företrädesvis gifva en bild af Lunds
universitets bokliga id och har tillkommit genom
bidrag af detta lärosätes lärjungar och lärare.
deras vägnar bjuda vi denna gåfva såsom
ett, om ock ofullkomligt, uttryck af?vårt univer-
sitets tacksamhet för de litterära skatter, hvilka
Island gifvit åt det gemensamma nordiska fäder-
neslandet. -I isländska. skrifter finnas till-en stor
del källorna för vår- kunskap om fädernas lynne
och odling; utan den vård; som vittre isländske
män -egnat åt vår samfälda forntids minnen,
skulle wi. ocksmindre klart kunna:fatta de:kraf,
hvilka Tramtiden ställer på oss. Må gåfvan vitt-
na rg denna tacksamhet, och må den varda till
Eb, Eklund. K. PF. Södervall.
P. Sörensson, Studentkårens ordförande.
Es. Legner. Martin Weibuu.
Jemte denna minnesgåfva hafva två
lyckönskningsskrifvelser afgått från. Lund,
en från studentkåren och en-annan från ini-:
versitetet. Den -förra .utgöres af.en:tryckt
lyckönskningstafla, på hvilken läses följande:
Lunds Universitets Studenter hembära vid de
öns Minnenas fest. sin. Hyllning ochLyck-
önskan åt Islands folk. Hell den minnesrika-Sa-
go-ön, den minnesgoda vårdarinnan af Nördens
härd, Sångens, Vetenskapens; Frihetens gamla
hem! --Ur. trohet .moöt. fräjdstor Forntid -växe
Framtids ära .och lycka.
Universitetet har sändt följande skrifvelse, :
försedd .med- hry. konsistorii-ledamöters un-;
derskrifter: pe 2 s
Till Islands Althing, Tusen år hafva förflutit,
sedan den förste landnamsmannen ankom till
Island och grundlade en kolonisation, som skulle:
blifva af:de vigtigaste följder icke blott för det
nyfunna. landet .sjelft, utan äfven för-hela den
skandinaviska norden och medelbarligen för hela
det bildade Europa. i
När Norges storättade män icke kunde finna
sig i den tingens ordning, som Harald Hårfager
hade infört, sökte och -funno: de en fristad på
det aflägsna ölandet. Men de förde med sig ej
blott det gamla hemmets högsätestolpar utan äf-
ven sitt moderlands -tungomål och skaldskap,
gudalära och hjeltesaga, sed och rätt. När forn-
tida lifvet i de Skandinaviska landen genom en stad-
ad och utvidgad konungamakt, genom kristen-
dömens införande och ännu flera samverkande
orsaker gick sin upplösning eller kanske rättare
omgestaltning till mötes, för att lemna rum åt
en annan : tids odling och verldsåskådning, då
medförde denna brytning hos oss ett ringaktande
och-derigenom snart nog-en -hardt när -fullkom-
Få pönaka af den förgångba tidens art öckid6.
i sland var förhållandet annorlunda. Kristen-
domens antägande och vidsträckta färder till
andra land införde visserligen äfven der en ny
odling och förändrade förhållanden, men icke.
dess . mindre hafva Isländarne icke blott med
trogen omvårdnåd förvarat det medförda forn-
tidsarfvet utan ock rikligen förkofrat. detsamma.
Det är denna lyckliga omständiglKet, som de
Skandinaviska folken baka att tacka för sin kun-
skap om förfädernas trö och lif, och i samma
mån som dessa. folk blifvit. förtrogne med, Is-
lands Klassiska litteratur, hafva de ej kunnat an-;
nat än med fillgifvenhetens och: tacksamhetens
starka bind känna sig fästade vid den gren af
utgammal hordmannastam, som nu i tio-århurn-!
draden blommat och frodats- i det minnesrika:
sägolandet vid den gamla verldens ytterstå grän-
ser. a
Då Island snart firar sina tusenåriga minnens:
fest, har- denna-stilldragelse hos alla frändefolk
framkallat det lifligaste deltagande. Lunds Aka-
demiska Koönsistörium kan; försäkra, att. detta
deltagande ej är minst inom Svea välde och hos
dess innebyggare. Isynnerhet vid de svenska
universiteten; den nationella bildningens natur-.
liga vårdanstalter, måste detta deltagande kän-
nas lifligt; och Konsistorium kan ieke underlåta
alt vid detta tillfälle frambära sina varmaste
tacksägelser och ilyckönskningar till den:Skån-
dinaviska bildningens äldste och trögnaste vVår-
dare, Inför Islands: Althing vågar derför Konsi-
storium härmed uttrycka sin imerliga önskan.
och förhoppning, att Islands franitid må blifya.
dess forntid Färdig, att: landet. må under den
Högstes -hägnande hand erhålla en-allt större.
utveckling 1 både andligt och:materielt bän
ende, och att dess. ädla- folk hädanefter.so
hittills må varazsina sstamfränder en föresyn i
trogen vård af fosterländska minnen,
Konsistorium anhåller att i-det Isländska Al-
thingets--benägenhet -och välvilja få vara inne-
slutet. Lund den 23 maj 1874.
— Imorgon kommer i Skydebanen i Kö-
penhamn en större fest i anledning af Is-
ands. tusenårsfest.att firas af isländare,-som
vistas i nämda, stad, samt andra -personer,,
hvilka stå i märmare beröring med Island... ;