med ett tvunget skratt. Huru har en så
tokig föreställning kunnat uppstå hos dig?
En karl insläppt kl. -ett på natten! Äfven
om något sådant skulle ha händt — men
det är i sjelfva verket rentaf omöjligt —
hvem har väl kunnat upplysa dig derom?
— Mina egna ögon, hvilka sågo honom
från en af båtarne i kanalen stiga upp från
kajen och närma sig trädgårdsmuren, samt
häru det lyste i porten, då den öppnades
för honom, äfvedsom huru ett ljus brann
uti ett af fönstren i öfversta våningen —
tydligen ett tecken att han var väntad.
— Du såg allt detta? utropade Lucilla
med vidt uppspärrade ögon. Huru kunde
du :se det? Hvad förde dig midt i natten
till kanalen bakom Cedar House?
— Slumpen; genmälde Lucius, eller rät-
tare — försynen. Jag var vid mindre godt
humör, då jag skildes från dig i går afton
— ditt eget sätt att bemöta mig, hvilket
just icke var så hjertligt som vaniigt, gjor-
de mig ledsen, och för resten hade jag åt-
skilligt att fundera på. Derför föll det mig
in att promenera en bit, och jag gick, för-
sjunken i tankar, hela Shadrack-road i ända
samt återvände den andra gatan, som löper
till en del längsefter kanalen nedåt varfven.
Kommen midt framför detta hus, fästade
jag mig genast med förvåning vid att det
lyste i öfversta våningen. Jag hade hört
af dig, att denna våning var alldeles obebodd.
4