al den nedgående golens reflexer. Kaska-
derna derute vid brotten visa sig då och då,
men äro nu rosenfärgade. Hafvet har sam-
ma ton som luften. Det hela är som en
enda stor himmel. Några skälar ligga och
sola sig på ett skär. När de få sigte på
jagten utstöta de ött bölarde och kasta fig
i sjön. Kamraten med föjten tar upp ett
stycke ur Wilhelm Tell. Om en stund stic-
ker ett mörkt hufvud upp en kabellängd
akter om jakten. Fram med lodbössornal!
Skälarne äro begifna på musik. Det lurf-
viga hufvudet dyker ned för att ej mer visa
sig och kustbevakarne ansö gig ha gjort en
förlust på 30 rdr.
- Snart synas fyra lurfviga -hufvuden kring
jakten, som nu lovat och lagt upp mot vin-
den. Sällskapet badar. Detta är något, att
bada midt i hafvet öch siinmä i den långa
eldgatan solen till mötes och se huru röken
stiger upp nr kabyssen, der potatisgrytan är
åsatt, och veta att det finns bränvin i
klaffei:. : ita
Klockan är tolf på natten. Det harredan
mörknat och nu borde månen gå upp, men
det gjorde han icke. Men i dess ställe blix-
trar det till vid nordvestra horizonten, men
icke-starkare än när man tänder en stryk-
sticka, och så blir det mörkt några minuter
igen. Dettä är Korsö fyr, Sandhamns första
fyr, Sehlstedts gamla vän. Här berättade
uppsyningsmannen:
Sandhamn är en temligen stor by fhed
små krångliga gator och gränder. På sista
åren, sedan gubben ta it afsked från tullen
och icke längre. boåde i tullhuset och om
qvällen varit ute på något parti, gick han
alltid. hem efter fyrn. Han pejlade Korsö i
syd till ost, ända till. skomakarens knut, der
tog han fyren,-knuten och en vedtrafve i ett
streck full syd och kunde så gå baklänges
upp i sin gränd och in genom sina grindar
i kolaste mörkret. .
Nu gingo vi till kojs, sedän vi äfven fått
Grönskärs fyr i sigte och således hade om-
kring fem mil igen till Sandhamn. Följande
morgon, då vi vaknade, befunno vi oss strax
utanför fyrarne, söm ännu brunno. Solen
skulle, just gå öpp bakom Örönskär, som
stod der lik-en gammal. borg på sin höga
klippa, omgifven af en ganska vacker gran-
skog. Fonden, ur hvilken solen skulle gå,
bestod af lätta morgonskyar, kantade med
den briljantaste Cadmitim. Högre tipp be-
lyötes skyarne redan af solen. Ute till sjös
uppfördes en annan scen. En ångbåt lovade.
och väntade på lots. Han såg så osäker ut
i-rörelserna, Den -kunde-vara.ett par mil
ute. Lotskuttern med gin stubbade rigg och
sin röda våd i seglet, kryssade och tog slag
på slag. Ångbåten höll ned emot honom så
mycket han vågade för grunden.. Det var,
gom de ,hade haft förstånd begge två. Ett
ti tre drabbade de ihop, ett ögonblick, icke
längre än som behöfs för att ge en kyss, och
nu fick ångbåten lif och hållning, tog en sä-
ker kurs och styrde rakt på hamnen. Kut-
tern gick till hafs för att göra flera sådana
der möten. Nu, alldeles som på regissörens
signal, gick fönden. Tablå! Solen bröt
frain bakom Korsör, fyren släcktes i samma
ögonblick, och himmel och haf stodo i lågor.
Grönskär dröjde några minuter ännu — gub-
ben B. går inte så fort i trapporna han —
och måsarne skrattade åt honom och löjorna
tittade upp för ätt se, om det var något
imankemang med maskineriet. De kändetro-
ligen gubben B., ty han skulle Ka lägt fing-
rarne på sitt astrovomiska ur och svurit på
att solen gått för tidigt. Vi togo i land vi
Korsö brygga och beslöto att sofva till fulla
nörgönen för att; efter att ha besett fyren,
sträcka in till Sandbanmn,
-cDet fanns i sällskapet en ung,nervo-biliös
Rea som läst för mycket estetik. och fått
ör.litet stryk i sina dar. Denne skiljde sig
från de sofvandes antal och gick iland. Jag
höll utkik på honom och såg snart hans sit-
tande konturer afteckna sig mot luften från
en klippspets vid stranden. Han tog fram pap-
per och penna. Då visste jag huru detstod
till och gick lugn till kojs. -
På mörgönen, tär jag besökte platsen, hit
tade jag en mängd papperslappar, hvilka
jag sammanfogade, och fick ihop följande
dårskap, som här nedan meddelas till varning
för dem, som förläst sig på Heine. Han har
på sitt vis sökt skildra sina intryck af den
föregående qvällen på hafvet, med liflig tanke
på Heines Nordsjöbilder.
Jag låg på kaböelgattet
Och rökte tföm blå bröder
- Och tänkte på intet.
Hafvet är så grönt, ?
Så dunkelt absinthgrönt - 3
Det är bittert som chlormagnesium
Och saltare än chlornatrium;
Det är kyskt som jodkalium.
Och glömska, glömska
Af stora synder och stora sorger
Den ger endast hafvet
Och absinth! -
O du gröna absinthhaf,
O du stilla absinthglömska,
Döfva mina, sinnen:
Och låt mig somna i ro
Jom. förr jag somnade
fyer en artikel i
Revue des deux Mondes.
Sverige Neger som en rök
Som röken af en Madluro-Havana
Och solen sitter bredvid
Som en Hhålfsläckt cigarr. —
Men rundt kring horisonten
QR La lil S Re 2