tillståndet på den fransk-spanska gränsen.
Den 23 juni, säges det i brefvet, kom
den carlistiska generalen Lizarraga hit från
Bayonne. Han kom på jernväg och med-
förde ett ansenligt följe och en talrik stab.
Det var omkring 30 personer, officerare, or-
dornanser och tjenare samt dessutom 15
hästar med den för dem behöfliga betjenin-
gen. Hela befolkningen såg honom, och en
lokaltidning meddelade till och med hans
ankomst, men fick en varning att icke tala
för högt. Kort efter deras ankomst förde
15 personer hans hästar till Prats de Mollo,
hvarifrån de gingo öfver till Catalonien. Lizar-
raga med stab och ordonnanser stannade till
den följande dagen, utan att det mötte den
minsta svårighet från myndigheternas sida,
och de gingo sedan öfver till Catalonien.
Ordonnanserna och tjenarne buro uniformer,
dock med blusen öfver; deras hufvuden voro
betäckta med en carlistisk hufvudbonad, kal-
lad boinas. Hela historien hölls icke på
minsta sätt hemlig och den blef allmänt sam-
talsämne på alla kafber.
Från Santander berättas det att nordar-
mån nu är reorganiserad. Dehn är delad i
två kårer, af hvilka den första är ställd un-
der befäl af general Moriones, hvilken så-
som underbefälhafvare har generalerna Raun,
Colorna och Catalan. Denna kår är ämnad
att operera i Navarra. Den andra kåren af
nordarmn kommenderas af general Cebal-
los, som under sig har generalerna Rossell och
Russ. Denna kår, till hvilken ock en afdel-
ning kavalleri hör, skall hålla sig längs Ebro.
Armens styrka uppgår nu till 30,000 man
och 79 kanoner. Hufvudqvarteret är i Ta-
falla.
Carlisterna synas, om man får tro åtskil-
liga uppgifter i utländska tidningar, icke nöja
sig med att massakrera sina fiender på slag-
fältet, utan de mörda äfven med den största
kallblodighet sina fångar. TIIndependance
uppgifver, att de dödat ej mindre än 182
republikanska officerare och soldater, som
tillfångatogos vid Estella. Bland dessa olyck-
lige befann sig ock en tysk officer, kapten
Schmidt, som följde den republikanska ar-
mån såsom korrespondent för några tyska
tidningar. Han hade den olyckan att fallai
dessa fanaticis händer, hvilka vilja återinföra
i Spanien inqvisitionen på samma gång som
den legitimistiska monarkien, Såsom pro-
testant och preussare blef han så mycket
mera afskyvärd i carlisternas ögon, och då
man ej hade tid att ställa honom inför en
ordentlig krigsrätt, dömde man honom helt
summariskt till döden såsom spion. Hans
rotester och böner hjelpte icke, det gagna-
e honom icke alls att han i sista stunden,
i hopp att derigenom kunna rädda sitt lif,
ville öfvergå till den katolska läran. Man-
nen blef skjuten och detta trots en order
från don Sarlos att dröja med afrättningen.
I det lilla furstendömet Lippe har nyligen
en konstitutionell strid utbrutit. Förhållan-
det är att regeringen oktrojerade en ny pro-
visorisk vallag, hvilken det lippeska fram-
stegspartiet, under ledning afsyndikus Haus-
mann, icke ville antagna, i det partiet vägrade
att börja något lagstiftningsarbete på någon
annan basis än vallagen af 1848. Emellertid
har framstegspartiet råkat i en rätt svår be-
lägenhet derigenom att landtdagens samman-
träde enligt den provisoriska vallagen är all-
deles nödvändigt för beviljandet af medel
till en jernbana mellan Lemförde och Berg-
heien, hvars byggande redan är börjadt. Som
befolkningen troligen hellre vill hafva den
nya jernbanan än den gamla vallagen, är det
mycket sannolikt, att man lemnar både fram-
stegspartiet och dess ledare, Hausmann, åt
sitt öde. För att emellertid undgå detta har
artiet beslutit a!t låta välja in sig i en
andtdag på basis af den provisoriska val-
lagen, om nemligen ett förslag om anläggnin-
en af en jernbana framlägges och med det
vilkor att båda partiernas rättigheter bibe-
hållas och att det icke blir något prejudikat
för striden om författningen. Detta förslag
skall regeringen hafva bifallit och anses det
såsom en början till ett utjemnande af alla
stridigheter.