Riksdags-Nyheter.
Lördagens sammanträden.
Båda kamrarne hade i lördags samman-
träden.
Vid början af Första kammarens samman-
träde begärde frih. Bildt att i anledning af
sin utnämning till minister i Berlin blifva
befriad från sitt riksdagsmannauppdrag, hvar-
om kammaren beslöt att enligt R. O. hos k.
M:t göra anmälan.
Förändring i bevillningsförordningen.
Denna fråga, som i onsdags afhandlades i
örsta kammaren, och der fick den utgång
att utskottets betänkande godkändes, stod
främst på lördagens föredragningslista i An-
dra kammaren: Angående första punkten
(rörande den personliga skyddsafgiften) upp-
stod en kortare diskussion, under hvilken
motionären, hr ÅA. Johansson, närmare ut-
vecklade sina i motionen uttryckta åsigter
och hr von Schoultz, med erkännande af
motionens välmenande syfte, framhöll den
personliga skyddsafgiftens berättigande;såsom
ett erkännande af personlighetsprincipens rätt
inom samhället. Sedan några talare i kort-
het yttrat sig om de öfriga punkterna, blef
utlåtandet i sin helhet af Andra kammaren
godkändt.
Riksgäldskontorets förvaltning.
I anledning af 4:e punkten angående för-
teckning å inventariernairiksdagens
husuppstod i Första kammaren en kort diskus-
sion under hvilken friherre af Ugglas
framhöll att utskottets förslag att låta vär-
dera de inom riksdagens hus befintliga möbler
och uppföra detta värde samt inköpspriset på
de möbler, som vidare inköpas, i inventarieför-
teckningen vore obehöfligt och bidroge ej till
att skärpa kontrollen. Häri förenade sig hrr
Ryden sumt Bergstedt. Friherre Funck
sökte försvara utskottets förslag. Kammaren
äfslog dock utskottets hemställan.
Angående beviljandet af decharge åt
Riksgäldskontorets fullmäktige framställdes i
Första kammaren af hr Nordström anmärk-
ning mot att decharge blifvit af utskottet-
begärd för en tid, som var längre än revi-
sionsåret. Hrr Henning Hamilton och Funck
bemötte denna invändning genom att visa att
det alltid varit praxis att meddela decharge
för den tid, till hvilken man läst protokollen.
Kammaren biföll utskottets förslag.
Öfriga punkter i utskottets hemställan bi-
föllos af Första kammaren utan diskussion.
I Andra kammaren hade -
hr Hedin åtskilliga anmärkningar att göra mot
Statsutskottets utlåtande. Statsutskottet hade förbi-
sett dels sidd. 124 och 125 af statsrevisorernas berät-
telse (om bolag) och dels 2 af reglementet för re-
visionen (ang. tiden för revisionens omfattning). Ut-
skottet hade, afvikande från en 40-årig praxis, utsträckt
sin granskning af Riksgäldskontoret öfver den tid, som
är för revisionen bestämd och derigenom inkräktat 3
veckor på tiden för nästa revision. Hvad kunde an-
ledningen vara dertil? Månne den bekanta frågan
om pappersloveransen, en sak som ådragit sig myc-
ken uppmärksamhet, men som man velat i tysthet —
dock kanhända icke så ärligt — begrafva?
Hr Heggström uppläste ur statstevisorernas be-
rättelse åtskilliga utdrag angående Dalslands kanal-
bolag, af hvilka det framgick att flera garantiaktier
blifvit värdelösa genom tecknarnes insolvens, död, omi-
gration m. m. Detta förhållande vore desto märkli-
are, då ordföranden i kanalbolagets direktion var
länets landshöfding, af hvilken man kunnat vänta ett
bättre bevakande af statens rätt.
Hr J. Rundbäck tog utskotttet i försvar. Med
afseende på kanalbolaget vore det bäst att se tiden
an. De frågor som under den af hr Hedin omnämda
öfvertiden blifvit handlagda, hade stått i dskiljaktigt
sammanhang med förut behandlade frågor.
