BraUlMINng OM ac OnHenuiga gvda Smaxen,; och torde, om förslaget går igenom, grannarne icke underlåta att mot åtgärden framställa klagomål. Landtbruksakademien höll i går aftön sin ordinarie sammankomst, hvarvidföljande ärenden afhandlades. Professor Andersson lemnade en af teckningar belyst redogörelse för resultaten inom det botaniska försöksväsendets område, särskildt med afseende på brandsvampen, hvars utvecklingshistoria genom senaste årens undersökningar blifvit ganska fullständigt utredd. Häraf hade visserligen ännu ej kunnat dragas några praktiska resultat, men vetenskapens förarbeten komme nog äfven här att i framtiden bära rika skördar. De af akademien under närmast föregående åren började typiska teckningar öfver våra kulturväxter hade sistlidne sommar under medverkan af direktör E. Lindgren genom prof. Anderssons försorg blifvit fortsatta. De nu förevisade plancherna voro utförda af fröken Sjöberg och ådrogo sig välförtjent uppmärksamhet för ett vetenskapligt naturtroget utförande. Professor Otto Torell lemnade en särdeles intressant redogörelse för prof. Nordenskiölds npptäckt af fosforitförande lager i närheten af Cimbrishamn. Dessa lager, som vid undersökning visat sig innehålla 33 procent fosforsyrad kalk eller omkring 15 procent fosforsyra, tillhörde en formation, hvärs ålder sträckte sig före bildningen af Europas fastland och hade derföre från geologisk synpunkt det största intresse. Att fyndetäfven från praåktisk sida sedt skall blifva af stor betydelse, hade man all anledning hoppas. Ingeniör Carlqvist redogjorde för de om: fattande undersökningar af vattendränkt mark, som de senaste åren under hans ledning fortgått inom Upsala län med understöd af landstinget och hushållningssällskapet. Hela området för dessa arbeten upptoge bortåt 80,000 tunnland: För aftonen hade till öfverläggningsämne uppställts frågan: Hvilka åtgärder böra från jordbrikarnes sida ifrågakomma för att till största fördel tillgodogöra. sig .de anordningar, som-redan äro af k. m:t och riksdagen samt enskilda sällskap vidtagne för hästafvelns upphjelpande i riket? Uti den lfliga diskussion, som häröfver uppstod, deltögo grefve Björnstjerna, frihh. 0. Åkerbjelm och Jules Schwerin samt professorerna Arrhenius och Freädr. Lundberg. Samtliga dessa talare uttalade sig på det lifligaste för önskvärdheten af att en kraftigare och ädlare häst-stam, än nu i landet allmänt förekommande, måste kunna erhållas. I afseende å medlen voro dock meningarne något skiljaktiga, då t. ex. införandet af det engelska fullblodet icke af alla talare ansågs ega lika stor betydelse för alla bruk, som å andra sidan uttalades. Fullblodshästen, det erkändes allmänt, skul16 rätt använd, i hög grad förbättra vår hästafvel, men den nörrländska hästen likasom den goda norska hade, såsom prof. Arrhenius erinrade, sin särskilda betydelse som afvelsdjur så snart fråga vore om egentliga arbetshästar. 2 Grefve Björnstjerna fäste särskild vigt vitde under de senaste åren i Preussen införda föreningar, hvilka af regeringen mottogo premiehingstar, för hvilka föreningen icke erJade annan köpeskilling, än de för hästen inflytande årsafgifter, hvarigenom hästen på några få, högst 5 år vore betald. Hurn det egentligen förhölle sig med vår : häststam, visade grefve B. genom att erinra, att ehuruväl Sverige i afseende å tillgången af hästar (428 tusen) vore det 4:de landet i ordningen i Europa, så lemnade likväl förhålländet i afseende åhästärves qvalitet mycket att önska. Så beräknades för 60,000 stön 1,500 fullgoda hingstar, men i hela landet förnes ej fallt 500 sådana. Att det af regeringen antagna premieringssystemet skulle blifva af största gagn, derom vore intet tvifvel; dock ansåg tal. önskvärdt att Hushållningssällskäpen beslöte sig för att lemna premier äfven för unga fölston. Till utländska ledamöter invalde Akademien professorerna Granheau och Ville i Paris, Knop:i Leipzig och Emil von WoHf i Hohenheim; Hofrådet Rudolf Wagner si Wiärzburg såmt hr W-Henneberg i Veende. Sammankomsten var särdeles talrikt besökt. . . nd Anläggning af arbetare. I-GeflePosten läses: Jedan qvartersmännen E: G: Hemlin, -Å. Hemgren och G. Melin lyckats