Hvarjehanda nyheter.
Ett märkvärdigt träd. Bland de för-
svarsmedel, hvilka af träd och andra växter
användas i deras ständiga karap för sin till-
varo, är, säger Scientific American, intet
. mera underbart eller verksamt än det, som
kan iakltagas hos en skasia-art å Centrala-
merikas torra slätter. Det kallas oxhorns-
trädet till följd af de starka, likt oxhorn
böjda taggar, som parvis utskjuta från stam-
men och grenarne. Dessa taggar skydda trä-
det både för den betande boskapens angrepp
och för andra, ännu farligare fiender, såsom
löfätande myror m. fl. insekter. Emot de
senare skadedjuren underhåller trädet en hel
stående armå, hvilken det logerar i snygga
hus, förser med sund föda, nektar att dricka
och de mest välsmakande frukter till desert.
Då taggarne först börja framsticka, äro de
mjuka och fyllda med en söt massa, mycket
Äg af en sorts myror, hvilka aldrig an-
träffas annorstädes än å ifrågavarande träd.
Nämda små djur göra ett hål vid spetsen af
den ena taggen utaf hvarje par, förtära in-
nanmätet, äta sig derefter igenom den tunna
skiljeväggen vid taggparets bas och länsa
slutligen äfven den ndra taggen. De tom-
ma skal, som: sålunda uppkomma, bilda präk-
tiga boningår, hvarifrån den käcka garniso-
nen rycker ut till anfall, då fara är å färde.
Trädens blad äro tvådelta, och midt på före-
ningsnerven sitter ett ollon, hvilket, då bla-
det är nytt, innehåller en honungslik vätska,
som garnisonstrupperna begärligt inmundiga.
Häraf inses deras oupphörliga marscher å de
mindse löfven och deras nit och påpasslighet
att -drifva bort de inkräktare, som under
skepnad af andra insekter tidt och ofta söka
efter tillfälle att taga del i kalaset. I bla-
den finnes dessutom en annan fruktartad ut-
Växt, som under mikroskopet ser ut som ett
gyllene päron. Då de båda bladskifvorna
först breda ut sig trån hvarandra, äro be-
mälda päron, om vi så få uttrycka oss, ännu
icke mogna, och de små myrorna hasta från
det ena till det andra för att se till huru
de utveckla sig. Som mognaden icke inträf-
far samtidigt för alla, qvarhållas myrorha
derigenom en rundlig tid bortåt på de nya
bladen. Då myran märker att ett päron är
moget, afbiter hon stjelken och knogari väg
i triumf till kasernen med sitt byte. Berörda
myror, af pseudomyrmaslägtet, finnas, som
sagdt, endast å dessa träd; och att träden
verkligen underhålla dem såsom nödvändiga
väktare, synes tydligen af det faktum, att då
sagda träd planteras i de trakter, der inga
slika försvarare existera, bli de inom kort
alldeles förstörda af insekter. Ögonskenli-
gen ha såväl akasierna som pseudomyrmas
under tidernas lopp undergått åtskilliga för-
ändringar innan de blefvo så beroende af
hvarandra, som de nu äro
Den förnäma verlden glömmer baler
ocla bryr sig icke om eleganta toaletter, ty
de vackra egarinnorna vända sin håg till att
älska Kristus och mottaga religionsundervis-
ning af en modern engelsk apostel. Till och
med den manliga delen af vår förnäma soci-
etet börjar angripas af förkärlek för prote-
stantismen. Lord Radstock är en man på
40. år och har i ett anfall af religiöst svär-
meri offrat hela sin förmögnnhet på de fatti-
ga och egnat sig åt att sprida kristendomen
bland de högre samhällsklasserna. Han har
lefvat mycket på kontinenten och gjort pro-
selyter, isynnerhet bland ryssar, som vistas
utomlands, Uppmuntrad af denna on (ng
har han nu. kommit till Petersburg och ar-
betar itrigt på att omvända dess invånare till
protestantismen. Under den tid, han har
varit här i staden, har han dagligen erhållit
10—12 uppmaningar att komma in och pre-
dika Kristi lära i aristokratiska salonger. Han
har äfven predikat i den amerikanska kyrkan
och har haft att glädja sig åt en talrik qvin-
lig åhörarekrets vid predikningar på franska
och engelska språken. Hvarhelst han visar
sig på offentliga eller enskilda sammankomster,
bedja damerna honom lära dem huru de skola
älska Jesus. Att vara ögonvittne till en
sådan sammankomst är ganska lärorikt. Salen
Je tidigt af furstinnor och grefvinnor.
e äro alla klädda i svart eller grått,
åtföljas af sina små barn och hungra och
törsta efter den själaspis de kommit för att
få. Lord Radstock knäböjer först med ryg-
gen mot församlingen och beder Kristus in-
gifva honom lämpliga ord. Derpå reser han
sig upp, vänder sig om och säger: Låtom
oss bedja! en uppmaning, som ögonblickligen
hörsammas af de närvarande. Derefter slår
han upp bibeln, läser den första text, hans
blick råkar falla på, och utlägger den i väl-
taliga och gripande ord. Damerna bringas
småningom upp till högsta grad af religiös
hänförelse. Der de sitta gråtande framför
honom, likna de de hedniska qvinnor, som
första gången fingo kunskap om Kristus ge-
nom apostelen Pauli lära. Mot slutet af ta-
et hör man högljudda snyftningar. De
rackra bedjerskorna resa sig från sina platser,
skockande sig omkring den evangelium för-
cunnande lorden och tacka honom i passio-
rerade uttryck för det att han visar dem vä-
sen till frälsning och leder dem och deras
Jarn in på fridens vägar.
mile at