oo OSS
i en hög grad fördunstat; mycket, som hon
fannit ljuft, började eynas henne bittert;
ty — hon var icke fri.
Likasom den Palmyriska drottningen, kän-
de hon fjettrarne under purpurn, de gyllene
kedjorna, gom hon bar, förekommo henne
såsom symboler af fångenskapen; och dess-
utom hade hennes samvete vaknat samt ville
icke vidare inslumra.
Omsider steg hon upp; hon visste, alt
många skulle komma att besöka henne
under dagens lopp, och bon var för öf-
rigt ingen vän af drömmar eller en gagn-
lös ånger,
Med hunden vid sin sida gick hon lång-
samt — ty värmen var nu som störst —
tillbaka till sitt hus. Just som hon skulle
vika af vid hörnet för att komma till främre
sidan af villan, fick hön höra raska steg;
och i nästa ögonblick stod Erceldoune fram-
för henne. Ingendera parten var beredd på
att mötas just nu; och naturligtvis var det
omöjligt såväl för henne som för honom
att straxt tänka på någonting annat än de
ord, hvarmed de så sent på natten skilts
från hvarandra. Öfver hang solbrända an-
sigte spred sig hastigt en mörk rodnad.
Hennes kinder deremot bleknade lika ha-
stigt; och måhända för första gången svek
henne denna presence desprit, Bom eljest
alltid, äfven vid de mest kritiska tillfällen,
brukade sätta henne i stånd att dölja sina