Utrikes-Nyheter. Den 9 dennes hafva den tyska riksdagens medlemmar åter börjat sina arbeten efter påskferierna. De stora demonstrationer, som egt rum på flera ställen till förmån för regeringens armåförslag och som skola ytterligare understödjas genom adresser från valmännen i flera af kejsardömets städer, skola utan tvifvel ej undgå att utöfva ett starkt inflytande på de deputerades mening. Det bör ha blifvit klart för dem att folkets mening allt mer och mer närmar sig regeringens förslag. Kölnische Zeitung innehåller en ledande artikel, hvarur vi meddela följande: Man må hoppas att våra riksdagsmän genom den beröring de haft med den offentliga meningen skola låta sina teorier om parlamen— tarism fara, då de ju nu sett att splittringen mellan de moderata framstegsmännen och de nationalliberale för längesedan upphört inför ögonblickets fruktansvärda allvar. Hvarje ärlig fosterlandsvän bör rösta med regeringen och det tjenar till intet att flera riksdagsmän vidblifva sin fordran att regeringen ock skall visa sig tillmötesgående. Vi förstå icke hvilka medgifter man ville hafva. Militärförvaltningens representanter i utskottet hafva förklarat, att fordran på en fredsstyrka af 401,000 man ej må uppfattas såsom den egentliga effektiva styrkan i genomskärning och att man kan gå in på att antaga en lägre siffra såsom ordinarie effektivstyrka. Härigenom är den formella betänkligheten angående lagens första paragraf upphäfd. Men när framstegspartiet begär, att fredsstyrkan skall för hvarje år bestämmas af riksdagen i finanslagen, är det något som regeringen säkert aldrig skall inlåta sig på, till och med om partiet ville under 3 år afstå från denna fordran för att åter upptaga den 1877. Att regeringen skall visa sig tillmötesgående i denna sak är omöjligt, och alla riksvänliga måste till och med bekämpa den i betraktande af nuvarande partiförhållanden. Man påstår att en del af det moderata nationalliberala partiet finner siffran 384,000 för hög i alla händelser, när den skall bestämmas såsom beständig, och att de föredraga att bevilja 384,000 man för en viss tid och nedsätta siffran till 370,000 man. Om regeringen kan gå in härpå, är det bra; men om kejsaren och hans fältherrar förklara, att deras ansvar för rikets säkerhet ej tillåter dem gå denna begäran till mötes, måste riksdagens medlemmar gifva efter. National-Zeitung ser saken i ett. mindre fl gt ljus och påpekar den obehagliga ställning, hvari de deputerade kommit genom alla agitationer för regeringens förslag. För öfrigt har i den preussiska hufvudstaden uppstått en liflig agitation mot regeringens förslag, och säkerligen skola skrifvelser inkomma, som uttala sig emot en fredlig lösning af förslaget. Rätt betecknande i detts hänseende är: en skrifvelse, som den eflinske deputeraden Eugene Richter töaställt 152 valmän, hvilka uppmanat Ionom att rösta för regeringen. Han säger bland annat: Meningsskilnaden md afseende på militärlagen har rakt intet aft göra med det tyska rikets yttre försve, utan går ut på att bestämma, om: riksaagen skall hafva något att säga i militarfrågor. De, som icke hylla absolutisTen såsom den bästa regeringsformen eller hysa misstro till tyska folkets beredvillighet till uppoffringar, kunna icke rösta för lagens första paragraf utan att vara servila mot den nuvarande rikskansleren. Men jag sätter riket och .desskonstitutionella utveckling högre än rikskansleren. Jag har förut röstat mot denna lag och vidhåller min åsigt. Enligt de senaste telegrammen vet man att Moltke, Kameke och Voigt-Rheetz haft audiens hos kejsaren, hvarvid en längre rådplägning egde rum om möjligheten att genomdrifva regeringens förslag för en tid af 7 år. En betydlig majoritet i riksdagen skall vara böjd för ett sådant förslag. Man vet ock att de mationalliberale beslutat i ett möte att rösta för detta förslag, under den förutsättning likväl, att bestämmelsen om officerares fritagande från kommunalskatt intages isarm6lagen. Frågan kommer att i dag behandlas i riksdagens plenum. Angående furst Bismarcks helsa meddelar National-Zeitung, att ehuru fursten större delen af dagen måste intaga sängen, enförbättring dock så tillvida inträdt, att han får sofva och derigenom kan vinna styrka. Sjukdomen har hu bestämdt åntagit karakteren af gikt, men läkarne hoppas att snart kunna häfva den. Då emellertid rikskanslerens sjukdom synes komma att räcka äntu entid, har behofvet af en annan ansvarig minister såsom ledare af rikets politik gjort sig känbart. Man lär derför vara betänkt på att utnämna en vicekansler, och enligt ett telegram till Times skulle dertill utses. den preussiske finansministern Camphausen, Enligt enskilda underrättelser om Rocheforts flykt skulle han och hans kamrater orhållit tillåtelseatt begifva sig: ut på en båtfärd för att fiska. De hade då lagt till vid ett fartyg och hållit sig gömda der, tills det kommit väl ut på sjön då de åter visät sig på däck. De ämnade resa till England den 11 april. Hrr Rocheforts kompanis rymning har väckt mycket uppseende; man-berättar att dessa agitatorer åter vilja börja sin verk