— Jag binder mig ej genom några löf-
ten, svarade hon allvarligt. Det är min
önskan att ni måtte anse er fullkomligt fri,
och för er egen lyckas skull vågar jag hop-
pas, att ni snart nog skall upphöra att be-
dåras af denna barnsliga böjelse.
— Barnsliga! upprepade Geoffrey i stolt
medvetande om sina tjuguåtta år. Jag är
ju två år äldre än ni, Janet. Lucius sade
mig det.
— Sorgen verkar tidens verk i somliga
menniskors lif, svarade den unga modern
med ett matt leende. Jag finner mig myc-
ket gammal vid tjugusex års ålder. Hör
på, hr Hossack, ni har alltid varit mycket
god mot mig, och jag vill derför i dag be-
handla er som en vän. Lilla Flossie är sär-
deles förtjust i er, och jag vet att hon läng-
tar obeskrifligt derute att få komma in och
språka med er. Stanna hos oss och drick
en kopp te samt låt mig veta, hur ni kun-
de finna mig i denna undångömda vrå af
verlden:
— Ni glömmer att vi äro blott en
fjerdedels timmes väg från Mardenholmes
park, svarade Geoffrey, förtjust öfver ut-
sigten att få dricka te tillsammans med sin
gudinna.
— Det vet jag nog; men jag trodde inte,
att ni kände lady Baker.
— Åh! jag har ju mina slägtiogar här i
närheten — de bo på Hillersdon Grange —