obetäckt hjessa. Vänligare än förr sprider solen sin. glans kring deras ännen, och om äfven några lätta moln lägra sig på deras pannor, så kan ju en liten florshufva aldrig skada. På atstånd visa sig dock alltjemt några gåmla tvärviggar med sina ishufvor. Bergjättarnes : beaktansvärda exempel följa äfven rofriddar-slotten, som, om. man ock här och der ser ruiner efter dem på de kringliggande klipporna, likväl bli alltmer sällsynta. Man vet, att äfven den mest förhärdade röfvares hjerta veknar vid åsynen af en ung skönhet — men de skö-ö-na siunger ju Fra Diavolo — och denna timidit tycks till och med sträcka sig till deras lemningar. — Blå hvälfver sig emellertid himlarunden, värme och glans sprider dagens sol, fåglarne qvittra på trädgrenarhe; det är en tjusande anblick, en värdig entrå till det gamla och dock evigt unga, sköna Italien. En lång bro för banan öfver en nu utsinad fors. Man såg, att det vilda bergvattnet här gått rasande fram öfver den fårade marken; men det är med strömmen som med rienniskan: så länge han har tillgångar rusar han på; ej väjande för någonting och kanske här och der sköljande bort en liten koja. Men tillgångarne taga slut, han työsar af och ingen bryr sig mer om den mäktige, som förut ingaf sådan vördnadsfull fruktan. Endast några barbenta pojkar sprungo och letade efter några glittrande stenar, som den forna floden fört med sig. Snart saktade tåget af, vi hade kominit till Trient; den vid Etsch belägna, fordom mäktiga, gamla staden. Jag steg ur kupen för att på närmare håll betrakta staden. På de många tornen igenkänner man furstebiskoparnes säte, men förfalla äro de gamla slotten, och palatsen ramla i stycken. Ålltpåinitiner om ett skrynkligt käringansigte, men i hvilket man oaktadt tusentals skrynklor och trots de härjade dragen ännu återfinner spår af den forna skönheten. Klockan pinglade emellertid för att ge tillkänna tågets afgång; jag sprang hastigt tillbaka och tog en genväg öfver en liten gräsplan. Min oförmodade närvaro åstadkom panik bland en koloni ödlor, som pilsnabbt sökte kila undan den fruktade fr sten. Då jag såg de små djurens oförställda förskräckelse, förekom jag mig sjelf .som en jätte i lillputtarnes land. Efter en sista blick på Trient, denna skrift afsten om sic transit gloria mundi, satte man sig åter i fart. Liksom för att dementera min förra utsago om deras höflighet började bergiättarne åter bli resligare och sätta på sig sina mössor, men thvad jag hafver skrifvit, det hafver jag skrifvit, det står ej mer att ändra. Banan gick sedan länge längs stränden af Etsch, hvilken den sedermera följer ända till Verona. Spåren af ett väldigt bergras visa sig på en lång sträckaj de nedstörtade klipporna sägas hafva under sina spillror begrafvit en hel stad. I Peri är den första italienska stationen, der inän lömnar Jötschländ för att inträda i Lombardiet. På ömse sidor öm foden och -banan resa sig bergskedjor, på högra sidanMonte: Baldo.; . De sluta sig inom kort trångt tillopa; bildande detbekanta Veronapasset, der dön gula Btsch våldsamt bryter sig en väg mellan klipporna, lemnandö mellan sig och berget blott en smal ränd, hvarest tåget pustar fram. Trakten börjar sen åter bli fruktbar, och gröna rankor kläda kullarne och vinda sig kring ruinerna. Buinerna! ja, så tänkte jag, då tåget ilade fram mellan byggningär, hvilkäs grå, örappade murar; tomma fönster och maskstungna utseende ej tycktes tillåta någon. att der taga sin bostad. Hvilket underbart land — utropade jag — der man finner. gamla vördnadsbjudande ruiner i lika stor mängd, som i andra länder boningshus! Till min förvåning såg jag dock snart rök uppstiga ur skorstenefl af ett af dessa åldriga monumenter. Ingen rök utan eld tänkte jag strax, och efter en stunds, skarpsinnig iakttagelse kom jag verkligen till den öfvertygelsen,. .att dessa väderbitna murar måste hysa lefvande varelser i -sitt sköte, måste vara bebodda. I sannitig en djerf supposition, men: som sedermera besannats. Redan vid inträdet i det vackra Italien ser man således bevis på, att-detta bortskämda barn bj motsvarar de förhoppningar, som en ifmild försyn borde ha kunnat ställa derpå. Emellertid börja små fästningär komma inom åskådarens synkrets, ett bevis på, att man närmar. sig det-starkt befästade Verona, och snart stiga denna uråldriga stads vallar och torn upp för ens ögon. Vöronal!... jag ämnade Just försöka ge en skildring af den berömda staden, då jag lyckligtvis i rättan tid erinrade mig, att jag ju ännu intet sett af dess åldriga storhet: Au revoir således; och ursäkta för all del den dåliga stilen, men man kan icke begära bättre, då man sitter och skrifver i en skallrande jernvägskupå. Det låter otroligt, men eertum est, quia ineredibile. EE