liga falska. Å alla vexlarne hafva penningar erhållits. Dagen efter det nämda förfalskningar blifvit verkställda försvann Svensson från staden och har, trots alla efterspaningar, ännu icke ertappats. (ÅA. B) Rymmare. En frosshandlara härstädes vid namn Leonard Lundqvist, som haft ett parti ryskt rågmjöl om 900 mäåttor belånadt hos Industrikreditaktiebolaget, men hvilket mjölparti befinnes hafva blifvit af honom bortfördt, har förgäfves varit i gin bostad eftersökt, och antages hafva från orten afvikit. Man tror sig veta, att Lundqvist äfven efterlemnar förfallna förbindelser till betydligt belopp, B. Qvaeceksalverska. En känd qvacksalverska, enkefru V. A. Ruthberg, boende i huset nr 63 Mäster Samuelsgatan, hvilken i polisen förut varit tilltalad för qvacksalveri och vid högt vite blifvit förbjuden att sysselsätta sig dermed, stod i går återigen tilltalad för samma förbrytelse. Omständigheterna härvid äro följande: En dag i slutet af sistlidna juni månad anlände till henne en bokbindare från Linköping. Han sade sig söka bot hos henne för sin hustru, hvilken led af svår reumatism, samt för en sin son, hvilken hade lungsot. Fru Ruthberg förklarade det vara den lättaste sak i verlden för henne att bota både det ena och det andra och lånade mannen efter en stunds förlopp ett recept, med hv:lket han begaf sig till apoteket Morian och inköpte medikamenter efter receptet. Han erhöll der en mängd krus samt pulver. Sedermera, när han lemnat receptet tillbaka, gaf fru Ruthberg honom undervisning om, huru allt detta skulle Bbegagnås. Hustrun skulle ha innehållet af tio krus till utvärtes bruk och af tyå till invärtes; sonen hälften så många till utoch invärtes brak och dessutom pulvret. Nu var det fråga om betalningen, och fru Ruthberg var skam till sägandes, billig. Hon tög 50 kronor för hustrun Och 25 för sonen, dessutom 5 kr. i emballage — summa 80 kronor! Derpå reste bokbindaren imed sitt lifselixir. Den Utlofvade verkan uteblef emellertid både för hustrun och sonen, hvilken senare inom kort befann sig nära nog i ett döende tillstånd. Mannen skickade då efter lasarettsläkaren i Linköping, dr Åhman. Han fick genast syn på de egendomliga medikamen:erna. Pulvret hade en lukt af fenkol och innehållet i krusen ett starkt slägtskapstycke med terpentin. Dr Aman frågade bestört, hvar de fått dessa komposita ifrån, Mannen omtalade förhållandet. och .visade dr Åman afskrift af.receptet å krusen. Bestört blef han, när han fick se dettas innehåll — ingen läkare i verlden kunde, såsom klok, ha skrifvit något dylikt — men ännu mera bestört blef han, när han fann — sitt eget namn under denna afskrift! Vet var något för starkt. Dr Åmäån anmälde förhållandet för Sundhetskollegium, dervid han omnänide händelsen både med medikamenterna och namnteckningen, samt anhöll att en gräns måtte sättas lör fru Ruthbergs qvacksalverier. : . Sundhetskollegium inberättade förhållandet för Öfverståthållareembetet. I går var fru Ruthberg inställd för polisdomstolen. : Hon försvarade sig så godt hon kunde Det omnämda receptet hade hon erhållit i Helsingfors af en tobakshandlarg, som hade fått det af en doktor i samma stad, vid namn Åman. : Derför stod namnet Åman under afskriften på krusen — hon kunde ej hjelpa, att det finnes en doktor i Linköping med samma namn. Tobakshandlaren, hvars namn hon glömt, hade medelst begagnande af de medikamenter, som receptet föreskrifver, botat sig för lungsot, hon sjelf hade af dessa botats för lungsot — derför ville hon bota alla menniskor, som anropa henne, både för denna och andra sjukdomar. Nu ville polisdomaren nödvändigt se detta märkvärdiga recept, utgifvet af den finska läkaren. Olyckligtvis hade -hon just i dagarne förlorat denna talisman — men en afskrift ernjöd hon till påseende samt en mängd ftacksägelsebref. från patienter, som gifvit henne hundra riksdaler, utan att hon fordrat ett öre. Slutligen tillade hon, att bokbindaren i Linköping gerna kunde få sina penningar tillbaka, om hon återfick medikamenterna. Polisdomaren ansåg det vara omöjligt — emedan helt säkert en stor del af dem, illa nog, voro intagna. Fru Ruthberg dömåes att för qvacksalveri böta 50 kronor och förbjöds. vid 100-kronors vite att vidare befatta sig dermed. Hvad aängick den förmodade förfalskningen af dr Åmans i Linköping namn, förbehöll åklagaren, stadsfiskal Cederborg, sig öppen talan: TLANDSORTEN.