en stund tillbaka med mannen, gom syntes besvärad. Vi fingo sedan höra att han i sin blygsamhet ej tyckte om några hyllningar eller förevisningar. Vi blefvo föreställda. Han bad oss vara välkomna och så blef det tyst! Ja, så skulle vår nyfikenhet ha blifvit straffad och historien varit slut; men den gamle, sött strax derpå gick in, lemnade oss 1 skötet. af sin familj. Han återkom dock snärt nog med konjak och vatten och hade skakat allvaret af sig. Nu deltog han isången, var vänlig och blid, men föreföll aldrig rätt glad; och det troliga är, att han icke hade mycket att vara glad öfver. En illasitnäd kanirat inom verket och Sandhamnsbo: hade uppträdt:på ett gement sätt möt den gamle, och nu hatade han sitt gamla Sandhamn och skulle aldrig stannat der en dag längre, om Han ej innehaft posttjensten. Efter några timmar lemnade vi den välvillige värden och han visade sig ej mör den dagen. Det fanns dock en autografsamlare, som på eftermiddagen afskickade, ett bref, på hvilket an kostade en rekommendation, endast och allenast för att få Sehlstedts äutögraf. Hvarför skulle du störa den gamles tmiddagssömn! Förlåt honom från din himmel, Elias; det var för sin fåfängas skull han gjorde det öch icke för din! . j j