— dl -—
fattade lansetten och öppnade dermed blixt-
snabbt en ådra på den arm, hvarmed fien-
den uppbar mordvapnet.
Allt detta var ett ögonblicks verk. Blo-
det strömmade ur den öppnade ådran och
knifven föll ur Ferdinands maktlösa hand.
— Nu tror jag ni gör klokast i att taga
till bönboken igen, sade Lucius.
Emellertid hade gubben fattat klocksträn-
gen och fortfarit att rycka derpå af alla
krafter, så att den gällt ljudande klockan,
son hade sin plats i nedre förstugan, hör:
des öfver hela huset.
Ferdinand Sivewright, som mattats af
blodförlusten, såg sig orolig och förvirrad
omkring. Han liknade i denna stund ett
fångadt vilddjur. Han lyssnade till klockan
och hörde ljudet af steg i korridoren; då
störtade han i vild fart öfver rummet och
kastade sig med hela sin tyngd mot bräd-
väggen, hvarvid ett par murkna plankor lös-
rycktes — och i nästa ögonblick hade Fer-
dinand Sivewright försvunnit i den hemliga
trappan.
Lucius ämnade springa ned stora vägen
för att möta honom i brygghuset; men på
tröskeln stannade han tvärt, slagen af häp-
nad och förfäran. Ett underligt ljud lät
sig förnimmas. På den sida af rummet, der
Ferdinand så oförmodadt brutit sig ut, syn-
tes väggen darra. T nästa sekund instörtade
halfva väggen, som befanns tunn och rutten