denna eftersökta fisksort ger kustbefolknins
en tillfälle till ganska god inkomst, liksom
örhållandet är med sillbankarne i Nordsjön.
Man finner också i allmänhet hos befolk-
ningen på Frankrikes sydkust och Spaniens
ostkust ett visst välstånd, för hvilket den
har att tacka denna lilla fisk, som icke alle-
nast afsättes i ofantliga qvantiteter i alla
länder, utan äfven utgör kustboarnes hufs
vudsakliga födoämne. De förtära den såväl
färsk som insaltad. Sätten för dess könser-
vering äro för öfrigt mångahanda; fransmän-
nens — vi hade så när sagt medfödda —
talang i allt som rör anrättningar för gom-
men har icke heller härvidlag förnekat sig.
Den franska anjovisen har också rykte om
sig att kunna reta aptiten. — Grekerna och
romarne, hvilka fästade så mycken vigt vid
kökets och bordets angelägenheter, tillredde
af anjovisen ett slags sauce-piquante, som
begagnades till flera rätter. I Italien använ-
des ännu i dag allmänt en dylik anjovis-sås,
hvilken äfven af de parisiska kockarne be-
traktas såsom ett ovärderligt hjelpmedel för
att förhöja smaken på åtskilliga anrättningar.
En blind skådespelare. Om skåde-
spelaren Weilenbeck, en af de mest fram-
stående å hofteatern i Meiningen, skrifver
en t korrespondent till Breslauer Zeitung:
Det är endast delvis bekant att ett fruktans-
värdt öde sedan tre år tillbaka gjort honom
— helt och -bållet obotligt blind. En säll-
sam syn är det att se honom i fullaste själs-
kraft på scenen. Ingen af dem, som äro
okunniga om hans blindhet, kunna det af-
lägsnaste ana att hans vemodigt glänsande
ögon ej förmå att i sig upptaga ens den
minsta ljusstråle. Den lokala kännedomena
af scenen har följt honom i hans natt, så att
han tror: sig se hvarje steg som han gör.
Vid nya roler beflita sig hans kamrater om
att göra honom kroppsligt bekant med fäl-
tet för hans andliga verksamhet. Jag för-
skräcktes, när jag såg honom bestiga trap-
porna till en tron och med säkerhet och vär-
dighet taga plats på densamma och jag an-
dades lättare, när allt lyckades. I konst-
aärligt hänseende är Weilenbeck en mästare.
Jag-ser, sedan mina ögon slocknat, allt kla-
rare och bättre med hjernans nerver. Lif-
vet koncentrerar sig i mitt hufvud, ostördt,
oförvirradt af den yttre verlden, som är död
för mig. Det låg en resignation i dessa
ord, som djupt skakade mig. Weilenbeck är
gon af ett österrikiskt finansråd i Fiume,
Aase —-ÅXXXÅXÅXX ORON