Måtte denna min enkla, men sanna berättelse blifva känd, så att dylika förföljelser med. dynamit ej. vidare må träffa en ännu i sjötv Vällan, irrände f : Aborre. Knng Kaffe, den nu besegrade herren öfver Åsckantifolket, brukar alltid med stört iöje motse de eldsvådor som utbryta i hans höfvudstad. När en sådan inträffar, sammankallar han alltid konseljen för att sedan efter hållen öfverläggning kunna sätta eldsläckningsarbetet i gång, Detti är ett Hedrande drag af honom. Kungar måste ha: sina förlustelser likasom annat folk och denna är väl oskyldig nog. Den är yttermera, hvad kungen: i Ashanti. beträffar, i högsta . grad prisvärd, ty folket arbetar aldrig så väl: och så mycket som då kungen står och ser på och hans biträde vid eldsvådorna har urartät till en ren nödvändighet ifrån att ha varit en plägsed, För öfrigt måste vi erkänna att vi icke hysa höga tankar om kung kaffes seder och vanor. Man. påstår att han skall ha blifvit anträffad -på öppen gata. dansande framför sina hvita fångar och med bart svärd hotande de hvita som; vore att förvänta från Cape Coast, Detta uppträdande -påminner alltför mycket om en drucken sjöman för att kunna tänkas förenligt med föreställningen om en kung, sä Nu lär kung Kaffee ha upphört att smäda. Hans dansande dågår äro räknade och länge lär det dröja innan hans majestät får upp: träda vid någon eldsvåda och med sin närvaro ingjuta mod och kraft hos desarbetande tröttå arbötärde; Han hår fyllt sin mission — han-ärsej kung Mälaren asesrsatind En vindfläkt i Herrens tempel. I Folkets Tidning läses: En af oss förut omtalad Tresteg age efi söndägHändblsevis i F. kyrka. Han hade till ämne Stormen på och Jonas i sjön; och predikade om verldens ände och förödelse. ;Stormen på den lilla sjön kundo han visserligen använda för ätt utveckla. förödelsens styggelse, åtbälnstone för profeten Jonas, men värre blef det, då hän i stormen skulle innesluta verldens ände. Uppriktigt sagdt stod han icke ut med bevisningen. Han läste trögt; gubbarne i kyrkan sågo visserligen att han stod på predikstolen, men hvar han för öfrigt var i sid (ankegång, kunde de-ieke reda. Men ni inträder en kyrkvaktare i templet, kyrkäns stora dörr öppnas rer och ögonblickligen kommer ett häftigt s. k. och sopar från predikstolsklaffen ned hela prestens på je papperslappar skrifna predikan;och lapparne flögo kyrkan omkring. Här står jag och kän icke annat, sa Luther, och så tänkte kanske äfven vår prest. Stormen på sjön hade redan lägt sig — en vindfläkt hade varit nog för vår nya Jonas — och verldens ände måste inställas. Visserligen höpsamlade kyrkvaktaren lapparne öch: bar dem upp på predikstolen, men pre dikanten sökte förgäives efter någöt sams manbang dem emellan;; han sade amen och börjadedläsabönerna: — Åhörarne-voro-ytterst belåtna med-det der Stvärdraget; som befriade dem från vidare utläggningar. Hvartill fången i Vatikanen har pengars Påfven sysselsätter. sig-i, dessa ra med eh samling gåfvor, kvarmed han vill. belöna de franska biskopar, . hvilka hafva utsändt.de herdabref, som; framkallade groll mellan den tyska och franska regeringen. Afsigten är att göra det begripligt såväl för den tyske kejsaren som Mac Mahon att kyrkan ej vill gifva efter. Gåfvorna besta 1 elfenbensarbeten, kameer med guldoch diamantinfattningar samt gulddosor med påfvens porträtt i briljanter. Biskopen af Nimes har fått en kam6 med en bild af den helige Rochus infattadt i guld med topaser och smaragder. RASAR RET ae Oe tvärdragt