en stund tillbaka med mannen, gom syntes
besvärad. Vi fingo sedan höra att han i sin
blygsamhet ej tyckte om några hyllningar
eller förevisningar. Vi blefvo föreställda.
Han bad oss vara välkomna och så blef det
tyst! Ja, så skulle vår nyfikenhet ha blifvit
straffad och historien varit slut; men den
gamle, sött strax derpå gick in, lemnade oss
1 skötet. af sin familj. Han återkom dock
snärt nog med konjak och vatten och hade
skakat allvaret af sig. Nu deltog han isån-
gen, var vänlig och blid, men föreföll aldrig
rätt glad; och det troliga är, att han icke
hade mycket att vara glad öfver. En illa-
sitnäd kanirat inom verket och Sandhamns-
bo: hade uppträdt:på ett gement sätt möt
den gamle, och nu hatade han sitt gamla
Sandhamn och skulle aldrig stannat der en
dag längre, om Han ej innehaft posttjensten.
Efter några timmar lemnade vi den välvillige
värden och han visade sig ej mör den dagen.
Det fanns dock en autografsamlare, som på
eftermiddagen afskickade, ett bref, på hvilket
an kostade en rekommendation, endast och
allenast för att få Sehlstedts äutögraf. Hvar-
för skulle du störa den gamles tmiddags-
sömn! Förlåt honom från din himmel, Elias;
det var för sin fåfängas skull han gjorde det
öch icke för din! . j j