Ovambofolkets hudfärg är icke svart, uta
mörkt brun. De smörja kroppen med fet
och en röd färg, troligen jernoxid, hvilke
skyddar huden mot att spricka sönder a
solhettan och äfven är ett skydd mot insekter
Ovambofolket är ett stort, resligt och vac
kert folk; någon liten man har jag ej set
bland detsamma. Jag tror att man förgäf
vös i hela denna stam, som utgör åtta ko
nungariken, skall söka efter en man så liter
som jag; och jag är ändå icke den minsta a
alla svenskar.
I Andersons resa till sjön Ngami finnes er
teckning af en Ovambo-man och qvinna. Der
artist, som gjort denna teckning, har aldrig
sett en Ovambo, ty teckningen liknar icke
det ringaste detta folk.
De unga prinsarne kommo ridande på
oxar, och vår Damaragosse Jack var tolk
Samtalet rörde naturligtvis elfenben och
strutsfjäder, hvilket här utgör A och 0. De
ade ännu ej sett någon elefant under fär-
den. Sedan en af dem begärt litet tråd för
att laga sina kläder, begåfvo de sig efter en
stunds samspråk vidare med sitt väl beväp-
nade följe. Deras och deras folks gevär voro
af yp erlig qvalitet.
Södan jag på mörgönen konserverat en del
insekter, gick jag till källarna att utsöka
mig en plats till byggande af en elefantskärm,
ett ganska hårdt arbete, emedan jag hade
långt att bära stenarne etc. -
Möjligen kan det intressera eder att få en
beskrifning på en elefantskärm. Jag vill der-
för omtala, huru en sådan bygges. Vid en
källa eller, om det finnes flera nära hvar-
andra, midt emellan två, dock så att det en-
dast är tre eller högst fyra famnar från vatt-
net, ttvisar man en rundel af fem alnars
diameter öch gör en fördjupning i marken
af en eller två fot. Jorden lägger man som
en vall omkring gropen. Ofvanpå denna
vall uppstaplar man en stark mur af stora
stenar oe bildar ett tak af grofva trädstam-
mar, som med båda ändarne hvila på ste-
narne, utan att skjuta öfver dem. Pessa
trädstammar betäcka skärmen till trefjerde-
delar, den fjerde fjerdedel n är utan tak och
så djup, att då man står på knä, kan man
lagom se öfver skärmen utan att någön uti-
från kan se jägaren. Denna öppna del gö-
res på den sida, som är vänd mot vattnet.
Vill män hafve skärmen ännu säkrare, gör
man från den betäckta sidan en graf lika
djup eller något djupare än skärmen, om-
kring sex alvar låvg och något öfver en aln
bred. Jorden från denna lägges upp på si-
dorna, och deröfver lagom långa, temligen
grofva stockar, hvilka öfvertäckas med jord.
Vid någon stor fara — d. v. s. vid anfall af
en trupp elefantkor — kryper man in i den-
na gång och är der i fullkomlig säkerhet, ty
elefanterna kunna gå öfver taket huru myc-
ket de vilja. Stockarno i detta tak tagas så
tjocka och korta, att de ej brista sönder för
djurens tyngd. Taket till sjelfva skärmen
täcker man medjord, lägger deröfver gräs och
gist en mängd spillning af elefanter. På botten i
skärmön lägger mån gräs, och; öm man vill
hafva det särdeles komfortabelt, en filt.
Vid solnedgången går man till skärmen,
medtagande vatten, en bägare, vanligen två
gevär; ett för elefantskjutning och ett för
ändra större djur. Jagt kan dock endast
företagas manijusa Hätlor:
Då man kommit i skärmen, borttager man
allt som blänker och allt som är hvitt, eme-
dan elefanten ej tål denna färg. Man spän-
ner sina gevär och ställer dem met stenmu-
ren, så att de ej synas utifrån, men så att
an blott behöfver utsträcka handen för att
gripa dem. Sjelf lägger man sig utsträckt
på det torra gräset i skärmen och stöder
hufvudet mot stenmuren, under den första tak-
stocken, men så lågt, att det ej synes utifrån.
I denna ställning kan man hafva en temli-
gen god utsigt mellan stenarne. Man måste
igga under sjelfva takets början, ty det kan
hända att ett lejon närmar sig och får väder
ä jägaren famt hoppar öfver skärmen och
försöker att i hoppet rycka jägaren med sig.
In i skärmen vågar sig intet större djur,
hvarför man ock, om månen går ned, lugnt
kan lägga sig att sofva i bakre delen af
skärmen. Komma två eller flera lejon, göra
de under högt rytande ett anfall på hvarde-
ra sidan om skärmen, i hopp att derigenom
darra jägaren att lemna den.
På detta pätt ligger man stilla och lyss-
var till hvarje ljud, allt emelian sändande
en blick ut kring nejden, utan att låta skräm-
ma eller störa sig af vilddjuren, huru de än
väsnas omkring skärmen. Råttor, flädermöss
och nattfåglar komma ofta in och de senare
flyga ofta midt i ansigtet på jägaren. Har
man något hopp att elefanter kunna komma
å natten, skjuter man intet annat villebråd
öre morgonen, ty elefanten är det dyrbara-
ste af allt vildt i Afrika. En gammal han-
nes tänder uppgå ofta till ett värde af 900
till 1,000 kronor.
Vid ett-tiden på natten blir plötsligt allt
tyst och jägaren dessmera uppmärksam; tyst
som en katt, så att man ej kan höra henneg
steg, kommer en elefantko och efter henne
flera. Märker hon ingen fara, så går hon
till vattnet och börjar dricka, hvilket låter
som då man häller vatten ur en butelj —
klunk Ilunlk bkinnk! — ach höpas soncka