mar på ett kors. Då judarne kunde göra så med The Lord, fruktade mr William, att om han kom till Sverige, de skulle göra på samma sätt med honom. Jag försökte förklara denna händelse för honom och lyckades befria honom från farhågan för våra dagars judar. Då vi den 12 augusti lemnade Bahanefountain, förenade sig med oss några andra jäare, en Namaqua-höfding, vid namn Petrus vartboy, med ett stort följe uf Namaquas och Buschmän, samt en gammal neger, Old Hans, en äfventyrare, som en tid variti tjenst hos mr Andersson. Han lär ha deltagitien mängd uppror och krig mot engelsmännen, af dem blifvit tillfångatagen och dömd till döden, men benådats, som det säges, för sin stora tapperhets skull. Hans sysselsätter sig nu endast med elefantjagt, sedan han upphört att skjuta engelsmän. Från den nyssnämda platsen ämnade vi följa den s. k. nya vägen till Ovambolandet; men Petrus Svartboy inbillade anföraren för vår karavan, mr B., att om han följde Anderssons gamla väg,skulle han af Buschmännen kunna tillbyta sig en stor mängd strutsfjäder. Vår resa blef derigenom mycket längre, men för mig af mycket intresse, emedan jag derigenom fick tillfälle att lära känna en större del af landet, se de vilda Buschmännen i deras hem och lära känna deras seder. Vid Bahane fountain berättade mr Brooks mig, att en dag hade en Busehman kommit till honom sägande, att han sett en man med fyra ögon och frågat, huru det var möjligt, att en menniska kunde hafva så många ögon. Det var mig och mina glasögon han sett. ; Buschmännen kallade mig sedan mannen med fyra ögon. Damaras kalla mig Okazepombandye, schakaldödaren, för den mängd af dessa djur jag fällt. Konung Tyikongo här i Ondonga gaf mig namnet Okazepeendye, eller skorpiondödaren, då han besåg min samling och fann att jag tagit en massa skorpioner. Tyikongo ger hvarje främling ett namn, och Ovambofolketanser ingen hafva ett sådant, förr än man fått det af deras kung. Den 13 augusti träffade vi trenie vilda Buschmän, hvilka visade oss vägen till brunn, en djup grop isanden, som hade ungefär en tum djupt vatten i en omkrets så stor som en tekopp. Dessa Buschmän hade förra året försökt att mörda mr Brooks och sköto honom en pil genom armen. Till straff derför sköt han några dagar derefter irenne af dem. Dagen förut hade mr B. med jägarnd gått vester ut för att till bäst söka efter spår: jag var ensam vid vagnen med några hottentotter, men redde mig bra med Buschmännen. Jag gaf dem litet tobak och bröd, tog deras förgiftade pilar ur kogret, såg på dessa, skrattade åt dem och gaf dem tillbaka. Buschmännen voro helt flat. öfver ett sådant beteende. Nu framtog jag någraspadar och började sjelf gräfra gropen djupare, och snart strömmade vatten i ymnighet. Buschmännen blefvo förtjusta att se så mycket vatten, och nu ville äfven de arbeta.j Jag lärde dem att föra spaden, de förstå sjelfva endast att gräfva med händerna — men de äro ytterst klena. Ehuru de äro väl födda, tyckas deras krafter motsvara ett åtta års barn i Europa. Endast genom sina pi-. lar äro de fruktansvärda. (Forts.)