jetår, men likgiltig och torr var hon likasom
hennes efterföljande systrar, de flesta af dem.
Icke kunde de väl vara stötta och på sam-
ma gång visa ett så leende och klart anlete ?
Hvem vet. Förstälningskonsten är stor hos
Evas döttrar. Kanske Aman bort uppvakta
dem med blombuketter. Kanske musiken
skulle gett dem serenader. De fordra myc-
ket, men de förtjena också mycket. Något
namnsdagsblåseri har jag emellertid icke hört
förrän i går på Marthadagen. Att glömma
Sara, Margareta, Johanna, Magdalena, Emma
och Kristina, samt öfver Jakob hoppa in på
Martha, är att vara oartig mot sex på den
sjundes bekostnad. Detta kan icke gå mu-
siken och den som beställt den väl i läng-
den. Emellertid var hyllningen vacker och
egde rum på den lugna och spegelklara vå-
gen, sedan solen sänkt sig ned bakom kullarne
och skymningen inträdt. I närheten af de
täcka villor, som ligga i rad, då man går ned
till varmbadinrättningen, flöt en hel liten
eskader med Marthas beundrare ombord.
Jag flöt också med; icke derför, att jag vet
eller visste hvilken af de täcka villorna som
inneslöt den för mig okända, men helt visst
ännu täckare Martha, utan derför att jag
äfven sjelf fuskar i namnsdagsblåseri och af-
gudar alla snälla fruntimmer, de må nu heta
Martha, Sara, Stina eller Greta. Luftbägare
och raketer kastades, sjödykare sänktes och
bengaliska eldar tändes under det musiken
blåste alla möjliga glada melodier. Musiken
drog till med Joachim uti Babylon för
att ånyo försöka att få se en skymt af det
firade föremålet; men fåfängt, hvarken Su-
sanna eller gubbarne voro synliga. De hade
visst stängt in sig vid tonerna af ett
potpurri ur den sköna Helena. Martha blef
mycket smickrad.
I dag är det mulet, och i morgon få vi
nog ett eft erlängtadt regn.
J.