al den nedgående golens reflexer. Kaskaderna derute vid brotten visa sig då och då, men äro nu rosenfärgade. Hafvet har samma ton som luften. Det hela är som en enda stor himmel. Några skälar ligga och sola sig på ett skär. När de få sigte på jagten utstöta de ött bölarde och kasta fig i sjön. Kamraten med föjten tar upp ett stycke ur Wilhelm Tell. Om en stund sticker ett mörkt hufvud upp en kabellängd akter om jakten. Fram med lodbössornal! Skälarne äro begifna på musik. Det lurfviga hufvudet dyker ned för att ej mer visa sig och kustbevakarne ansö gig ha gjort en förlust på 30 rdr. Snart synas fyra lurfviga -hufvuden kring jakten, som nu lovat och lagt upp mot vinden. Sällskapet badar. Detta är något, att bada midt i hafvet öch siinmä i den långa eldgatan solen till mötes och se huru röken stiger upp nr kabyssen, der potatisgrytan är åsatt, och veta att det finns bränvin i klaffei:. : ita Klockan är tolf på natten. Det harredan mörknat och nu borde månen gå upp, men det gjorde han icke. Men i dess ställe blixtrar det till vid nordvestra horizonten, men icke-starkare än när man tänder en stryksticka, och så blir det mörkt några minuter igen. Dettä är Korsö fyr, Sandhamns första fyr, Sehlstedts gamla vän. Här berättade uppsyningsmannen: Sandhamn är en temligen stor by fhed små krångliga gator och gränder. På sista åren, sedan gubben ta it afsked från tullen och icke längre. boåde i tullhuset och om qvällen varit ute på något parti, gick han alltid. hem efter fyrn. Han pejlade Korsö i syd till ost, ända till. skomakarens knut, der tog han fyren,-knuten och en vedtrafve i ett streck full syd och kunde så gå baklänges upp i sin gränd och in genom sina grindar i kolaste mörkret. . Nu gingo vi till kojs, sedän vi äfven fått Grönskärs fyr i sigte och således hade omkring fem mil igen till Sandhamn. Följande morgon, då vi vaknade, befunno vi oss strax utanför fyrarne, söm ännu brunno. Solen skulle, just gå öpp bakom Örönskär, som stod der lik-en gammal. borg på sin höga klippa, omgifven af en ganska vacker granskog. Fonden, ur hvilken solen skulle gå, bestod af lätta morgonskyar, kantade med den briljantaste Cadmitim. Högre tipp belyötes skyarne redan af solen. Ute till sjös uppfördes en annan scen. En ångbåt lovade. och väntade på lots. Han såg så osäker ut i-rörelserna, Den -kunde-vara.ett par mil ute. Lotskuttern med gin stubbade rigg och sin röda våd i seglet, kryssade och tog slag på slag. Ångbåten höll ned emot honom så mycket han vågade för grunden.. Det var, gom de ,hade haft förstånd begge två. Ett ti tre drabbade de ihop, ett ögonblick, icke längre än som behöfs för att ge en kyss, och nu fick ångbåten lif och hållning, tog en säker kurs och styrde rakt på hamnen. Kuttern gick till hafs för att göra flera sådana der möten. Nu, alldeles som på regissörens signal, gick fönden. Tablå! Solen bröt frain bakom Korsör, fyren släcktes i samma ögonblick, och himmel och haf stodo i lågor. Grönskär dröjde några minuter ännu — gubben B. går inte så fort i trapporna han — och måsarne skrattade åt honom och löjorna tittade upp för ätt se, om det var något imankemang med maskineriet. De kändetroligen gubben B., ty han skulle Ka lägt fingrarne på sitt astrovomiska ur och svurit på att solen gått för tidigt. Vi togo i land vi Korsö brygga och beslöto att sofva till fulla nörgönen för att; efter att ha besett fyren, sträcka in till Sandbanmn, -cDet fanns i sällskapet en ung,nervo-biliös Rea som läst för mycket estetik. och fått ör.litet stryk i sina dar. Denne skiljde sig från de sofvandes antal och gick iland. Jag höll utkik på honom och såg snart hans sittande konturer afteckna sig mot luften från en klippspets vid stranden. Han tog fram papper och penna. Då visste jag huru detstod till och gick lugn till kojs. På mörgönen, tär jag besökte platsen, hit tade jag en mängd papperslappar, hvilka jag sammanfogade, och fick ihop följande dårskap, som här nedan meddelas till varning för dem, som förläst sig på Heine. Han har på sitt vis sökt skildra sina intryck af den föregående qvällen på hafvet, med liflig tanke på Heines Nordsjöbilder. Jag låg på kaböelgattet Och rökte tföm blå bröder Och tänkte på intet. Hafvet är så grönt, ? Så dunkelt absinthgrönt 3 Det är bittert som chlormagnesium Och saltare än chlornatrium; Det är kyskt som jodkalium. Och glömska, glömska Af stora synder och stora sorger Den ger endast hafvet Och absinth! O du gröna absinthhaf, O du stilla absinthglömska, Döfva mina, sinnen: Och låt mig somna i ro Jom. förr jag somnade fyer en artikel i Revue des deux Mondes. Sverige Neger som en rök Som röken af en Madluro-Havana Och solen sitter bredvid Som en Hhålfsläckt cigarr. — Men rundt kring horisonten QR La lil S Re 2