likhet mellan det språk, som föres i detta cirkulär, och det som båda ministrarne föra. Jag fäster föga vigt vid det bonapartistiska cirkuläret. Det allvarliga i saken igger i den medbrottslighet, som vissa medlemmar af regeringen ega med ett skydt arti. Vid dessa ord uppstår ett förfärligt arm från bonapartisternas bänkar; högern åter håller sig alldeles tyst, under det vensten helsar talaren med stormande biftall. General Cissey söker att i det allmänna larmet göra sig hörd och yttrar att regeringen ingalunda gynnateller gynnar bonapartisterna. Gambetta uppträder åter på tribunen och säger att han vill vänta med att vidare inlåta sig i saken, tills en undersökning angående cirkuläret skett. Emellertid, utropar han, vänd till Roher, finnes det en klass menniskor, som jag ej kan tillerkänna rättigheten att uttala sig om den 4 september 1870. Det är dessa eländiga (ces miserables), hvilka förde oss från den 2 december till Sedan. Nu uppstodo enobeskriflig vrede och larmet,il kammaren. Presidenten Buffat ber talaren återtaga sina ord. Detta ord (eländige) är, säger han, en skymf och jag får ej tillåta att ett skymford uttalas från tribunen till de eller de medlemmärne i församlingen. Gambetta ropar: Det-ord jag uttalat är mera än en skymf, det är ett brännmärke. Jag vidhåller det. Presidenten kallar Gambetta till ordningen. :Vensterns medlemmar resa sig alla från sina bänkar och utropa: Kalla oss då alla till ordningen! Rouher bestiger åter talarestolen och förklrar att hans heder ej kan såras af Gambettas ord, att de ej förtjena annat än förakt. Här afbrytes han af en deputerad: Gif oss tillbaka Elsass och Lothringen, innan ni visar på tribunen. Man kan ej vidare höra hvad Rouher säger för det förfärliga larm, som nu nått sin höjd. Församlingen upplöses utan att hafva fattat något beslut i den fråga, för hvilken den sammanträdt. Emellertid blef detta uppträde i nationalförsamlingen anledning till ett ej mindre storartadt uppträde på bangården i Paris. Då nemligen de deputerade skulle afresa den följande dagen till Versailles, hade flera med tjocka knölpåkar försedda individer infunnit sig på bangården och man igenkände bland dem en för detta garde slöjtnant Cazenove med flera andra bonapartister. Då Gambetta, åtföljd af flera andra deputerade, kom, rusade Cazenove mot honom och utropade: Det är ni, min herre, som förolämpar bonapartisterna, Jag är bonapartist och jag förbjuder er att förolämpa dem. Gambetta svarade intet, utan sköt Cazenove åt sidan. Denne riktade nu ett käpprapp mot Gambetta, men detta pårerades Hå en annan deputerad. Man ropade nu på polisens bistånd, men denna gjorde ingen min: att försvara de deputerade. Massan började antaga allt mera hotande miner mot bonapartisterna och man frågade högt, om polisen fått order att skona dem, eftersom de ej rörde sig för att komma de deputerade till hjelp. Då emellertid bonapartisterna sågo sig hotade, försvunno de, och Gambetta afreste till Versailles, dit rykten om saken redan spridt sig. Hela händelsen påminner mycket om Soeitå des Gourdins Reunis i Champs Elysbes, då statskuppen var å bane. Den följande dagen förnyades samma uppträden. : Grefve St. Croix gaf Gambetta ett käpprapp, men blef jemte flera af sina medbrottslingar arresterad. Deras dom har redan fallit. Grefve St.. Croix dömdes utom böter till ett halft års fängelse; de öfriga till fängelse från 8 dagar till och med en månad. Dessa uppträden hafva emellertid väckt oro såväl i sjelfva nationalförsamlingen som ibland befolkningen i Paris. Likväl bar nu, efter hvad ett telegram från Versailles berättar, lugnet blifvit återstäldt. Den i följd af uppträdet den 7 d:s afbrutna behandlingen af den municipala vallagen återupptogs i nationalförsamlingens sammankomst den 10 dennes. Utgången af öfverläggningen var ett fullständigt nederlag för det konservativa partiet. Församlingen beslöt nemligen efter en liflig debatt med en majoritet af 11 röster, 348 röster mot 337, att antaga ett förslag af Lafayette, hvarigenom den ålder, som fordras för att ega valrätt, bestämdes till 21 år i stället för 25, som regeringens lagförslag innehöll. Man märker tydligt huru allt nu påskyndas: Den föregående dagens sammankomst med det ljus den spred öfver bonapartisternas stämplingar har kommit församlingen att vara på sin vakt mot alla imperialistiska planer. Den venstra centern arbetar emellertid för att genomdrifva sin politik och bringa en omröstning om republikens definitiva organisation å bane. Formen för förslaget känner man ännu icke, men man tror i de pars lamentariska kretsarne, att den venstracentern skulle ipkommå med förslag på måndagen och att partiet skall begära att förslaget genast må komma till behandling. Från Berlin berättas a:t man vidtager allt flera och strängare åtgärder mot socialdemokraterna. Man har. nuw vidtagit förberedelser till en husvisitation hos den bekante socialisten Hasselmann samt hos flere andra ledare af det socialdemokratiska partiet. Norddeutsche allg. Zeitung påstår att man funnit betydelsefulla upplysningar i de papper man beslaglagt. H ng Den 9 d:s kallades biskopen i Paderborn att inställa sig på vederbörlig-ort för att undergå de 6 månaders fängelse, till hvilket han blifvit dömd för olagligt tillsättande af en prest. I fall han icke skulle inställa sig på utsatt tid, ämnar man vidtaga tvångsåtgärder. Nordd. allg. Zeitung förnekar riktigheten af en uppgift i pressen att den tyskaregeringen skulle a för afsigt att skaffa sig en koloni för anläggandet af en station för en flotta. Tidningen tillägger att detta är så mycket mera osannolikt som en sådan koloni