gkick, hvari de lemnats af den, sem sofvit
der, ett bord, hvarpå en bläckflaska, några
pennor och ett papersark qvarlågo, en tom
konjaksbutelj på kaminen, ett halfbrändt talg-
ljus, illa åtgånget af råttor, nedsatt i en
gammalmodig messingsstake och placeradt i
fönstret, en rankig länstol framför eldstaden, i
hvilken en icke obetydlig qvantitet aska fanns
— 8e der hvad som i detta rum mötte Lu-
cius Davorens blick.
— Här har någon bott helt nyligen, sade
han, tänkande högt.
— Ja, herre, svarade smeden, det ser så
ut; någon som inte varit så nogräknad med
beqvämligheterna. Men han tycks i alla
fall ha förstått att njuta af lifvet, tillade
han leende helt godt och pekande på kon-
jaksbuteljen.
Någon hade bebott detta rum, men hvem?
Och hade Lucilla kännt detta förhållande,
då hon så envist vägrade att Bätta tro till
hvad hennes älskare försäkrade sig med egna
ögon ha gett? Det syntes temligen sanno-
likt att så var, eftersom hon med en sådan
ifver motsatt sig en inspektion af lokalen.
Och dock glog Lucius genast bort all
tanke på en sådan möjlighet, ty — han
älskade henne.
Efter att vidare ha genomletat hela vin-
den, utan att finna något anmärkningsvärdt,
lät han smeden åter noga tillstänga alla