obetäckt hjessa. Vänligare än förr sprider
solen sin. glans kring deras ännen, och om
äfven några lätta moln lägra sig på deras
pannor, så kan ju en liten florshufva aldrig
skada. På atstånd visa sig dock alltjemt
några gåmla tvärviggar med sina ishufvor.
Bergjättarnes : beaktansvärda exempel följa
äfven rofriddar-slotten, som, om. man ock här
och der ser ruiner efter dem på de kring-
liggande klipporna, likväl bli alltmer säll-
synta. Man vet, att äfven den mest förhär-
dade röfvares hjerta veknar vid åsynen af
en ung skönhet — men de skö-ö-na siun-
ger ju Fra Diavolo — och denna timidit
tycks till och med sträcka sig till deras lem-
ningar. — Blå hvälfver sig emellertid himla-
runden, värme och glans sprider dagens sol,
fåglarne qvittra på trädgrenarhe; det är en
tjusande anblick, en värdig entrå till det
gamla och dock evigt unga, sköna Italien.
En lång bro för banan öfver en nu utsinad
fors. Man såg, att det vilda bergvattnet här
gått rasande fram öfver den fårade marken;
men det är med strömmen som med rienni-
skan: så länge han har tillgångar rusar han
på; ej väjande för någonting och kanske här
och der sköljande bort en liten koja. Men
tillgångarne taga slut, han työsar af och in-
gen bryr sig mer om den mäktige, som förut
ingaf sådan vördnadsfull fruktan. Endast
några barbenta pojkar sprungo och letade
efter några glittrande stenar, som den forna
floden fört med sig. Snart saktade tåget af,
vi hade kominit till Trient; den vid Etsch
belägna, fordom mäktiga, gamla staden. Jag
steg ur kupen för att på närmare håll be-
trakta staden. På de många tornen igen-
känner man furstebiskoparnes säte, men för-
falla äro de gamla slotten, och palatsen
ramla i stycken. Ålltpåinitiner om ett skrynk-
ligt käringansigte, men i hvilket man oak-
tadt tusentals skrynklor och trots de härjade
dragen ännu återfinner spår af den forna
skönheten. Klockan pinglade emellertid för
att ge tillkänna tågets afgång; jag sprang
hastigt tillbaka och tog en genväg öfver en
liten gräsplan. Min oförmodade närvaro
åstadkom panik bland en koloni ödlor, som
pilsnabbt sökte kila undan den fruktade fr
sten. Då jag såg de små djurens oförställda
förskräckelse, förekom jag mig sjelf .som en
jätte i lillputtarnes land. Efter en sista blick
på Trient, denna skrift afsten om sic transit
gloria mundi, satte man sig åter i fart. Lik-
som för att dementera min förra utsago om
deras höflighet började bergiättarne åter bli
resligare och sätta på sig sina mössor, men
thvad jag hafver skrifvit, det hafver jag
skrifvit, det står ej mer att ändra. Banan
gick sedan länge längs stränden af Etsch,
hvilken den sedermera följer ända till Verona.
Spåren af ett väldigt bergras visa sig på en
lång sträckaj de nedstörtade klipporna sägas
hafva under sina spillror begrafvit en hel
stad. I Peri är den första italienska statio-
nen, der inän lömnar Jötschländ för att in-
träda i Lombardiet. På ömse sidor öm fo-
den och -banan resa sig bergskedjor, på högra
sidan- Monte: Baldo.; . De sluta sig inom kort
trångt tillopa; bildande detbekanta Verona-
passet, der dön gula Btsch våldsamt bryter
sig en väg mellan klipporna, lemnandö mel-
lan sig och berget blott en smal ränd, hvarest
tåget pustar fram. Trakten börjar sen åter
bli fruktbar, och gröna rankor kläda kul-
larne och vinda sig kring ruinerna. Buinerna!
ja, så tänkte jag, då tåget ilade fram mellan
byggningär, hvilkäs grå, örappade murar; tomma
fönster och maskstungna utseende ej tycktes
tillåta någon. att der taga sin bostad. Hvil-
ket underbart land — utropade jag — der
man finner. gamla vördnadsbjudande ruiner
i lika stor mängd, som i andra länder bonings-
hus! Till min förvåning såg jag dock snart
rök uppstiga ur skorstenefl af ett af dessa
åldriga monumenter. Ingen rök utan eld
tänkte jag strax, och efter en stunds, skarp-
sinnig iakttagelse kom jag verkligen till den
öfvertygelsen,. .att dessa väderbitna murar
måste hysa lefvande varelser i -sitt sköte,
måste vara bebodda. I sannitig en djerf
supposition, men: som sedermera besannats.
Redan vid inträdet i det vackra Italien ser
man således bevis på, att-detta bortskämda
barn bj motsvarar de förhoppningar, som en
ifmild försyn borde ha kunnat ställa derpå.
Emellertid börja små fästningär komma inom
åskådarens synkrets, ett bevis på, att man
närmar. sig det-starkt befästade Verona, och
snart stiga denna uråldriga stads vallar och
torn upp för ens ögon. Vöronal!... jag äm-
nade Just försöka ge en skildring af den be-
römda staden, då jag lyckligtvis i rättan tid
erinrade mig, att jag ju ännu intet sett af
dess åldriga storhet: Au revoir således; och
ursäkta för all del den dåliga stilen, men
man kan icke begära bättre, då man sitter
och skrifver i en skallrande jernvägskupå.
Det låter otroligt, men eertum est, quia
ineredibile. EE