mande morden af svartsjukasoch hämd. De kunna vara öfverlagda med långvarig och full öfverläggning;. men det är den. af sig sjelf pinade, till vanvett sjuka, som spekulerar på och som ofta med rysansvärd njutning sätter i verket sitt mörka förehafvande, De mord deremot, hvilkas upphof är: en kall eller varm, men dock med förståndets fulla bruk gjord öfverläggning; mord:för vianings skull, mord af en lägre slags hämd; mord af fruktan för: straff eller upptäckt; mord. för att varda fri från ett. äktenskapsband eller, någon annan. pligt o. 8. V., 0.8. V: — dessa. mord hafva alla utan undantag det kännetecknet, att utöfyaren tror sig kunna gå fri, antingen, genom att. afvika, eller. derigenom att gerningsmannen till brottet aldrig skall: upptäckas. Men detta gör ju dödsstraffet i lagboken lika overksamt! Ty, den, som. tror.sig .kunna. går fri, han afhålles.icke genom tanken på hvad som hotar. Den der . d. munken, som i Turin mördades af den f. d. nunnan och hennes bror, hade icke undgått sitt öde, vare sig, dödsstraffet stod i lagen eller ej. Spanmålshandlaren hade fått släppa lifvet till; äfven om han haft lagboken med sig ivagnen, dårhan hade. varit så oförsigtig. att i: mörka natten också; taga mördaren med sig. — Den, som har lust-derför, han dödar då utsigten är lockande och han tror sig. säker: Ty. endast: härtill. är det han. tager, hänsyn, — icke, till: bestämmelsen. i lagboken. Vän kommer ju blott dem, vid, hvuka varda gripne — öch det blir ju icke ban! Så till vida anser: jag dödsstraffet alldelesonyttigt — och det onyttiga blodet; det onyttigt offrade lifvet, det är säkert icke samhället till gagn, men deremot på mångahanda sätt till förbannelse. Men här är en tredje: grupp;som visst icke i motiver skiljer,sig.från-desandray isymnerhet icke från den sistnämda mem som bildas. af ett slägs möraliskt sämre-menniskor; nemligen dem,. fraraknle -vilja-kalla rofdjursmenniskorna. är de, som göra mord till handtverk,. banditernas kläss, de i bergen och de i byarne, de som med samma lätthet döda en mMenniska: som rdarvälta öödan en: sten; som ligger dem i vägen. Jagstänker på honom, som kom:till ett värdshus, deh blef väl behandlad;af värdinnan. och icke kunde fördragay att hon skulle fatta någon dålig tanke om henom; han kunde nemligen icke betala och då dödade han henne. Alla sådana måste gifva Nf för lif, dels derför att de kommit för långt från -menniskornas bättre väg, för att, kunna åter, föras in. på densamma; men isynnerhet derför att de måste göras oskadliga, ty fängelserntväro icke säkra inogt Vi sågo det nyligen i Caserta, der femtio sådana rofdjur bröto ut på en dag! Vijsågo det: nyligen åter i norra Italien — och hvilken förfäran grep icke alla deromkring! — En vän tillmig fälad? nyligen med en bandit, som var gripen och dömd och nu på en ångbåt fördes till fängelset. Banditen: skummade: Tolf års fängelse! sade han: Och det. bara för, två. mord; ty flerä kunde de icke få på mig! Sådana bestar måste ju dödas, och då de blott dömmas: till R års fängelse i stället för att efter ståndrätt Kjär tas, står man vid en af hufvudorsakerna til hela banditväsendet i Italien. Det är den mig så motbjudande, barnsligt politiska sentimentaliteten, som icke tål blod,gmidt i en mördarekula! Men jag vill också, att lagboken skall säga det, så klart, att ingen kugde misstäga sig derpå, att det endast är för. de, menskliga rofdjuren och endast.till nödvärn mot dessa, som dödsstraffet deri finnes inryckt.