TJ ONMINEDU OTEMM OMVe BU IPB IV MT blifvit framlagdt af den inom utskottet valda komiten. Utskottet har för sin del antagit de två första paragraferna i detta förslag. Det vigtigaste i dessa paregrafer utgöres af bestämmelserna rörande det sätt, hvarpå medlemmarne i den första kammaren tillsättas. Enligt ifrågavarande förslag skola medlemmarne af denna kammare bestå dels af sådane, som äro sjelfskrifne i följd af sin rang, dels af sådane, som utnämnas af presidenten, och dels af sådane, som väljas efter departement. För att blifva medlem af första kammaren eller, såsom den skulle komma att kallas, senaten, fordras att hatva nått en ålder af 40 år. Valmännen för den del af senaten; som skall väljas, skola utgöras af generalråd, arrondissementsråd och alla municipalråden. Denna sista bestämmelse angående valmännen beslöts dock af konstitutionsutskottet i motsats till den tredje paragrafen af det af de komiterade framlagda förslaget. Underrättelserna från nörra Spanien gifva vid handen, att marskalk Zabala mött större svårigheter, än man trodde, att åter börja krigsoperationernä. Med den styrka, som fanns vid Tafalla, kunde lan icke börja ett angrepp, som misslyckades för hans företrädare, och det så mycket mindre, som flera stora kårer voro demoraliserade. Äfven helsotillståndet bland trupperna var betänkligt i följd af dålig proviant och rent af brist samt en qväfvande hetta. Marskalk Zabala kallade under sådana omständigheter dit deneral Moriones och öfverlemnade åt honom de divisioner, som lidit minst, och af dessa bildades en ny kår och ett starkt artilleri. Moriones förklarade, att han skulle hålla stånd mellan Tafalla och Tudela, och trodde sig till och med kunna rycka fram ända till Pampelona, medan nordarmån slog läger vid stränderna af Ebro. Denna rörelse, som börjades den 5 juli, hade ännu den 14 dennes icke slutat. Hufvudqvarteret befann sig ännu den sistnämda dagen i Logrono. Den tredje armekåren under general Laserna, som kommenderade en kår vid Sommorostro under hertig de la Torres öfverbefäl, skulle den 15 dennes taga sitt hufvudqvarter i Miranda del Ebro. Marskalk Zabala vinlägger sig framför allt om ätt reorganisera sina stridskrafter och har reqvirerat flera reservbataljoner för att vänja dessa vid lifvet i ett läger och för att öfva dem i manövrering i större skala. Depoterna på den högrastranden af Ebro betäckas af en betydlig ryttarestyrka samt artilleri. Under det sista slaget spelade rytteriet i det hela taget en ganska vigtig roll. Emellertid är den allmänna meningen, att detta reorganisationsarbete .föranleder att fiendligheternas öppnande måste uppskiutas ännu någon tid. En annan fråga blir då om carlisterna skola vänta och hålla sig stilla, ty eljest kunna lätt regeringstrupernag planer tillintetgöras. En vigtig nyhet i detta afseönde är den, att Dorregaray och don GCarlos brutit täpp i riktning mot Amescoa i spetsen för 20 bataljöner. I Estella ligga endast 8 bataljoner och en djert general skulle kunna rycka in der, om han blott hade några få brigader af pålitliga trupper. Allt synes antyda på, att carlisterna förbereda ett nytt anfall på Bilbao eller en rörelse mot Guipuzcoa. Underrättelserna från Bilbao äro icke gynsamma. Besättningen är fortfarande innestängd och det är nu svårare än förut att passera staden utan att blifva utsatt för fiendernas skott. Befolkningen i Bilbao börjar ock blifva trött på sakernas tillstånd och alla korrespondenters enstämmigas åsigt är, att i hela norra Spanien general Moriones trupper äro de enda, som kunna vara beredda att strax börja operationerna. All den öfriga militären, med undantag af en del af kavalleriet och artilleriet, är mer eller mindre oduglig. Om intagandet af Öuenta har man nu närmare underrättelser. Den 13 dennes på morgonen angrepo 8,000 carlister under don Alfonso förstaden Carreteria. De tre första anfallen tillbakaslogos, men då den republikanska befälhafvaren Yglesias var nära att blifva omringad, måste han draga sig ur förstaden och begifva sig till Cuencas största torg för att besätta Valenciagatan. En uppmaning att kapitulera tillbakavisade Yglesias. Om natten tilltog bombarderingen. På morgonen den 14tillbakaslogo republikanerna ännu fyra antall, men snart började man lida brist på vatten och proviant. Sedan skjuthingen fortgått i 46 timmar, kommo carlisterna i besittning af det stora torget och Yglesias gaf nu order till reträtt till fästningen, men på vägen dit såg han en stor mängd carlister, som icke varit i elden, komma ned derifrån. Huru desss kommit in i fästningen visste Yglesias icke. Sjelf föll han med alla sina officerare och sitt manskap i carlisternas händer. Strax derefter gafs signal till plundring. Somligs byggnader blefvo lågornas rof, andra förstördes på annat sätt och en stor del af invånarne dödades. Fästningsverken förstördes och en mängd gods och proviant bortfördes. Ett telegram från Madrid tillkännagifver likväl, att carlisterna ej fingo ostördt njuta frukterna af sin seger. General Lopez berättas nemligen hatva anfallit döm vid deras återtåg och vunnit en ej Obetydlig seger. Han har icke blott återtagit de fångar, som de-tagit i Cuenca, utan äfven sjelf tagit ett ganska stort antal carlister till fånga, bland hvilka befinna sig ej mindre än 8 officerare af don Alfonsos stab. General Lopez har ock bemäktigat sig en mängd ammunition och vapen. Denna framgång hoppas man skall höja moralen hos de republikanska trupperna, hvilken naturligtvis i följd af de förut lidna motgångarna siunkit. Don Carlos har den 16 dennes utfärdat ctt manifest, i hvilket han förklarar, att han nu eger en ansenlig och väl disciplinerad armå, och säger dessutom följäude: Jag har lof