Hr grefve Sparre hade icke hört något yrkande
framställas och fann derför hela denna diskussion
endast tjena till att utkasta bitterhetor. Så länge
Dalslands kanalbolag fullgör sina förbindelser till
staten hade man ej skäl att göra några snmärkningar,
helst då staten har mera fördel af detta bolag än af
många andra. I allmänhet afser en garantiaktieteck-
ning endast åstadkommande af en borgen för företa-
gets fullbordande; men den nu ifrågavarande åsyftade
en garanti för staten att företaget allt framgent skulle
bära sig. Denna teckning hade i en landsdel, som
vore mycket fattig, endast kunnat åstadkommas genom
dess utsträckning kring ett vidsträckt område. Det
vore för mycket bogärdt att direktionens ordförande
skulle undersöka alla dessa (2,062) tecknares solvens,
hvilken för öfrigt af helt naturliga skäl undergått
mycken förändring under de senare ogynsamma 10
åren.
Hr P. Olsson. Utskottet hade ingalunda åsido-
satt förhållandet med Dalslands kanalbolag. Affären
borde lära riksdagen att hädanefter se till att en till-
fredsställande säkerhet erhålles vid beviljandet af lå-
neunderstöd. För närvarande ansåg tal. det vara
bäst såväl för staten som för belaget, att man icke
rörde i denna vidlyftiga och invecklade fråga. Hvad
pappersleveransen och den i sammanhang dermed
stående frågan om utsträckningen af revisionstiden
angiek, upplyste tal. att frågan väckts i oktober men
ej blifvit slutbehandlad förr än i februari och att man
icke velat låta den förfalla. Kammaren kunde gå två
vägar: antingen lemna -decharge till den 23 januari
eller ock sjelf upptags saken till behandling.
Hr grefve Posso ville redogöra för den omordade
leveransfrågan. Sedan en af riksgäldsfullmäktige
gjort anmärkning mot det att i en kungörolse om
pappersleverans tiden för dennas fullgörande icke
varit utsatt. hade riksgäldskommissariatet på anställd
förfrågan gifvit det svar, att kungörelsen varit affat-
tad i enhghot med ett formulär af år 1850. Då
samme fullmäktig sedermera visat oriktigheten af
denna uppgift och påstått att misstaget varit uppsåt-
ligt hade kommissariatet i en skrift förklarat, att
felet icke blifvit med uppsåt begånget. Skulle någon
bestrida att talarens framställning af sakförhållandet
vore tillförlitlig, så ville han för införande i proto-
kollet aflemna fela skriftvexlingen, hvilken han hade
tillhands.
Hr Heggström sade sig icke ha haft några en-
skilda affärer med grefve Sparre och således ej hel-
ler ha något skäl att öfver honom utgjuta. sin galla.
Tal. fasthölle sitt påstående, att kanaldirektionen icke
i tid bevakat statens bästa.
Sedan hrr J. Pehrsson, grefve Sparre,
Gumelius, L. 0. Larsson och Hedin
haft ordet, blefvo de 7 första punkterna -bi-
fallna, hvarefter kammaren öfvergick till dis-
kussion af 8:de punkten i utlåtandet, som
rörde ett ifrågasatt höjande af amorterings-
räntan å Gefle—Dala jernvägsaktiebolags
statslån. Ordet begärdes af
Hr Gumezelias, som fann tolkningen oklar af k.
mets sistlidna år fattade beslut att annuiteten skall
rämaent beräknas till 6 procent af urs) Tungliga
försträcl ingsbeloppett.. Menades härmed allt ram-
gent? Det var beklagligt att man hvarken på stats-
råds- eller Stockholms-bänken hade nöjet se den re-
eringsledamot, som härvidlag kunnat algifva en upp-
ysning. Illa vore om k .m:t med den makt,som han
i denna fråga onekligen eger, hade afskurit möjlighe-