Napoleon. Men då skall det vara slut med dynastien, ty hellre än att rösta för en sådan man, som Frankrike nu stöter bort från sig, som armån föraktar och kleresiet förbannar, vilja vi rösta för grefven af Chambord eller för hvilken som helst annan. Prins Napoleon är utstött från dynastien och skall aldrig mera komma in i den. Times anmärker i en ledande artikel angående denna brytning mellan den kejserliga familjen och prins Napoleon följande: Det kan numera ej vara tvifvel underkastadt, att prins Jeröme Napoleon bedrifver politik på egen hand, utan att bry sig om den kejserliga prinsens intressen. Derför är det icke öfverraskande att han i måndags ej var närvarande på Chiselhurst. Hvilket intryck detta skall frambringa i Frankrike veta vi icke, men här i England kunna vi icke hysa några sympatier för prins Jeröme Napoleon. Han skulle icke vara något, om han ej hette Napoleon; han är skyldig stronföljaren respekt; och allt hvad han har, har han fått af den kejserlige prinsens fader, Napoleon den tredje. Kejsaren hade alltid orsak att hysa oro för honom, men öfverhopade honom ändock alltid med godhet. Den demokratiska ifver, som nu glöder i honom, slumrade under den lyckliga tid, då han lefde i Mendosa och Palais Royal. Vi tro att den bästa utsigt han haft för att blifva något i Frankrike hade varit att med all kraft understödja det kejserliga partiet.