Riksdags-Nyheter. Lördagens sammanträden. Båda kamrarne hade i lördags sammanträden. Vid början af Första kammarens sammanträde begärde frih. Bildt att i anledning af sin utnämning till minister i Berlin blifva befriad från sitt riksdagsmannauppdrag, hvarom kammaren beslöt att enligt R. O. hos k. M:t göra anmälan. Förändring i bevillningsförordningen. Denna fråga, som i onsdags afhandlades i örsta kammaren, och der fick den utgång att utskottets betänkande godkändes, stod främst på lördagens föredragningslista i Andra kammaren: Angående första punkten (rörande den personliga skyddsafgiften) uppstod en kortare diskussion, under hvilken motionären, hr ÅA. Johansson, närmare utvecklade sina i motionen uttryckta åsigter och hr von Schoultz, med erkännande af motionens välmenande syfte, framhöll den personliga skyddsafgiftens berättigande;såsom ett erkännande af personlighetsprincipens rätt inom samhället. Sedan några talare i korthet yttrat sig om de öfriga punkterna, blef utlåtandet i sin helhet af Andra kammaren godkändt. Riksgäldskontorets förvaltning. I anledning af 4:e punkten angående förteckning å inventariernairiksdagens husuppstod i Första kammaren en kort diskussion under hvilken friherre af Ugglas framhöll att utskottets förslag att låta värdera de inom riksdagens hus befintliga möbler och uppföra detta värde samt inköpspriset på de möbler, som vidare inköpas, i inventarieförteckningen vore obehöfligt och bidroge ej till att skärpa kontrollen. Häri förenade sig hrr Ryden sumt Bergstedt. Friherre Funck sökte försvara utskottets förslag. Kammaren äfslog dock utskottets hemställan. Angående beviljandet af decharge åt Riksgäldskontorets fullmäktige framställdes i Första kammaren af hr Nordström anmärkning mot att decharge blifvit af utskottetbegärd för en tid, som var längre än revisionsåret. Hrr Henning Hamilton och Funck bemötte denna invändning genom att visa att det alltid varit praxis att meddela decharge för den tid, till hvilken man läst protokollen. Kammaren biföll utskottets förslag. Öfriga punkter i utskottets hemställan biföllos af Första kammaren utan diskussion. I Andra kammaren hade hr Hedin åtskilliga anmärkningar att göra mot Statsutskottets utlåtande. Statsutskottet hade förbisett dels sidd. 124 och 125 af statsrevisorernas berättelse (om bolag) och dels 2 af reglementet för revisionen (ang. tiden för revisionens omfattning). Utskottet hade, afvikande från en 40-årig praxis, utsträckt sin granskning af Riksgäldskontoret öfver den tid, som är för revisionen bestämd och derigenom inkräktat 3 veckor på tiden för nästa revision. Hvad kunde anledningen vara dertil? Månne den bekanta frågan om pappersloveransen, en sak som ådragit sig mycken uppmärksamhet, men som man velat i tysthet — dock kanhända icke så ärligt — begrafva? Hr Heggström uppläste ur statstevisorernas berättelse åtskilliga utdrag angående Dalslands kanalbolag, af hvilka det framgick att flera garantiaktier blifvit värdelösa genom tecknarnes insolvens, död, omigration m. m. Detta förhållande vore desto märkliare, då ordföranden i kanalbolagets direktion var länets landshöfding, af hvilken man kunnat vänta ett bättre bevakande af statens rätt. Hr J. Rundbäck tog utskotttet i försvar. Med afseende på kanalbolaget vore det bäst att se tiden an. De frågor som under den af hr Hedin omnämda öfvertiden blifvit handlagda, hade stått i dskiljaktigt sammanhang med förut behandlade frågor. Hr grefve Sparre hade icke hört något yrkande framställas och fann derför hela denna diskussion endast tjena till att utkasta bitterhetor. Så länge Dalslands kanalbolag fullgör sina förbindelser till staten hade man ej skäl att göra några snmärkningar, helst då staten har mera fördel af detta bolag än af många andra. I allmänhet afser en garantiaktieteckning endast åstadkommande af en borgen för företagets fullbordande; men den nu ifrågavarande åsyftade en garanti för staten att företaget allt framgent skulle bära sig. Denna teckning hade i en landsdel, som vore mycket fattig, endast kunnat åstadkommas genom dess utsträckning kring ett vidsträckt område. Det vore för mycket bogärdt att direktionens ordförande skulle undersöka alla dessa (2,062) tecknares solvens, hvilken för öfrigt af helt naturliga skäl undergått mycken förändring under de senare ogynsamma 10 åren. Hr P. Olsson. Utskottet hade ingalunda åsidosatt förhållandet med Dalslands kanalbolag. Affären borde lära riksdagen att hädanefter se till att en tillfredsställande säkerhet erhålles vid beviljandet af låneunderstöd. För närvarande ansåg tal. det vara bäst såväl för staten som för belaget, att man icke rörde i denna vidlyftiga och invecklade fråga. Hvad pappersleveransen och den i sammanhang dermed stående frågan om utsträckningen af revisionstiden angiek, upplyste tal. att frågan väckts i oktober men ej blifvit slutbehandlad förr än i februari och att man icke velat låta den förfalla. Kammaren kunde gå två vägar: antingen lemna -decharge till den 23 januari eller ock sjelf upptags saken till behandling. Hr grefve Posso ville redogöra för den omordade leveransfrågan. Sedan en af riksgäldsfullmäktige gjort anmärkning mot det att i en kungörolse om pappersleverans tiden för dennas fullgörande icke varit utsatt. hade riksgäldskommissariatet på anställd förfrågan gifvit det svar, att kungörelsen varit affattad i enhghot med ett formulär af år 1850. Då samme fullmäktig sedermera visat oriktigheten af denna uppgift och påstått att misstaget varit uppsåtligt hade kommissariatet i en skrift förklarat, att felet icke blifvit med uppsåt begånget. Skulle någon bestrida att talarens framställning af sakförhållandet vore tillförlitlig, så ville han för införande i protokollet aflemna fela skriftvexlingen, hvilken han hade tillhands. Hr Heggström sade sig icke ha haft några enskilda affärer med grefve Sparre och således ej heller ha något skäl att öfver honom utgjuta. sin galla. Tal. fasthölle sitt påstående, att kanaldirektionen icke i tid bevakat statens bästa. Sedan hrr J. Pehrsson, grefve Sparre, Gumelius, L. 0. Larsson och Hedin haft ordet, blefvo de 7 första punkterna -bifallna, hvarefter kammaren öfvergick till diskussion af 8:de punkten i utlåtandet, som rörde ett ifrågasatt höjande af amorteringsräntan å Gefle—Dala jernvägsaktiebolags statslån. Ordet begärdes af Hr Gumezelias, som fann tolkningen oklar af k. mets sistlidna år fattade beslut att annuiteten skall rämaent beräknas till 6 procent af urs) Tungliga försträcl ingsbeloppett.. Menades härmed allt ramgent? Det var beklagligt att man hvarken på statsrådseller Stockholms-bänken hade nöjet se den reeringsledamot, som härvidlag kunnat algifva en uppysning. Illa vore om k .m:t med den makt,som han i denna fråga onekligen eger, hade afskurit möjlighe