Utrikes-Nyheter. Den politiska himlen i Wien har på senare tiden blifvit förmörkad af tunga moln. Man har med otålighet väntat kejsar Frans Josefs hemkomst från Rysslatd och man väntar att stora förändringar skola tima efter hans återkomst till. Wien. Att ministören Szlavy i Ungern är sinnad att inlemna ein afskedsansökan är bekant. Men äfven i Cisleithanien förestå vigtiga händelser. Ställningen är långt ifrån tillfredsställande och ministeren Auerspergs belägenhet är i detta ögonblick mycket kinkig. Den liberala majoriteten, som har uppehållit den och hvaraf den påstod sig vara ett officielt uttryck, tyckes hu ogilla dess vackling och halfmesyrer. Den stränghet som ministören har visat den liberala pressens förnämsta organer, endast derför att de ej lemnat sitt bifall till Pretis finanspolitik, har åstadkommit en fullständig brytning. Verkan af denna splittring har ej låtit vänta på sig. I ett af riksrådets möten blef ministeren besegrad med stor majoritet vid frågan om en revidering i liberal anda af presslagstiftniogen. Furst Auersperg skall nu enligt officiella meddelanden framlägga ett förslag till vidtagande af mått och steg mot den olyckliga vändning förhållandena tagit. Af hvad natur detta förslag är vet man äpnu icke. Neue Wiener Tagblatt anmärker med afseende på sakernas ställning följande: Affärerna gå illa, arbetet stannar af, de politiska iderna finna antingen ej något stöd hos folket eller ock hållas de hemliga; hvarifrån skulle då entusiasm eller bifall komma? Valreformen har blifvit ett lappverk, i den kyrkliga frågan har ministören nöjt sig med en neutral ställning, hvilken kommit kyrkan till godo. Veridsutställningen har gestaltat sig till ett nederlag. Under den finånsiella krisen vidtogos ej de mått och steg som behöfts för att sätta en gräns för forderfvet. Man kan till och med säga, att regeripgen har i sin finanspolitik blottinvecklat sig i eklatanta motsägelser. Vi måste konstatera, att till och med parlamentet genom sin navarande verksamhet ej motsvarat de förhoppningar man ställt derpå. Sådana fakta kunna icke öka den allmänna belåtenheten, men likväl kan ej regeringen beklaga sig, att den på fin väg fubnit någon häftig opposition. Man har länge hört talas om den splittring som egt rum i Spahien mellan de statsmän som för några mårader sedän bemäktigade sig makten, tack var general Pavias kraft. De radikala demokritorna å ena sidan, anförda af Martos, och å den ändra de konstitutionella progressistena, som till. sifi chef valt Sagasta, söks att ömsesidigt utestänga hvarandra från maktå, Mellan dessa båda partier söker märskåk Serrano fåfängt att stifta någon enighet. Jå hvarje laglig opposition, vare sig att de visat sig i pressen eller inom representatonen, blifvit qväfd, måste hans bemödande: stranda. Och huru skall man väl kunna löma mellan de olika partierna, då man sxnar en erkänd högsta myndighet? Man hr uttänkt de mest egendomliga medel. Somliga hafva talat om ett plebiscit för atttillvägabringa en republik i samma anda sm den franska, anArå arbeta för proklameradef af en koustitutionell monarki. till fört för Serrano. Skall detta lyckas, måste dok först det medborgerliga kriget sluta; met förhoppningen derom tyckes ännu vara etydligt oviss: Emellertid meddelar . ett -ttegram från Madrid af den 25 februari till 1dpendance Belge, att krisen, som länge otat; nu utbrustit och att ministerens samrmnsättning måste grundligt modifieras! Telerarbmet uppgifver namnen på de personer om skulle utgöra den nya ministåren, och nan finner deraf, att marskalk Serrano sulle fås en ny värdighet öfverlägsen den han nu innehar, hvilken nämnes ej; Sagaa skulle komma att öfvertaga inrikestoinierportföljen och amiral Topete sjörhinistportföljen. — Det tyckes som om det rakala partiet finge lemna rum för det progssistiska i Sagastas anda: Man får se huruänge denna nya sammansättning eger besnd. Från kriget mc carlisterna hafva vigtiga underrättelser komit. Et telegram af den 28 februari berätde att Moriones. lidit ett allvarligt nederlämellan Bilbao och Sommo