Fälttjenstöfningarne. Från Sörby skrefs den 7 dennes till N. A.: Mitt förra bref afgick under det lika behagliga som behöfliga vapenstilleståndet, 3 till 4 juli. Sedan de små skyddstälten, hvilkas 4 delar bäras af 4 soldater, tältkamrater, blifvit uppslagna och kokning börjad för truppen, så såg man den ifrigt sysselsatt med rengöring af sig sjelfva och sina persedlar. De dammoln, infa rioch kavalleri-kolonner under sina marscher; ;de sanddjupa vägarne uppröra, synas å lång8 afstånd, och de marscherande betäckas så af dam, att de likna stottmenniskor i ordets bokstafliga mening. Man må ej förvånas, om jag förklarar, att damafskrapnings-processen intager en mycket vigtig plats bland de sysselsättningar, som tillhöra fältlifvet. Utan snygghet ingen helsa och utan helsa ingen framgång. Truppen har numera, sedan kaffe och socker samt färskt kött ingått i dess utspisningsstat, en ganska god föda, som skulle kunna anses riklig, om ej en dei förfores, då den af soldaten i flera dagar stundom måste medföras i mat-tornistern. Mjukt bröd, ost m. m. fara ej väl af att i regn och dam ligga i en linnepåse, buren af soldaten under marscher och manövrer. Tack vare framstegen i sättet att i hermetiskt tillslutna bleckkärl förvara såväl köttvaror som grönsaker, kan man numera både till lands och sjös, då man är inskränkt till för handen varande tillgångar. njuta af de läckerheter, som erbjudas äfven vi rikt försedda bord. Hvarje kompanis officerare hafva sitt kök för sig. En större korg, med kokkärl och nödig köksattiralj samt norska konserver af kött, fågel soppa, grönsaker m. m. och våtvaror efter råd och smak, bildar sålunda vårt kök, hvilket, så fort vi träda i bivuak och då trossen kan framskaffas (något som ej ofta är möjligt), anordnas för uppvärmning af konserverna, en affär på !, timme, och man kan efter så kort tid servera en ganska god middag. Nu nog om födan. Ehuru flera af oss ansågo det omöjligt företaga något efter förmiddagens marsch utan att hafva en stund slutit ögonen, då sömnen ibland nästan öfverväldigade oss, så befunno vi oss dock, utan att hafva sofvit, kl. 1, Y e. m. på väg till bh. m:ts högqvarter i Vartofta, dit vi inbjudits på diner. Å den gamla sätesgården Vartofta, som eges af hr Storckenfelt, samlades nu 150 till 200 officerare och andra armåns tjenstemän, tillhörande höggvartert och kåren A, stridskamraterna tömde der en bägare tillsammans, språkande om dagens händelser och upplifvande gamla minnen, då många här skakade hand, som kanske på ett eller annat tiotal år ej sett hvarann. Vid måltiden föreslog krigsministern konungens skål, som dracks under lifliga hurrarop och folksångens — afsjun ande, hvarpå h. mit svarade i kraftfulla, allvarliga, såsom han vid dylika tillfällen för sed har. De främmande preussiska officerarne väckte uppmärksamhet för sin lugna hållning och sitt kraftfulla, martialiska utseende. General v. Loe var en bepröfvad krigare och har såsom sådan deltagit såväl i de senare euroropeiska krigen som i fransmännens strider i Algeriet ochryssarne i Kaukasien. Dessa främlingar uttryckte sin tillfredsställelse öfver den svenska soldatens uthållighet och försäkrade, att de under senaste kriget i allmänhet ej kunnat taga soldatens krafter i anspråk på sådant sätt som vi nu gjort. . Utom de preussiska officerarne, funnos i högqvarteret flera danska. Innan festen började hade h. m:t till sig sammankallat kommenderande generaler, stabschefer och regementsofficerare, lemnande dem en motiverad redogörelse öfver stridsdomrarnes utslag rörande manöverns gång. Redan kl. 10 på aftonen skyndade hvar och en till sitt för att hemta krafter till morgondagens mödor. Den 4 juli utkom följande fördelningsorder: Gårdagens strid har varit lycklig för våra vapen; fienden, slagen på vår högra flygel, har lidit stora förluster vid Vistorp. Kåren A:s båda flyglar äro tillbakadragna och dess ställning koncentrerad. Kåren A har till uppgift att gå tillbaka öfver Kinneved och Grolanda för att blifva förenad med Herrljungafördelningen. Du finner af denna korta, men tydliga order, att vi vunnit en af de segrar, som förstöra en armå, i det kampen mot öfvermakten åstadkommer sådana förluster, att äfven lysande segrar winga en klok fältherre till reträtt. Vår sträfvan blifver hädanefter att nå förbindelse med den svenska fördelning, som oraniseras i Herrljnnga, allt under det ffenden hålles i schack. Återtåget måste derför anträdas vester ut. Jag har förgätit nämna det vi erhållit förstärkning af en bataljon infanteri, afsänd från Karlsborg, och att denna elit-trupp (underbefälsskolans befäl ochmanskap) deltagit ioperationerna på vår venstra flygel; vid fiendensframryckande den 4 hade denna ataljon enstrid att bestå i trakten af Vartofta och drog sig godturleken, omringande ett par fiendtliga kompanier, ehuru den lidit mycket af artillerielden, Natten mellan lördagen och söndagen blef ganska besvärlig för båda kårerna. Kåren A anträdde sitt återtåg öfver Glaskulla—Vårkumla mot Sörby, under det den ena ställningen efter den andra å denna väg besattes, utan att det dock kom till allvarligare strid. Men sedan mörkret inträdt, mellan kl. 10 och 11 på aftonen, hördes en mycket liflig evärseld längst å högra flygeln; gevärselden blixtrade i den skumma aftonen, till dess dimman och krutröken insvepte allt uti en för ögat ogenomtränglig slöja. Fienden sökte med envishet framkomma å Åsarp—Kinneved-vägen före kåren A:s ankomst till sistnämda ställe, för att afskära reträtten; men planen genomskådades, reträtten från. Glasku lla till Kinneved fortsatte med större ifver, ochiVestgöta regementes båda bataljoner, som varitlägradej vester om Kinneved, lemnade hastigt, utan packning, sina läger och framsändes mot fienden å vägen Kinneved —Åsarp. Striden blef mycket förbittrad; gevärselden nådde en fast otrolig liflighet, då kåren B, med afgjordt större styrka mot sig, måste uppgifva sina försök att afskära. kåren A:s reträtt å ofta nämda väg. KL 8 söndags morgon ingo samtliga trupperna i bivuak, kåren A vid Kinneved, gästgifvaregården Sörby och vester om nämda ort. Vestgöta-Dals och Elfsborgs