Emile Olliviers tillbakadragenhet från det
politiska lifvet har nu slutat. Han har åter
tagit till ordet i sitt lands politiska frågor.
Han har nemligen ingändt till tidningen Li-
bertå ett långt bref, hvari han framlägger
sina åsigter öfver den konstitutionella frå-
gan. Han talar för ett vädjande till folket,
för att få slut på den tvedrägt som råder.
Republikaner och bonapartister äro, enligt
hans mening, de enda partier, som hafva nå-
gon framtid. De skola gemensamt arbeta för
ett vädjande till folket och underkasta sig
utgången deraf, huru det än må utfalla.
Blir republiken en följd af folkets vilja, skola
bonapartisterna sluta sig till den utan alla
betänkligheter. Uttalar sig folket för kej-
sardömet, väntar Ollivier sig, att republika-
narna skola göra detsamma. I alla händel-
ser skola alla ömsesidiga smädelser försvin-
na, intet hat, ingen tvedrägt längre, man
skall glömma det förgångna och lefva för en
gemensam framtid, Då skola vi åter blifva
en stor nation; vi stå främst genom sed-
lighet, kultur, religion och snille; vi skola
ock komma att stå främst i militäriskt hän-
seende. Antaga åter icke fransmännen hans
förslag, äro de förlorade; de skola störta sig
i och genom sin oenighet. Så ungefär är
innehållet af Olliviers bref. Man ser häraf,
att han lider af samma nationella svärmeri
gom så många andra af hans nation, om man
ock icke kan undgå att erkänna, att han har
rätt i sin varning mot den tvedrägt, som
nu herrskar mellan alla partier.
Den franska regeringen har nu ändtligen
beslutat att vidtaga allvarliga mått och steg
mot den legitimistiska pressen, som anfaller
allt mer hätskt-septennatet och isynnerhet
hertigens af Broglie planer att organisera
detsamma. Justitieministern har offentlig-
gjort ett cirkulär, deri han anbefaller sträng
räfst med alla tidningar, som för framtiden
tillåta sig angripa marskalk Mac Mahons
sjuåriga . embetsmakt. Såsom ett förspel
till detta cirkulär hade styrelsen sändt var-
nande skrifvelser till den legitimistiska tid-
ningen Union och till den kejserligt sinnade
Libert6. Man tror att Olliviers ofvannämda
bref särskildt gifvit en kraftig anstöt till
det beslut, som fattades i ministerrådet.
Tidningen Union har dock helt käckt svarat
på regeringens varningar, att regeringen ej
kan tvinga partierna att vörda förpligtelser,
som den sjelf är den första att kränka. Union
vill iakttaga lagen af den 20 november så-
vål till andan som bokstafven, men förkla-
rar, att ministerens förslag till septennatets
organiserande är en kränkning af denna lag.
Tidningen förklarar vidare, att hela högern
beslutat att sätta sig emot detta organisa-
tionsförslag. Ett parlamentskrig är derför
förklaradt mellan hertigen af Broglie och
septennatet å ena sidan samt legitimister och
bonapartister å den andra, liksom de partier,
som hittills understödt regeringen. Det åter-
står sålunda att se, huruvida den venstra
centern förmår åvägabringa en majoritet till
förmån för septennatet.
I en korrespondens till Daily News från
hufvudqvarteret i Sommorostro skrifves föl-
jande angående de rykten, som spridt sig
om en möjlig öfverenskommelse mellan de
stridande partierna: Enligt min mening
skall ett återställande af monarkien i don
Alphonsos person ännu på någon tid ej
ega rum — åtminstone ej förrän den unga
fursten hunnit de år, att han kan styra
sjelf, utan att spiran behöfver hållas af en
general. Landet är, ehuru säkert icke re-
publikanskt, dock icke ännu nog förtroget
med maskineriet i en konstitutionell mo-
narki för att rätt uppfatta en konungs myn-
dighet. Emellertid är marskalk Serrano för-
bunden att begagna allt sitt inflytande för
den republik han förfäktar. Gent emot ho-
nom står don Carlos i spetsen för det kle-
rikala partiet, som alltid är en stor makt i
Spanien, och med dess bjelp drager han med
sig massan af bönderna i de baskiska pro-
vinserna, Navarra och i andra trakter i Py-
reneerna, som redan befinna sig i hans leder
eller endast vänta att blifva kallade dit för
att fylla de luckor, som fiendens eld föror-
sakat. Don Carlos representerar dock icke
blott det klerikala elementet, utan hela det
legitimistiska partiet i Spanien. Tager man
således allting i betraktande, är den konvens
tion, som nu är i hvar mans mun, ej så
lätt att förverkliga som det vid första på-
seendet tyckes. Många af dom Carlos
officerare och alla man i hans leder, som ej
-tvungits att ställa sig under hans fana, skola
med glädje offra-den sista droppen af sitt
blod för hans sak, så att, trots alla al-
phonisister, å båda sidor likväl den nu-