Hvarjehanda nyheter. Till skämttidningarnes förtviflan äro furst Bismarcks tre verldshistoriska hårstrån icke mera synliga. Läkarne hafva nemligen ålagt honom att anlägga peruk. HLergöksorkester. En korrespondent från Moskva till Kristianstadsbladet berättar: Uti cirkus Cinicelli härstädes uppträda hvarje afton, sedrn någon tid, 6 neapolitanare, unga, ovanligt sköna och ståtliga män, i gammaldags drägter. De utföra på ocarine (ett slags lergökar, funna i Pompeji ruiner) den förträffligaste musik. Det största af dessa primitiva instrumenter har två duktiga knytnäfvars storlek och är en basgök, den minsta med piccolaflöjtton liknar den kända tonen hos vår svenska lergök, är så att säga urkomisk och tangerar skrattmusiken. Dessa pompejanska lergökar ha för öfrigt någonting vemodigt i både tom och stämning. De 6 originella artisterna utföra efter noter de svåraste och skönaste pjeser med en ypperlig ensemble och skörda välförtjent både guld och bifall. En prinsessa af Sverige, eller en som åtminstone skulle kunna ha varit det, omnämnes i en resebeskrifning öfver Korsika af Gregorovius: Ser ni den der qvinnan med vattenkrukan på hufvudet? Hon skulle nu kunnat vara prinsessa af Sverige eller en konungs gemål. En dag förälskade sig soldaten Bernadotte i en bondflicka från Cardo. Hennes föräldrar ville icke veta af den fattige friaren. Men en vacker dag blef den povero diavolo konung och hade han fått flickan, så hade bon nu varit enkedrottning. Der går nu hennes dotter och bär vatten och grämer sig öfver att hon ej är prinsessa af Sverige. LR a I än Tar dr rd: og I ka prove TR