förbättrande på handelskrisen och landet skulle vinna nytt förtroende samt affärerna få ny fart, något som väl behöfves för att man skall kunna bära de stora skattebördorna. Europa skulle ock deri se ett bevis för att lugn och ordning återkommit i sinnena. Från Newyork berättas att kongressen nu åter fått att göra med mormonfrågan. Flera invånare i Utah, som icke äro mormoner, hafva uppsatt och inlemnat en klagoskrift, i hvilken berättas att fem sjettedelar af befolkningen i Utah äro medlemmar af en organisation, hvars anhängare vilja gifva sig en religiös karaktär, men likväl begå de största brott. Dessa brott äro framförallt polygami och blodsutgjutelser, och dertill få medlemmarne af detta samfund uppmaniogar från sjelfva predikstolen. De som undertecknat skrifvelsen fordra att särskilda lagar skola stiftas för Ut.h för att motverka dessa beklagliga förhållanden. Delegerade från mormonerna öfverlemnade å sin sida en petition, i hvilken de begära tillsättandet af en undersökningskommission. Naturligtvis är meningen härmed att vinna tid. En depesch från general Wolseley meddelar åtskilliga intressanta upplysningar om de konstgrepp ashantiernas konung Coffee Kallicalli nyttjat för att gäcka sina motståndare. Man ser deraf att ashantikonungen icke behöfver gå i europeiska diplomatiens skola för att lära sättet att vilseleda sina fienåer. General Wolseley berättar, huru ashantikonungen sände honom bref med anbud om fred och kapitulation. Vidare hade han frigifvit de hvita fångar som voro i hans våld och sökt bibringa dem den öfvertygelsen att han ej var mäktig att vidare göra något motstånd mot engelsmännen. Frigifvandet af fångarne samt deras berättelser inverkade nu på generalen så, att han ej trodde sig böra gå alltför häftigt tillväga mot fienden. Emellertid nyttjade ashantikonungen den tid general Woseley ej vidtog några kraftiga åtgärder till att samla en krigsstyrka. Denna sammandrogs i närheten af Kumassi vid Amoaful. Lyckligtvis fick generalen reda på dessa operationer af fienden, innan de ännu blifvit afslutade. Sir Wolseley anföll då Amoaful och vann der efter en förtviflad strid mot fienden, som gjorde större motstånd än man kunnat vänta, en fullständig seger. Generalen förföljde sedan fiendens armå, som alltjemt retirerade och gjorde föga eller intet motstånd. På telegrafisk väg vet man vidare attgeneral Wolseley intagit och uppbränt hufvudstaden Kumassi samt derefter börjat återtåget till kusten... Ashantikonungen har vidare skickat sändebud med begäran om fred samt gifvit 1,000 uns guld såsom afbetalning på krigskos naderna. Enligt Daily Telegraph lyda fredsvilkoren med ashantierna på följande sätt: ashantikonungen betalar 50,000unsguld i krigsköstnader, uppgifver anspråken på sina landtområden, drager sina trupper tillbaka från de britiska besittningarne på Guldkusten, upprätthåller och beskyddar en handelsväg från Kumassi till floden Prah samt afskaffar för all framtid menniskooffren.