— AA oe mö ÅA KK CL KR JA AS RR
delse med Medelhafvet. Vattnet bortdun-
stade i följd deraf, träsk och sumpmarker
intogo den forna vikens plats, oeh omsider
blef hela landsträckan torr. För att ånyo
gätta den under vatten behöfver man blott
öppna en kanal af något öfver en svensk
mils längd genom sanddynerna vid kusten,
hvilket enligt Ferdinand de Lesseps beräk-
ning ej :skullle kosta mer än 12 millioner
frank. Härigenom skulle ett haf af 30 mils
längd och 5 1, mils bredd austadkommas,
hvilket i hög grad underlättade förbindelsen
med det omkringliggande landet och genom
afdunstningen gjorde det fruktbart. Fran-
ske krigsministern har anslagit 25,000 frank
för ytterligare undersökningars anställande.
I stället för dödsstraffet har
man i Louisiana infört följande straffmetod:
Den lifdömde inspärras i en isolerad cell,
utanför hvilken han har ett litet rum, der
han kan arbeta. Han betraktas såsom full-
komligt död för den yttre verlden, ja, icke
en gång bevakningen i fängelset får, vid äf-
ventyr af tjenstens omedelbara förlust, tala
ett ord till honom. Cellen är svartmålad,
men på insidan af denna, så att fången all-
tid kan se det, står med stora bokstäfver
måladt: I denna cell är N. N., öfverbevist
om att, hafva mördat N. N., inspärad för att
här i ensamhet och ånger tillbringa sitt lif.
Fasansfulla händelser till sjös.
London Gazette meddelar: I början af året
feglade det lilla fartyget Arracan,lastadt med
kol, från Shields till Bombay. Ute på haf-
vet, hundradetals mil från land, utbröt den
17 februari eld i Avrracans kolrum : och far-
tyget måste öfvergifvas. Kaptenen med en
liten del af manskapet tog en båt, förste
styrmannen med största delen af de öfrige
en annan, och andre styrmannen, som hette
Webster, tog med tre matroser och en gösse
pinassen. Man villestyratill Malediviska öarne
och i tre dagar lyckades båtarne hålla sam-
man. Men då de derefter sågo; att detta
icke längre var möjligt, delade de lifsmedlen
och vattnet. Efter två dagars svårt väder
var Websters båt ensam qvar, med nöd och
möda lyckades -han arbeta sig fram i ytter-
ligare fjorton dagar. Men då voro lifsmed-
len slut och ännu var hvarken land eller
segel i sigte.. I denna nöd föll man på den
förfärliga tanken att kasta lott om hvem som
först skulle dödas och tjena de öfrige till
näring. Tillfälligt eller afsigtligt föll lotten
på gossen. Man försökte genast döda honom,
men lyckligtvis vaknade Webster, som hade
insomnat efter det långa vakandet och ar-
betet, i rättan tid och räddade gossens lif.
Sedermera gjordes försök at döda Webster
sjelf, men gossen var lycklig nog att göra
Pener om intet och frälsa sin räddares lif.
ed hjelp af en bössa, som han tillfälligtvis
tagit med sig, kunde Webster hålla väldet
öfver de tre männen, som genom hunger
bragts nära vanvett och död. Webster oeh
gossen förbundo sig nu mot de öfrige, skif-
tade vakthållning dag för dag och voro så i
stånd att afvärja månget försök att mörda
dem. Nöden hade emellertid blitvit så olid-
lig, att en af matroserna oupphörligt försökte
sänka båten, och Webster var nödsakad att
skjuta på honom. Till all lycka klickade
bössan, och till än större lycka flög med
det samma en. fågel öfver båten. Webster
lade an; den gången klickade bössan ej, -få-
geln föll och i ett nu var han sönderstyckad
och slukad. Till och med benen och fjä-
drarne åtos upp. På denna stund af förfär-
lig spänningföljde fem dagars dödslikt dvala.
Derpå fann man, att några musslor satt sig
fast vidbåten och att man medelst dykniög
kunde fånga åtskilliga sjödjur. Med dessa
knappa näringsmedel underhöll sig det olyck-
liga manskapet, tills åter vansinnet utbröt.
ebster ensam bibehöll hela tiden sitt lugn
och sitt mod såmt delade med gossen nu
som förut mödan att hålla vakt. Blott så-
lunda, att en af dem sof, medan den andre
vakade, skyddade de sig för de vansinnige
och dessa för hvarandra. En at dem blef
en gång slagen af en kamrat, blod flöt ur
såret och, gräsligt.att omnitala, blödet upp-
samlades i ett fat och uppsögs lystet af den
sårade sjelf såväl som af hans -angripare.
Snart voro de tres krafter alldeles uttömda;
de lågo såsom doömnade, men föro då och
då upp i raseri för att bita hvarandra lik-
som vilda djur. Efter 31 dagars dylika li-
danden synes ändtligen ett fartyg. De olyck-
lige varseblefvos och upptogos. När detta
skedde, var båten ännu 600 engelska mil från
land. De olycklige fingo omsorgsfull vård
och fördes välbehållna till..Caleutta, .Drott-
ningen gaf den modig, viljekraftige och
ligttrogne- Webster Albertmedaljens; ändra
ass, en utmärkelse, som gifves-endast för
utomordentligt vid räddning af menniskolif
visadt mod.
Från Metz skrefs den 12 ds till
Köln. Zeit.: Som bekant har hittills den franska
flaggan fladdrat från härvarande katedralkyrkas
torn. En belöning af 100 thaler utlofvades
åt den, som kunde nedtaga fanan. Försöket
var emellertid - förenadt med lifsfara. Då
man uppnått tornets spets, skulle man nem-
ligen först krypa öfver en stör, flera fot tjock
kula och sedermera på en höjd af 260 föt
öfver märken klättra uppför en annän, min-
dre kula innän man uppnådde flaggstången.
En brandenburgsk pionier erbjöd sig att våga
försöket. Den 12 ds middagstiden marsche-
rade en afdelning soldater under full musik
til platsen framför kyrkan. Pionieren bör-
jade sitt arbete, hvilket varade i flera timmar.
rån spetsen af törnet placerades två stän-
ger en tot från hvarandra pP till den neder-
sta kulan. Dessa stänger fasthöllösraf sol-
dater. Med fickan full af storaspikar och
en hammare i handen till att inslå spikarne i
stängerna, uppsteg nu pionieren långsarit.
Då han uppnått spetsen af den stora kulan,
gled han medfoten, och från de tusebtals
menniskor, som åskådade den svindlande
färden, ljöd ropet: Han faller! Han föll emel-
lertid icke, utan steg oförtäradt högre upp,
till dess han fattat tag i flaggstången. Den
trefärgade fanan föll och lemnade pråts för
en svart-hvit-röd flagga. - Pionieren klättrade
ej ned, förrän han blankputsat den stora
kulan. Efter :4 timmars förlöpp stod han
åter på fast mark, hölsad med hurrarop af
sina hbampatar