Riksdags-Nyheter, Torsdagens sammanträden, Sjette hufvudtiteln. Andra kammaren. Såsom vi i gårdagens nummer omnämde blef debatten angående det af k. m:t begärda men af Statsutskottet afstyrkta dyrtidstilläget åt landssekreterarne mot slutet ganska efsig. Sedan åtskilliga talare, såsom hrr Helander, J. Rundbäck, grefve Sparre, Key, C. A. Larsson, Hörnfeldt m. fl., haft ordet och proposition från flera håll blifvit begärd, uppträdde hr Treffenberg. Man väntade sig något rafflande, och man blef icke besviken. Till en början förklarade talaren orsaken hvarför han först nu begärde ordet vara den, att han afvaktat ankomsten af ett teleam, som skulle våra upplysande i frågan. Detta telegram innehöll, såsom man sedermera erfor, den vigtiga uppgiften att landssekreteraren i Vesteris hade i inkomst: 4,000 kr. år 1872 och 3,000 kr. år 1873.) Det vore första gången han yttrade sig i dyrtidstilläggsfrågan; han hade hittills åtnöjt sig med att Topa ja och nej, öfvertygad som han var att det icke skulle löna mödan att söka inverka på majoritetn och att det skulle vara öfverflödigt hvad minoriteten beträffade, då denna senare eger både förmåga och vilja att söka och finna det rätta i hvarje sak. Nu ansåge tal. det emellertid vara en pligt, som ålåge honom såsom embetsman, att försvara de ifrågavarande tjenstemännens rätt och bästa. Isynnerhet måste tal. på det kraftigaste protestera mot utskottets ur statsrådsprotokollet hemtade argument: att de med sportler aflönade tjenstemän i allmänhet få taga den onda dagen med den goda och för ringare inkomster under en tid finna ersättning i rikligare under en annan. Detta skäl hade särskildt ingen tillämplighet i fråga om landssekreteraren i Vestmanlands lån. — — Ehuru tal. i allmänhet icke tyckte om att behandla saker tungsint ville han dock, enär frågan vore så allvarsam, att dermed icke kunde skämtas, rent ut säga till hr Key att han borde erinra sig den vigtiga maximen: detta är detta, hvilken uttalades af Thorild, samme tänkare och politiker, som bröt allonge-perukstilens genom trälaktig möda åstadkomna småmästerskap i poesien; hr Key hade lyckats ernå ett likadant småmästerskap i politiken. Beträffande hr C. A. Larssons yttrande om utsigterna för landssekreterarne att bli landshöfdingar, så ville tal. bedja honom befinna, att om det ock är en fördel att bli landshöfding — hvilket naturligtvis ej kan bedömas förr än sol gått ned — så kunde man dock icke lefva af förhoppningarne och äran. Hrr I Rundbäck och Key tillbakavisade å ett värdigt sätt, som af kammaren med ifallsrop gillades, detta kränkande utfall. a aan Tr dl vingar a VR an ar Ar RA Gö utt rs ma MAA Neon