Måtte denna min enkla, men sanna berät-
telse blifva känd, så att dylika förföljelser
med. dynamit ej. vidare må träffa en ännu i
sjötv Vällan, irrände f :
Aborre.
Knng Kaffe, den nu besegrade herren
öfver Åsckantifolket, brukar alltid med stört
iöje motse de eldsvådor som utbryta i hans
höfvudstad. När en sådan inträffar, samman-
kallar han alltid konseljen för att sedan ef-
ter hållen öfverläggning kunna sätta eldsläck-
ningsarbetet i gång, Detti är ett Hedrande
drag af honom. Kungar måste ha: sina
förlustelser likasom annat folk och denna är
väl oskyldig nog. Den är yttermera, hvad
kungen: i Ashanti. beträffar, i högsta . grad
prisvärd, ty folket arbetar aldrig så väl: och
så mycket som då kungen står och ser på
och hans biträde vid eldsvådorna har urar-
tät till en ren nödvändighet ifrån att ha va-
rit en plägsed,
För öfrigt måste vi erkänna att vi icke hysa
höga tankar om kung kaffes seder och vanor.
Man. påstår att han skall ha blifvit anträf-
fad -på öppen gata. dansande framför sina
hvita fångar och med bart svärd hotande de
hvita som; vore att förvänta från Cape Coast,
Detta uppträdande -påminner alltför mycket
om en drucken sjöman för att kunna tänkas
förenligt med föreställningen om en kung, sä
Nu lär kung Kaffee ha upphört att smäda.
Hans dansande dågår äro räknade och länge
lär det dröja innan hans majestät får upp:
träda vid någon eldsvåda och med sin när-
varo ingjuta mod och kraft hos desarbetande
tröttå arbötärde; Han hår fyllt sin mission —
han-ärsej kung Mälaren asesrsatind
En vindfläkt i Herrens tempel. I
Folkets Tidning läses: En af oss förut om-
talad Tresteg age efi söndägHändblsevis
i F. kyrka. Han hade till ämne Stormen
på och Jonas i sjön; och predikade om verl-
dens ände och förödelse. ;- Stormen på den
lilla sjön kundo han visserligen använda för
ätt utveckla. förödelsens styggelse, åtbäln-
stone för profeten Jonas, men värre blef det,
då hän i stormen skulle innesluta verl-
dens ände. Uppriktigt sagdt stod han icke
ut med bevisningen. Han läste trögt; gub-
barne i kyrkan sågo visserligen att han stod
på predikstolen, men hvar han för öfrigt var
i sid (ankegång, kunde de-ieke reda. Men
ni inträder en kyrkvaktare i templet, kyr-
käns stora dörr öppnas rer och ögon-
blickligen kommer ett häftigt s. k.
och sopar från - predikstolsklaffen ned hela
prestens på je papperslappar skrifna pre-
dikan;- och lapparne flögo kyrkan omkring.
Här står jag och kän icke annat, sa Lu-
ther, och så tänkte kanske äfven vår prest.
Stormen på sjön hade redan lägt sig — en
vindfläkt hade varit nog för vår nya Jonas
— och verldens ände måste inställas. Vis-
serligen höpsamlade kyrkvaktaren lapparne
öch: bar dem upp på predikstolen, men pre-
dikanten sökte förgäives efter någöt sams
manbang dem emellan;; han sade amen och
börjadedläsa- bönerna: — Åhörarne-voro-yt-
terst belåtna med-det der Stvärdraget; som
befriade dem från vidare utläggningar.
Hvartill fången i Vatikanen har
pengars Påfven sysselsätter. sig-i, dessa
ra med eh samling gåfvor, kvarmed han
vill. belöna de franska biskopar, . hvilka
hafva utsändt.de herdabref, som; framkallade
groll mellan den tyska och franska regerin-
gen. Afsigten är att göra det begripligt så-
väl för den tyske kejsaren som Mac Mahon
att kyrkan ej vill gifva efter. Gåfvorna be-
sta 1 elfenbensarbeten, kameer med guld- och
diamantinfattningar samt gulddosor med påf-
vens porträtt i briljanter. Biskopen af Ni-
mes har fått en kam6 med en bild af den
helige Rochus infattadt i guld med topa-
ser och smaragder.
RASAR RET ae Oe
tvärdragt