RÄTTEG.och POLISNYHETER. RÅDHUSRÄTTEN. Ankilagad för bedrägeri, 1 går fortsattes i rådhosrättens andra afdelning målet mot förre husFem Carl Strömbom, anklagad af bruksegaren J. . Thamsten att hafva bedrägligen förfarit mot borecnärerna i sin konkurs. Hr Thamstens ombud, saköraren Alfred Sjöberg, inställde sig 3 sa hufvudmans vägnar; Strömbom var personligen närvarande. Som Yi Paminna oss, skulle Strömbom å sin sida Hill denna dag inkalla vittnen. Han hade äfven för vederbörande -expeditionshafvande anmält sig vilja inkalla icke mindre än sextio sådana. På dennes föreställningar lär han ha nedsatt antalet till femton. Af dessa ankommo dock endast några. Såsom vittnen vid denna ransakning tillstädesvoro: å kärandesidan f. d. landtbrukaren C. Geijer; å svarandesidan åkaren S: P. Dahlgren, vaktmästarne O. Nilsson och EOQO. Björkman, bagaren J. Wikman samt kusken O. Rosenvik. 3 F. d. landtbrukaren Geijer hördes först och berättade: Han hade, tillika med en kapten Zettervall, såsom borgenasman undertecknat två reverser, den ena å 5,000, den andra å 35.000 rdr, utgifna af baron C. H. Sparre och ställda till innehafvaren. Baron Sparre sade till honom att han ämnade använda dessa reverser till inköp af egendomen Löfstafors i Vermland. Till köpet skulle han begagna ombud. Huruvida med dettazombud menades Strömbom, i hvars närvaro transaktionen skedde; kunde han ej med säkerhet säga. Han trodde sig dock böra antäga detta. Karon Dahlgren -hade ingenting af vigt i saken att upplysa. Vaktmästarne Nilsson. och Björkman hade båda skrifvit sma namn såsom vittnen under en lösöreköphandli enligt hvilken fru Strömbom till f. d. kapten Gynther försält de af oss törat ofta omnämda möblerna för 20,000 rdr. I båda vittnenås närvaro blefvo dessa Iiqviderade med fyra stycken reverser, hvardera å 5,000 rdr och intecknade i egendomen Albano. Deras namnunderskrifter skedde den 15 mars 1872. Bagaren Wikman och kusken Rosenvik, båda boende å Albano, uppgåfvo sammanstämmande, att de i början af november månad 1871 — Rosenvik påstod bestämdt kunna påminna sig att det var den 4 november — klockan mellan 8 och 10 på aftonen blifvit uppkallade till Strömbom och der ombedda att skrifva sitt namn under ett gåfvobref på en af Will. Unman till fra Strömbom skänkt droska. De sågo Unman skrifva öfverlitelsen på den af sadelmakaremästaren Björkman till Unman utställda räkningen samt hörde fru Strömbom tacka för gåfvan. På fråga af kärandeombudet, om ej droskan varit på Albano långt innan åfvobrefvet skrefs, svarade Rosenvik, att så var förållandet; men att Unman Jängt derförut varit bekant med sadelmåkaremästaten Björkman. Vintern förut — Rosenvik påminde sig daton, den 31 januari — hade de båda likaledes skrifvit sitt namn under ett annat gåfvobref af Unman till fru Strömbom på de af oss förut ofta omtalade i mät tagna möblerna. De hade döck ej sett Unman skrifva öfverlåtelsen, non hört konom säga att han gjort det. Strömbom tillfrågade derefter vittnet Rosenvik, om han ej onsdagen den 18 mats på aftonen hört Unman Tenn till honom: Jag har varit din oförsonlige fiende två, tre år och jag blir det, så länge jag lefver.4 Rosenvik sade sig ha hört detta; likale les förut hörde pen Zettervall. . Unman och Strömbom hade tillsammans varit inne på en källare, hvarefter, när de skildes, dessa ord ytträts. Allmänna åklagaren anmärkte härvid, att om detta skulle vara ett sätt att jäfva Unmans vittnesmål, så vore försöket misslyckad. Det att Strömbom och Tpman befunno sig tillsammans på källaren och derefter samtalade utanför densamma, bevisade att ovänskapen ä var så farlig. Man hade skäl att misstänur lt detta arm skommet. ombom svarade härpå, att åklagaren borde veta hvad Unman sagt på källaren. Här hade ban erkänt, att ban 1 sitt vittnesmål missmint sig i åtskilli a fall; men att han nu ej kunde taga uppgifterna ti baka; emedan, om han återkallar en del eller alltiho , är det lika illas. Kapten Zettervall, som varit i deras DD på källaren, vitsordade äfven denna Strömupp: Allmänna åklagaren yttrade att afseende ej måtte fästas härå; Unmans vittatsnål förringas ej derigenom att han, efter tre års förlo ;p, måhända kunde ha missmint sig på en och annan Rak Härefter inlermnades af kärandeombudet en skrift, hvari han yrkade, att Strömbom, som gjort sig skylpo rg stridiga svar på Skil frågor, nu genast e ingå i bestämdt svaromål. Strömbom hänvisade till Ppötokollerna och bestred kärandeombudets uppgift. enne. öfverlemnade derpå till rätten en skrifvelse från kapten nther, hvari han förklarade si algifra vittnesmål, men 1 sitt eget hem. Till slut yrkade kärandeombudet, att Strömbom måtte i häkte inmanas, hvilket gaf anledning till ett par mustiga uttryck parterna emellan. EeRätten ansåg sig ej kunna bifalla häktningsåtgärden och utsatte målet att återigen förekomma inom fjorton dagar, då Strömbom skall tillstädesvara vid feg sd da Rv Innan a fl lördagen pril, : rätten sammanträda i kaptei tbers hem för att afhöra dennes vittnesmål. an LANDSORTEN. Dom i tryckfrihetsmåi. I det härom dagen omtalade tryckfrihetsmålet mellan K. J. Andersson i Hemsta och tidningen Upsala-Postens ansrarige ntgjfrare, boktryckaren E. Edqvist, föll i måndavs rådhusrättens utslag, säger Upsala tidning. Hr Edgvist dömdes art böta 100 kronor samt utgifra rättegångskostnader. föga oE EEE — Re Ae vara så pass äterstäl d, att han trodde si fun i