TJ ONMINEDU OTEMM OMVe BU IPB IV MT
blifvit framlagdt af den inom utskottet valda
komiten. Utskottet har för sin del antagit
de två första paragraferna i detta förslag.
Det vigtigaste i dessa paregrafer utgöres af
bestämmelserna rörande det sätt, hvarpå
medlemmarne i den första kammaren tillsät-
tas. Enligt ifrågavarande förslag skola med-
lemmarne af denna kammare bestå dels af
sådane, som äro sjelfskrifne i följd af sin
rang, dels af sådane, som utnämnas af pre-
sidenten, och dels af sådane, som väljas efter
departement. För att blifva medlem af för-
sta kammaren eller, såsom den skulle kom-
ma att kallas, senaten, fordras att hatva
nått en ålder af 40 år. Valmännen för den
del af senaten; som skall väljas, skola utgö-
ras af generalråd, arrondissementsråd och
alla municipalråden. Denna sista bestäm-
melse angående valmännen beslöts dock af
konstitutionsutskottet i motsats till den tredje
paragrafen af det af de komiterade fram-
lagda förslaget.
Underrättelserna från nörra Spanien gifva
vid handen, att marskalk Zabala mött större
svårigheter, än man trodde, att åter börja
krigsoperationernä. Med den styrka, som
fanns vid Tafalla, kunde lan icke börja ett
angrepp, som misslyckades för hans företrä-
dare, och det så mycket mindre, som flera
stora kårer voro demoraliserade. Äfven hel-
sotillståndet bland trupperna var betänkligt
i följd af dålig proviant och rent af brist
samt en qväfvande hetta. Marskalk Zabala
kallade under sådana omständigheter dit de-
neral Moriones och öfverlemnade åt honom
de divisioner, som lidit minst, och af dessa
bildades en ny kår och ett starkt artilleri.
Moriones förklarade, att han skulle hålla
stånd mellan Tafalla och Tudela, och trodde
sig till och med kunna rycka fram ända till
Pampelona, medan nordarmån slog läger vid
stränderna af Ebro. Denna rörelse, som
börjades den 5 juli, hade - ännu den 14 den-
nes icke slutat. Hufvudqvarteret befann sig
ännu den sistnämda dagen i Logrono. Den
tredje armekåren under general Laserna, som
kommenderade en kår vid Sommorostro un-
der hertig de la Torres öfverbefäl, skulle
den 15 dennes taga sitt hufvudqvarter i Mi-
randa del Ebro. Marskalk Zabala vinlägger
sig framför allt om ätt reorganisera sina
stridskrafter och har reqvirerat flera reserv-
bataljoner för att vänja dessa vid lifvet i ett
läger och för att öfva dem i manövrering i
större skala. Depoterna på den högrastran-
den af Ebro betäckas af en betydlig ryttare-
styrka samt artilleri. Under det sista slaget
spelade rytteriet i det hela taget en ganska
vigtig roll. Emellertid är den allmänna me-
ningen, att detta reorganisationsarbete .för-
anleder att fiendligheternas öppnande måste
uppskiutas ännu någon tid. En annan fråga
blir då om carlisterna skola vänta och hålla
sig stilla, ty eljest kunna lätt regeringstrup-
ernag planer tillintetgöras. En vigtig ny-
het i detta afseönde är den, att Dorregaray
och don GCarlos brutit täpp i riktning mot
Amescoa i spetsen för 20 bataljöner. I
Estella ligga endast 8 bataljoner och en djert
general skulle kunna rycka in der, om han
blott hade några få brigader af pålitliga trup-
per. Allt synes antyda på, att carlisterna
förbereda ett nytt anfall på Bilbao eller en
rörelse mot Guipuzcoa. Underrättelserna
från Bilbao äro icke gynsamma. Besättnin-
gen är fortfarande innestängd och det är nu
svårare än förut att passera staden utan att
blifva utsatt för fiendernas skott. Befolk-
ningen i Bilbao börjar ock blifva trött
på sakernas tillstånd och alla korresponden-
ters enstämmigas åsigt är, att i hela norra
Spanien general Moriones trupper äro de
enda, som kunna vara beredda att strax
börja operationerna. All den öfriga militä-
ren, med undantag af en del af kavalleriet
och artilleriet, är mer eller mindre odug-
lig. Om intagandet af Öuenta har man nu
närmare underrättelser. Den 13 dennes på
morgonen angrepo 8,000 carlister under don
Alfonso förstaden Carreteria. De tre första
anfallen tillbakaslogos, men då den republi-
kanska befälhafvaren Yglesias var nära att
blifva omringad, måste han draga sig ur för-
staden och begifva sig till Cuencas största
torg för att besätta Valenciagatan. En upp-
maning att kapitulera tillbakavisade Yglesias.
Om natten tilltog bombarderingen. På mor-
gonen den 14tillbakaslogo republikanerna än-
nu fyra antall, men snart började man lida brist
på vatten och proviant. Sedan skjuthingen
fortgått i 46 timmar, kommo carlisterna i
besittning af det stora torget och Yglesias
gaf nu order till reträtt till fästningen, men
på vägen dit såg han en stor mängd carli-
ster, som icke varit i elden, komma ned der-
ifrån. Huru desss kommit in i fästningen
visste Yglesias icke. Sjelf föll han med alla
sina officerare och sitt manskap i carlister-
nas händer. Strax derefter gafs signal till
plundring. Somligs byggnader blefvo lågor-
nas rof, andra förstördes på annat sätt och
en stor del af invånarne dödades. Fäst-
ningsverken förstördes och en mängd gods
och proviant bortfördes.
Ett telegram från Madrid tillkännagifver
likväl, att carlisterna ej fingo ostördt njuta
frukterna af sin seger. General Lopez be-
rättas nemligen hatva anfallit döm vid deras
återtåg och vunnit en ej Obetydlig seger.
Han har icke blott återtagit de fångar, som
de-tagit i Cuenca, utan äfven sjelf tagit ett
ganska stort antal carlister till fånga, bland
hvilka befinna sig ej mindre än 8 officerare
af don Alfonsos stab. General Lopez har
ock bemäktigat sig en mängd ammunition
och vapen. Denna framgång hoppas man
skall höja moralen hos de republikan-
ska trupperna, hvilken naturligtvis i följd af
de förut lidna motgångarna siunkit.
Don Carlos har den 16 dennes utfärdat ctt
manifest, i hvilket han förklarar, att han nu
eger en ansenlig och väl disciplinerad armå,
och säger dessutom följäude: Jag har lof-