AT nn — Ej underligt att en så långvarig fångenskap blekt dina kinder, sade hennes älskare ömt. Hampshires lätta vindar skola åter göra min flicka rödblommig. Han lemnade henne för att uppsöka herr Sivewright. Denne upptog hans framställning bättre än han väntat. Luacillas sjukdom hade öppnat ögonen på den gamle egoisten; han insåg nu, att det lefnadssätt, hvartill han under flera år dömt den unga flickan, var skadligt för hennes utveckling; och för första gången i sitt lif erfor han hvad man kallar samvetsqval. — Ja, låt henne för all del resa,. sade han, sedan Lucius meddelat honom sin plan. Jag tar för afgjordt att er syster är en mycket hygglig person, och naturligtvis bör Lucilla göra bekantskap med era slägtingar! Hon har behof af vänner, stackars barn... Det vore svårt att finna någon varelse, som är mera ensam i verlden än hon hittills varit. Ja, låt henne resa. Men ni skall väl inte hålla henue länge borta, eller huru, Davoren? Jag skall sakna henne obeskrifligt. Aldrig kunde jag ana, att jag var så nära fästad vid henne, förr än då hon blef sjuk för någon tid sedan? — Hennes frånvaro skall icke räcka mera än en vecka, svarade Lucius. Hon ville sjelf icke alls lemna er, men då jag bestämdt påyrkade det, gaf hon med sig. Härpå framställde han för hr Sivewright