10 -— fått lida genom honom; han kom ihåg bucu han sjelf utbredt digra moln af skam och vanära öfver hennes ungdoms sköna morgon, huru hela hennes lif förgiftats i följd af hans grymma lättsinne, : — Vänta och hör mig ett enda ögonblick, sade han i bedjande ton: Ni tror att jag icke hyser någon ömhet för er; menjag gör det, så sannt Gud lefver, fastän jag ofta är frestad att hata er. Om i2g varit i Antinska villan, skulle jag aldrig tillåtit någon af dessa föraktliga legoknektar att ens med ett finger vidröra er. Alltsedan jag fick höra omtalas denna ledsamma händelse; har jag ständigt sökt er. Och ändock sätter jag mitt lif på spel för hvarje timme jag fortfar att vistas i detta rike. Jag: har icke ällenast Bourbonerna att frukta; äfven från ett annat håll lurar farad — och denna genare fara är den största. — Den största? Hvad menar ni? Ingen fiende är mera fruktansvärd än den månghöfdade despotismen. — Jo, en är det — den fiende, som har tiotusen ögon oci lika många öron, och som icke skall tveka att, om jag ertuppas, öfverfalla mig bakifrån och slå ihjäl mig, innan jag hinner värda mig om, endast för det att jag varit olydig och stannat qvar här i Italien, som jag ej velat lemna, så länge jag antog er dväljas i fängelset. Hon visste, att denna mångfaldiga enhet,