Bedrägeri i Frankrike. I dessa dagar börjas i Paris inför vederbörlig domstol vigliga ransakningar angående den tillförsel: af lifsmedel, som egde rum under fransk-tyska kriget. Den förberedande undersökningen har varit mycket långvarig och den rättegång, som blir en följd afde upptäckter, som gjorts, kommer säkertati ocksåupptagalång tid. Den närmaste undersökningen gäller nu hr Ferrand, som tillsammans med 11 medbrottslingar är anklagad för missbruk af förtroende och bedrägeri. Hr Ferrand var för några år sedan leverantör för fängelserna i Algier. Han kunde dock ej Behållå sin plats, då han blef försatt i konkurstillstånd år 1865. 1869 gifte han sig med en ting qvinnä, som medförde en liten hemgift af 20,000 frank, hvilken han snart förstörde. Då strax derefter kriget utbröt mellan Frankrike och Preussen, befann han sig i en ganska svår ställning. Emellertid blef han i november 1870 af styrelsen beklädd med en verklig förtroendesyssla. Han fick i uppdrag att skaffa proviant för ståden Paris. Han skulle till det ändamålet skaffa slagtdjur och matvaror till så billigt pris som möjligt, vare sig i Frankrike eller, då det var utan hjelpmedel i följd af kriget, i England. Derför öppnades ett kreditiv på 30 millioner hos trenne hus i London; dessa trenne etablissement hada order att betala alla fakturor hr Ferrand inskickade; Företaget gick bra. Hr Ferrand köpte för 31 millioner lifsmedel, han inlemnade sina räkningar till bandelsministören, hvarest man konstaterade att han fått 31,636,000 frank och att han användt 31,560,000 frank; han återlemnade på samma gång skilnaden mellan summorna. Dessa räkenskaper godkändes, och sjelfva ministern, hr Magnin, trodde sig böra tacka mannen. för hans nit och skicklighet i utföran det af detta uppdrag. Emellertid hade ännu ej qvitto blifvit lemnadt till hr Ferrand, då svåra misstankar om oärlighet uppstodo mot honom. Det var ett faktum, att han var alldeles utan mödel, då han den 10 oktober lemnåde Paris i ballong för att fullgöra det uppdrag han erhållit af handelsministern Magnin. Nu bevisade man att sedan 1871 en fullkomlig förändring inträdt i Ferrands lefnadsgött. Han hade icke tvekat att antaga vissa vanor i sin hushållning, som måste förutsätta en stor förmögenhet, Han hade i departementet Finisterre köpt en ögendom, som kostade honom 430,000 frank; vidare hade han köpt ett bruk och tillfredsställt alla sina kreditorer från 1865. Omkring 650,000 frank i utgifter voro kända, och man anade en massa andra, som man icke hade reda på. Då företog sig undersökningskomitön öfver tillförseln under kriget att närmare taga fasta på saken öch en undersökningsdomstol bragte i ljuset de fakta, på hyilka man nu stöder sig i den anklagelse man framställt mot Ferrand. I denna sak liksom i så många andra af samma slag fann domstolen bevisen för den anklagades brottslighet under de tvister, som yppade sig mellan de medskyldige i afseende på hvars och ens andel i rofvet. Ferrand hade, då han begaf sig från Paris, der qvarlemnat tvenne medbrottslingar, en engelsman vid namn James Wilson och en