Och nu har flickan drömt sin dröm till slut,
Med hjertat aningsfullt och gladt hon vaknar,
Mot dagens sol hon tankfull blickar ut
Och nattens blida dröm och dager saknar;
Men blomstren som hon hvila hos sig gaf,
Sin glans och skönhet mist, dem döden hunnit,
Ur flickans bädd de sjunkit i sin graf,
Då hon af lust och glädje brunnit.
Dock kring de vissna blommorna en lock
Af hår så mörkt och mjukt sig slingrar,
Men sammansnodd med den ser flickan ock
Den gyllne tråd, som hennes skygga fingrar
I natten band kring blomstergrupp så täck.
0, från de lätta elfvors herskarinna
Det helsning är att dröm ej drifver gäck
Med hjertan som af trogen kärlek brinna;
Ty gammal sägen är, att då en mö
Midsommarnatten sjufaldt blommor plockar
Och binder samman med sin hand af snö
Till en bukett, med tråd ur silkeslockar,
Då får den natt hon drömma om sin vän,
Och hågkomsttecknet af två själars möte
Är älskarns lock kring kransen virad än
När dagen träder fram ur nattens sköte.
Urdur.
RTR TTT ANN TT NR ENE