Ack! nu ser jag att försynen ändå är mild
mot trogna älskare. Jag upprepar ännu en
gång, Janet, att jag icke har följt er, men
jag tillstår att jag varit förtviflad öfver att
så oförmodadt mista er. Jag kom till Stili-
mington för att meddela er en glad nyhet,
och då...
— En glad nyhet! inföll hon med un-
drånde min.
— Ja, jag medförde underrättelsen om att
ni är fri.
Janets bleka ansigte blef härvid ännu
blekare.
— Kom in på en stund, sade hon. Vi
kunna ej stå här och tala om sådena saker.
Flossie, spring och lek härutanför på vägen,
men gå inte långt bort, min älskling. Jag
skall ropa dig om en liten stund. Och nu
var så god och stig in, herr Hossack !
Hon förde honom in i den lilla stugan.
Allt var här i och för sig enkelt och tarf-
ligt, men dock gjorde rummet ett behagligt
intryck genom den utomordentliga renlighet,
som rådde derinne. Det, var en liten fyr-
kantig kammare, möblerad med ett par gam-
malmodiga hörnskåp, en stoppad soffa med
nytvättadt, randigt öfverdrag, några korg-
stolar, en gammal byrå af mörk mahogny
samt ett bord, hvarpå en af de sagoböcker,
Geoffrey gifvit lilla Flossie, låg uppslagen
bredvid moderns sykorg. Gardinerna lika-
som golfvet voro bländande hvita, och i