Ovambofolkets hudfärg är icke svart, uta mörkt brun. De smörja kroppen med fet och en röd färg, troligen jernoxid, hvilke skyddar huden mot att spricka sönder a solhettan och äfven är ett skydd mot insekter Ovambofolket är ett stort, resligt och vac kert folk; någon liten man har jag ej set bland detsamma. Jag tror att man förgäf vös i hela denna stam, som utgör åtta ko nungariken, skall söka efter en man så liter som jag; och jag är ändå icke den minsta a alla svenskar. I Andersons resa till sjön Ngami finnes er teckning af en Ovambo-man och qvinna. Der artist, som gjort denna teckning, har aldrig sett en Ovambo, ty teckningen liknar icke det ringaste detta folk. De unga prinsarne kommo ridande på oxar, och vår Damaragosse Jack var tolk Samtalet rörde naturligtvis elfenben och strutsfjäder, hvilket här utgör A och 0. De ade ännu ej sett någon elefant under färden. Sedan en af dem begärt litet tråd för att laga sina kläder, begåfvo de sig efter en stunds samspråk vidare med sitt väl beväpnade följe. Deras och deras folks gevär voro af yp erlig qvalitet. Södan jag på mörgönen konserverat en del insekter, gick jag till källarna att utsöka mig en plats till byggande af en elefantskärm, ett ganska hårdt arbete, emedan jag hade långt att bära stenarne etc. Möjligen kan det intressera eder att få en beskrifning på en elefantskärm. Jag vill derför omtala, huru en sådan bygges. Vid en källa eller, om det finnes flera nära hvarandra, midt emellan två, dock så att det endast är tre eller högst fyra famnar från vattnet, ttvisar man en rundel af fem alnars diameter öch gör en fördjupning i marken af en eller två fot. Jorden lägger man som en vall omkring gropen. Ofvanpå denna vall uppstaplar man en stark mur af stora stenar oe bildar ett tak af grofva trädstammar, som med båda ändarne hvila på stenarne, utan att skjuta öfver dem. Pessa trädstammar betäcka skärmen till trefjerdedelar, den fjerde fjerdedel n är utan tak och så djup, att då man står på knä, kan man lagom se öfver skärmen utan att någön utifrån kan se jägaren. Denna öppna del göres på den sida, som är vänd mot vattnet. Vill män hafve skärmen ännu säkrare, gör man från den betäckta sidan en graf lika djup eller något djupare än skärmen, omkring sex alvar låvg och något öfver en aln bred. Jorden från denna lägges upp på sidorna, och deröfver lagom långa, temligen grofva stockar, hvilka öfvertäckas med jord. Vid någon stor fara — d. v. s. vid anfall af en trupp elefantkor — kryper man in i denna gång och är der i fullkomlig säkerhet, ty elefanterna kunna gå öfver taket huru mycket de vilja. Stockarno i detta tak tagas så tjocka och korta, att de ej brista sönder för djurens tyngd. Taket till sjelfva skärmen täcker man medjord, lägger deröfver gräs och gist en mängd spillning af elefanter. På botten i skärmön lägger mån gräs, och; öm man vill hafva det särdeles komfortabelt, en filt. Vid solnedgången går man till skärmen, medtagande vatten, en bägare, vanligen två gevär; ett för elefantskjutning och ett för ändra större djur. Jagt kan dock endast företagas manijusa Hätlor: Då man kommit i skärmen, borttager man allt som blänker och allt som är hvitt, emedan elefanten ej tål denna färg. Man spänner sina gevär och ställer dem met stenmuren, så att de ej synas utifrån, men så att an blott behöfver utsträcka handen för att gripa dem. Sjelf lägger man sig utsträckt på det torra gräset i skärmen och stöder hufvudet mot stenmuren, under den första takstocken, men så lågt, att det ej synes utifrån. I denna ställning kan man hafva en temligen god utsigt mellan stenarne. Man måste igga under sjelfva takets början, ty det kan hända att ett lejon närmar sig och får väder ä jägaren famt hoppar öfver skärmen och försöker att i hoppet rycka jägaren med sig. In i skärmen vågar sig intet större djur, hvarför man ock, om månen går ned, lugnt kan lägga sig att sofva i bakre delen af skärmen. Komma två eller flera lejon, göra de under högt rytande ett anfall på hvardera sidan om skärmen, i hopp att derigenom darra jägaren att lemna den. På detta pätt ligger man stilla och lyssvar till hvarje ljud, allt emelian sändande en blick ut kring nejden, utan att låta skrämma eller störa sig af vilddjuren, huru de än väsnas omkring skärmen. Råttor, flädermöss och nattfåglar komma ofta in och de senare flyga ofta midt i ansigtet på jägaren. Har man något hopp att elefanter kunna komma å natten, skjuter man intet annat villebråd öre morgonen, ty elefanten är det dyrbaraste af allt vildt i Afrika. En gammal hannes tänder uppgå ofta till ett värde af 900 till 1,000 kronor. Vid ett-tiden på natten blir plötsligt allt tyst och jägaren dessmera uppmärksam; tyst som en katt, så att man ej kan höra henneg steg, kommer en elefantko och efter henne flera. Märker hon ingen fara, så går hon till vattnet och börjar dricka, hvilket låter som då man häller vatten ur en butelj — klunk Ilunlk bkinnk! — ach höpas soncka