Hvarje fögonblick fhan sålunda fick hålla
henne isin famn syntes honom värdt ett
helt lifs glädje.
En af presterna gaf honom icke efter i
snabbhet; redan var det blott ett par alnar
som skilde dem åt, och ordensbrodern, som
var försedd med ett jernspett, syntes i hvil-
ket ögondlick som helst kunna tilldela ho-
nom ett mördande slag. Erceldoune hvar-
ken såg eller änade faran; men Sulla, som
sprang vid hans sida, märkte den i stället; .
och äfven nu kom han sin herrskarinna och
hennes väddare till hjelp. Han rusade på
italienaren och behandlade honom alldeles
såsom han brukade sköta vargarne i de
serviska skogarne. Den dristige munkens
bröst söndersargades och han sjönk afsvim-
med till marken, hvarefter hunden, skällande
af glädje, åter uppsökte dem, hvilkas tje-
nare och hjelpare han var.
De voro nu allena; sekunder åtminstone
måste åtgå, innan de kunde uppnås af för-
följarne — och i deras kritiska belägenhet
voro sekunderna lika dyrbara som hela år.
Erceldoune släppte Idalia ur sin famn, och
så snart hennes fötter åter vidrört marken,
fattade han hennes hand, och de fortsatte,
springande vid hvarandras sida, vägen till
cypresslunden. Här väntade dem baron An-
selms hästar, som höllos af en tysk gosse
och redan hunnit tillräckligt hvila gig efter
de ansträngningar det kostat dem att för-