Detta atrop ljöd nästan som ett anskri
af ångest, och det tycktes som om Lucilla
skulle ha sjunkit till golfvet, ifall icke hen-
nes fästman hållit henne uppe.
— Lncilla, sade han, är det väl dig vär-
digt att bli så uppskrämd ? Om hågon fara
hotar, kunna vi ej möta den tillsammans?
Lita blott på mig, min älskling, och du
skall snart åter känna dig lugn. Tro Mig,
jag är tillräckligt stark och modig, för att
icke frukta någon okänd fiende; det enda
jag behöfver till mitt stöd är. din tillit.
Händelsen har för mig uppdagat en hemlig-
het, som rörer detta hus. Himlen allena
vet hvad som skulle ha kunnat hända, om
ej denna upptäckt blifvit gjord. Men kun-
skap är makt, heter det; och en gång med-
veten om faran, skall jag nog hitta på ett
sätt att förebygga den för framtiden.
— En upptäckt! upprepade hon med
samma förskräckta blick. Hvilken upptäckt?
— Jo, för det första att dessa menniskör,
för hvilka du har 6tt oinskränkt förtroende,
denne Wincher och hans hustru, hvilkas trohet
anses till fullo bevisad genom tjugufem års
oklanderlig tjenst, icke tvekat att begagna
sig af kanske det första tillfälle att stjäla,
som någonsin erbjudit sig ufder deras länga
tjenstetid. De draga nytta af din farfars
hjelplöshet. En karl släpptes hemligen in
i detta hus kl. ett i natt.
— Hvilken galenskap! utbrast Lucilla