Resan utföre.
Kristianstad den 25 juni.
Endast en menhniska,: som har brådtom,
således par pråförence en referent, kan råka
ut för den fataliteten att få tillbringa en
herrlig nordisk midsommarnatt ienk. svensk
jernban-sofkup6. O, höjd af prosa midtuppe
i den djupaste poesil Man lemnar emeller-
tid hufvudstaden med den solglimt af hopp,
att åtminstone under förnatten i förbifarten
få skåda litet midsommarlif på landet. Jo
pytt! Knappt ett extralof vid stationerna,
än mindre en majstång och någon dans. De
hafva sin vanliga söndagsfysionomi och sin
vanliga söndagspublik; det är allt. Odräg-
liga enformighet! Man är således hänvisad
till att genom kupfönsternas trånga ram
stjäla sig till de ögonblickningar af naturen,
hvilka k. svensk snälltågsfart medgifver; man
slukar med lystna blickar det rörliga pano-
rama, som med brådskande fart, liksom af-
undsjukt om sin egen skönhet, ilar förbi,
Man — det vill säga den utsläppta kammar-
sittaren — : riktigt frossar på naturen och
är ändå inte nöjd, utan småsvär öfver k.
trafikstyrelsen, som icke kan unna andra än
kungliga och furstliga personer att njuta be-
haget af en resa i öppna vagnar; ja, man
märker knappt vägens delvis. mer än lofligt
skrala beskaffenhet, som låter törn följa på
törn — alldeles som när våra ångslupar
lägga till — liksom för att påminna en stac-
kars dödlig om att han för ögonblicket be-
finner id i k. trafikstyrelsens våld. Det har
emellertid länge sedan börjat skymma; ång-
hvisslans liufva ton signalerar Katrineholm,
der man är nog opoetisk att vid ljus och
lampors sken intaga en god supe. En skyl-
dig reverens för köket på platsen!
Fördömdt . . . öronpinande klocka! Ingen
appell . . . framåt marsch! Hvad det nu skall
bli skönt att med cigarren till sällskap få
sitta och fantisera i qvällens sena timme:
månen sitter redan till reds, och en lätt dim-
ma, som breder sig öfver de frodiga sörm-
ländska ängarna, bebådar elfvornas ankomst
till dansen; sceneriet är således färdigt. Upp
med ridån! Det skall bli en annan elfdans
än i Den bergtagna. NY En törn, ännu
en och så i oändlighet. Hela mise-en-scenen
är förstörd, och. det just som. elfyorna hålla
å att antaga form och skulle: börja första
alletten. Vägen blir sämre och sämre, omöj-
ligt att längre få någonting fram ur dimman,
som under så vidriga omständigheter för pu-
bliken partout icke blir annat än dimma.
Allt djupare falla der borta nattens skuggor
och lir Jon. Blund inställer måg för att på-
minra om: att man befinner sig en-sofkup6.
Jo, jag tackar för sofva, jag, på en sådan
väg! Aflägsna er, min herre; res söm för-
bud till första bästa hotell i Karlshamn, är
jag er oändligt tacksam. Man bör visserli-
gen icke önska sina medmenniskor något
ondt; men nog.skulle jag bra. gerna ha ve-
Jat se baningeniören. i distriktet på soffan
midtemot mig, i stället för den hederliga
norrmannen, som nu ligger-der soch -nolens
volens kör hufvudet i väggen; ty det är vä-
gens, ej de ypperliga fjedrardas fel, att ens
arma lekarken ristas på detta hårdhändta
sätt. Detta onda aftog något, då man. kom
längre söderut; men mycket annat stod åter:
den infama klockringningen vid hvarje sta-
tion, konduktörens lika ofta upprepade in-
spektionsresor,, bullret af skottdörrarnas öpp-
nande och stängande, ombyte af reskamrater
m. m. Nog af: det var en orolig natt.
Sofkupgerna förtjena. sin egen mention,
men icke honorable: två småmenniskor kun-
na verkligen ligga drägligt öhvarje bås — för-
låt apartement ,hytt eller hvad man skall
kalla det, n. b. om man sjelf har något sur-
rogat för hufvudkudde med sig; men derjemte
finnes plats för två sittånde yakande brö-
der. Hvadan dessa olyckliga nattpassage-
rare i sofkuperna? Är det för att hålla
uppsigt öfver dem, som sofva — mycketlof-
ligt, utan tvifvel;y men mycket opraktiskt, ty
dessa vakter ombytas under- nattens lopp
och man störes omödigtvisisin lvala. Hvar-
för icke här som i utlandet skilja fåren från