nal officiel upptagen såsom röstande emot detta förslag; men då allt kom omkring, var han död. Detta faktum, anmärker korrespondenten, måtte väl leda till ett mera praktiskt iakttagande af den regeln, att ingen deputerad skall vara berättigad att rösta genom ombud. Den komitåe, som är tillsatt för att yttra sig öfver deputeraden i franska nationalförsamlingen Rancs afsättande från sitt mandat för hans delaktighet i kommunupproret, har enhälligt beslutit att han icke skall hafva säte såsom deputerad i nationalförsamlingen. Påfven har på årsdagen af sitt val till påfve emottagit en mängd deputationer. I sitt svar på deras lyckönskningar yttrade han bland annat följande: Gud skall återställa kronan, jag är säker derpå, om icke till mig, ty jag är gammal, åtminstone till mina efterträdare. Den katolska kyrkans storhet och frihet fordra detta. För min del är jag nöjd med den lidandets krona som är satt på, mitt hufvud. Afven från Spanien äro underrättelserna sparsamma och obetydliga. Man vet att carlisterna koncentrera sin styrka och man väntar dagligen ett afgörande slag, men hittills har man väntat förgäfves. Det är åter den dåliga väderleken, som nu liksom vid Sommorogtro tår skulden för regeringstrupRernas overksamhet. En korrespondent till Times skrifver, att man körjar blifva otålig öfver marskalk Conchas besynnerliga långsamhet, och detta med rätta. Det är sannt, att det regnar och stormar, men landsvägarna äro torra och goda, och det vore mycket bättre för soldaterna att hållas i verksamhet än utt ligga inqvarterade i små byar. Dysenteri griper mer och mer kring sig bland trupperna och helsotillståndet är i det hela taget långt ifrån godt. Soldaterna jagas från ställe till ställe; de blifva illa behandlade, men klaga aldrig. Derför beundra officerarne dem och underlåta aldrig att berömma dem för denna utomordentliga egenskap. Jag talade för kort tid sedan med två spanska officerare, hvilka försäkrade mig, att orsaken dertill, att utlandet icke blandar sig i Spaniens inre förhållanden, är dess fruktan för den spanska armån. En annan officer anmärkte med mycken stolthet, att spanska armåens tapperhet var orsaken till landets olyckor, ty en spanjor var icke glad med mindre än att han alltid kunde slåss. Jeg var artig och beundrade naturligtvis också den tappra spanska hären. Dess disciplin är dock icke synnerligt god. I Castro Urdiales såg jag skildtvakterna röka cigarr under det de voro på sin post; en ammunitionsvagn körde omkull, patronerna rullade ut på vägen och soldaterna plockade upp dem med ö6igarren i mun, under det att officerarne stodo bredvid och rökte. I laboratorium arbetar man likaledes med cigarren i mun; man stoppar krut i patronerna, under det arbetarne hålla luntan i mun, och ehuru det icke är tillåtet, ser man dock genom fingrarne dermed. Lyckligtvis synes et som om marskalk Concha ingifver alla, med hvilka han kommer i beröring, en verklig fruktan. Tan vill att allt skall gå ordentligt till och han har ögonen med sig öfverallt. Han inbjuder stabsläkaren till frukost och vill veta allt af honom, och med intendenterna håller han ett ordentligt korsförhör. De unga officerarne lär han hvad de skola göra genom att tala om hvad han gjorde när han var ung. Det är utan allt tvifvel att de civila myndigheterna i Logrono önska, att han vore långt borta. l Concha är ytterst sträng mot hvar och en, som icke gör sin pligt, och man fruktar honom derför mycket. Han visar i verkligheten soldaterna långt större vänlighet än officerarne. .. Såvidt -man vet, hade marskalk Concha sitt hufvudqvarter i Lodosa den 14 dennes och han befinner sig der förmodligen ännu. En korrespondent till Augsb. allgem. Zeitung berättar ett ganska karakteristiskt drag om hans ankomst till. denna stad. Alkalden ville mottaga honom med ett tal, men marskalken hejdade honom genast och började i stället uttala sitt ogillande mot navarrenserna för att de understödt upproret. Jag skall visa eder, sade han, att man icke ostraffadt kan bära sig åt på det sättet. Ni hafva hittills haft rättigheter och friheter; ni hafva icke betalt några skatter; nu skola ni få se huru behagI ligt det är att få betala fyraech femdubbelt så mycket som Spaniens öfriga städer. Edra barn skola blifva utskrifna och få veta hvad det vill säga att vara soldat. Derpå befallde Concha de närvarande att betäcka hufvudet, och då de dröjde, yttrade han: Jag bryr mig icke om eder underdånighet; jag vill hafva lojalitet. Ni känna mig och veta nog af egen erfarenhet, huru ig griper tag. Jag säger eder, att jag med all kraft skall arbeta : för att ni icke skola glömma mitt namn-här i Navarra. Kriget skal icke blifva långt, men det skall blifva allvarligt. Kom ihåg hvad jag sagt, ni skola snart få höra af mig. Dermed red marskalken vidare och alkalden blef stående utan att säga ett ord. ENN Malannvafnihatar