Grefve Beust omtalar slutligen i noten att trots denna neutralitetsförklaring har Österrike efter Frankrikes önskan strax öppnat underhandlingar med Italien. Det påstås att en märklig intrig är å bane i hofkretsarne i Berlin mot furst Bismarck, Man åsyftar att, åberopande sig på hans sjukdom, aflägsna honom från styrelsen. De partier, som äro med i intrigen, utgöras af de konservative, det militära elementet och ultramontanerna. — Hufvudfiguren i dessa stämplingar skulle vara fältmarskalk Manteuffel, som, om allt lyckas, skulle blifva preussisk premierminister och tyska rikets kansler. Do af partiet, som ega gehör hos kejsaren, föreställa honom oupphörligen att Bismarcks helsotillstånd är betänkligt och att han ej kan längre vara en ledare för regeringens politik i riksdagen... Han anklagas för att vilja införa ett parlamentariskt system, genom hvilket regeringens prerogativer minskas och i följd af hvilket militärlagen blir förkastad eller åtminstone satt i efterhand. Allt detta måste afvärjas genom kraftiga och snabba åtgärder. Så ungefär låta intrigmakarnes föreställningar. Man vet icke till hvilken grad kejsaren kan röna inflytande af denna påtryckning, men skulle saken lyckas, blefve den nuvarande kyrkliga politiken alldeles förändrad och ett reaktionärt system infördt. I fredags skulle herrehuset i Wien börja diskussionerna om de ecklesiastiska lagarna. Alla biskoparne ämnade tala. Kardinal Rauscher hade för afsigt att förklara att biskoparne förkastade lagförslaget, emedan de ej blifvit rådfrågade, då de deri innehållna bestämmelserna uppställdes. De ledande tidningarne. anklaga öpret biskoparne att hafva för afsigt att införa ett slags konkordat derigenom att de utöfva en sådan tryckning på styrelsen, att de liberala tendenserna i de föreslagna åtgärderna förlamas. Emellertid hoppas man att herrehuset ej skall rubbas, utan att lagarne må gå igenom. Så snart de blifvit af herrehuset definitivt antagna, skola de framläggas för kejsaren för att af honom sanktioneras. Påfven gaf för några dagar sedan audiens åt lady Herbert Lea, som åtföljdes af direktörerna för de engelska, skotska och irländska kollegierna. Lady Herbert uppläste en adress och öfverlemnade till hans helighet en summa af 3,600 pund sterling, som insamlats bland unga flickor i Storbritannien. Påfven tackade hjertligt och häntydde i sitt tal på den tillgivenhet han från England oupphörligen fick röna, vare sig genom öfvergång till den enda saliggörande kyrkan eller genom demonstrationer för att betyga honom sitt deltagande, Länge har man hört rykten att underhandlingar skulle bedrifvas å ena sidan mellan marskalk Serrano och å den andra don Carlos. Dessa rykten tyckas mer och mer bekräfta sig. Redan för flera dagar sedan innehöll Times ett telegram, deri det meddelade att flera höga republikanska officerare, deribland en af Serranos adjutanter, hade aflagt ett besök i carlisternas hufvudqvarter, och ett telegram af den 8 dennes till samma tidning berättar, att man i Madrid är öfvertygad om; att underhandlingar äro öppnade och att man, deri ser orsaken till Serranos overksamhet. Misstänkt ser det också ut, att i Spaniens hufvudstad på de sista dagarne ej effentliggjorts någon underrättelse från krigsskådeplatsen. Man har skyllt på den dåliga väderleken, att den afbrutit all telegrafisk förbindelse. I korrespondenser till Indpendance Belge, Journal des Debats och le Temps framställes också saken såsom misstänkt. De två armåernas ställning är så kritisk att ett nederlag, på hvilken sida det än inträffade skulle blifvit afgörande. Blef don Carlos slagen, vore hans sak förlorad, och inträffade motsatsen, skulle Spanien förfalla i anarki. Båda de krigförande parterna hafva derför blifvit eniga om att inlåta sig på en eller annan konvention, om hvars utsträckning eller betydelse naturligtvis de mest olika gissningar anställas. I allmänhet tror man, att en alphonsistisk restauration står för dörren, under det att enskilda dock äro mera böjda att tro, att Serrano är mera villig att närma sig don Carlos än Isabella den andras. son. Huru än dermed förhåller sig, synes emellertid underhandlingar vara i gång, och det ir i alla händelser säkert att den afgörande striden utanför Bilbaos murar, som man så änge väntat, ännu kommer att låta vänta på sig. Ett telegram af den 13 dennes öfver Paris bekräftar ryktet om underhandlingar mellan carlisterna och republikanerna, Källan är dock en oarlistisk deposch. Enligt denna skulleSerrano framställt förslag om en konvention, på hvad vilkor upplyser ej telegrammet.Carlisterna skulle dock tillbaka. visat anbudet.