Hvarjehanda nyheter Turner contra Bonaparte. Så 1) der titeln under hvilken man i engelska tid ningar betecknar en rättegång mellan ee modist, fru Turner och prinsessan Justin Eleonora Bonaparte, prins Pierre Napeleo: Bonapartes hustru. Såsom bekant mått prinsessan mot slutet af år 1872 bosätta si 1 England i följd af de politiska förhållanden i Frankrike. Med sin gemåls samtycke äm nade hon öppna en modehandel, hvilket oci skedde. Hon ville sedan ytterligare utvidg: sin affär och önskade för detta ändamål in köpa en modehandel med åtföljande lager — allt tillhörigt en fru Turner. Såsom. säker het för betalningen deponerades hrr Morau vid samma gata som nämde modehandel låg åtskilliga målningar af Rafael och Velasquez samt en Stone af Genaro. Tack vare denna garanti erhöll prinsessan-modisten den ifrågavarande modehandeln. Men för en kort tid sedan fiek fru Turner veta, att prinsessan sålt sin affär samt att hon var på väg att lemna England och bosätta sig i Belgien, utan att dock hafva betalt henne. Fru Turner begaf sig nu till närmaste myndighet för att utverka ett förbud mot försäljningen såväl af modehandel som lösörebo och de förut nämda taflorna, äfvensom ett förbud för försäljaren att emottaga de penningar som skulle inflyta för denna handel, innan hon blifvit godtgjord för sin fordran. Som emellertid prins Bonaparte bor i Rochefort i Belgien, ar stämningen ej ännu kunnat meddelas honom, utan man har derför fått uppskjuta rättegången, tills stämningen träffat oron Radsäsongen i Tyskland och Osterrike är nu i fullt flor. Den mest besökta kuranstalten är Wiesbaden, dit redan under första veckan af juni hade anländt nära 16,000.-bad-: gäster. Baden-Baden funnos samtidigt 7,000 patienter. De österrikiska och isynnerhet de böhmiska badanstalterna hafva. deremot hittills icke varit synnerligen besökta; man vill förglara detta såsom en följd at Krachen i Wien. Teplitz hade den 17 juni 3,500 kurgäster (förutom 9,000 turister och tillfälliga besökande); Marienbad 1,500, Franzensbad 1,200 och Kissingen 2,200. Född rik, död fattig. I Göteborgs s. k. fattighusall6 såg man hvarje sommardag under de senare åren en gammal, mager, torftigt klädd, hvithårig man, hvilande sig på yttersta bänken till höger vid bron. FEtt vackert, barnafromt leende lekte omkring den gamles läppar, han såg så innerligt förnöjd ut i all sin. fattigdom,och -hans-ännu klara blick tycktes liksom säga: Hvarför skulle jag sörja, har jag icke den blåa himlen, de grönskande träden och ängarna, Bjunga icke de små foglarne sina vackra melodier äfven för mig? Men lade man vänligt en penning i den gamles hand, så blef det ännu en smula mera solsken i blicken och man hörde honom sakta mumla: Tack, tack, -det skall jag ha till tobak, Ty mat och dryck det hade han till döddagar i — fattighuset. Den 29 april gick Han hädan, den gamle, nära åttio år. Han dog på den välgörenhetsinrättning, -der han tillbragt en lång följd af år. Och ändå var han Br rikedom; ett af de största husen vid Södra Hamngatan i Göteborg hade; egts af hans föräldrar. inter nn vr TTR