AT nn
— Ej underligt att en så långvarig fån-
genskap blekt dina kinder, sade hennes äl-
skare ömt. Hampshires lätta vindar skola
åter göra min flicka rödblommig.
Han lemnade henne för att uppsöka herr
Sivewright. Denne upptog hans framställ-
ning bättre än han väntat. Luacillas sjuk-
dom hade öppnat ögonen på den gamle ego-
isten; han insåg nu, att det lefnadssätt, hvar-
till han under flera år dömt den unga flic-
kan, var skadligt för hennes utveckling; och
för första gången i sitt lif erfor han hvad
man kallar samvetsqval.
— Ja, låt henne för all del resa,. sade
han, sedan Lucius meddelat honom sin plan.
Jag tar för afgjordt att er syster är en
mycket hygglig person, och naturligtvis bör
Lucilla göra bekantskap med era slägtingar!
Hon har behof af vänner, stackars barn...
Det vore svårt att finna någon varelse, som
är mera ensam i verlden än hon hittills
varit. Ja, låt henne resa. Men ni skall
väl inte hålla henue länge borta, eller huru,
Davoren? Jag skall sakna henne obeskrif-
ligt. Aldrig kunde jag ana, att jag var så
nära fästad vid henne, förr än då hon blef
sjuk för någon tid sedan?
— Hennes frånvaro skall icke räcka mera
än en vecka, svarade Lucius. Hon ville
sjelf icke alls lemna er, men då jag be-
stämdt påyrkade det, gaf hon med sig.
Härpå framställde han för hr Sivewright