sträckte ut sina små trynen åt det håll hvarifrån musiken hördes, lyssnande med den mest spända uppmärksamhet. Jag log belåtet för mig sjelf, nära nog tyckande mig vara en Orpheus nummer 2, som så der förmådde tjusa skogens vilda djur. Men ali glädje är kort: om igelkottarne tilläfventyrs njöto af min mekaniska musik, så visade de åtminstone icke böjelse för att vilja njuta länge: .efter några ögonblick togo båda på en gång till schappen åt hvar sitt håll. Jag sprang då upp från mitt gömställe och började leka ta ,fattt med de: flyende. Hannen kom genast i mitt våld, men honan först efter några som hastigast gjorda slingerbultar bland buskarne. Hvad var nu att göra? Hm — jo, att låta båda igelkottarne, trots deras protester genom hoprullning och taggarnes utspärrning, undergå en sorts yttre medikolegal besigtning, dem sjelfvom till straff och androm till varnagel. För att få igelkotten att titta fram ur sitt taggiga hölje, sedan han rullat ihop sig, behöfver man blott stryka-taggarne med handen framifrån och bakåt eller trycka ho nom på ryggen. Båda dessa metoder använde jag vid ifrågavarande tillfälle. V En annan metod åter är att slå vatten öfver igelkotten. Man -har flera berättelser of huru räfven. går till: väga för att komma i tillfälle att: smörja kråset med igelkottskött, men intet af dessa sätt känner jag af egen erfaI, renhet. Troligt är, att den knipsluge mickel icke alltid förfar lika, utan rättar sig efter omständigheterna. En af mina bekanta, en trovärdig jägare, har i afseende härpå berättat mig följande om en tdm räf, som han hade straxt efter dess födelse tagit och uppfostrat: Till. denna räf fördes en igelkott. Igelkotten rullade genast ihop sig. Räfven nosade fundersam på det lefvande taggiga klotet, tog derefter i munnen ett bredvid liggande stycke af ett tunnband, lude detta tvärs öfver igelkottens rygg och ställde sig sedan med framtassarne, en på hvardera änden, å tunnbandsstycket. Vid denna tryckning på den i halfcirkel böjda ryggen rätade igelkotten ut sig, och då han sålunda stack fram sitt lilla tryne, högg räfven sina k tänder -deruti, och så var affären snart utagerad med den igelkotten. Ofta påträffar man under jagtutflykter igelkottskinn, så preparerade att de bilda en kaloft. Detta är minnen efter räfvens verksamhet såsöm nattman eller huddragare och. igelkottsätare. Mickel synes vara virtuos i båda dessa fack. Några af de skandinaviska däggdjuren ligga i dvala under vintern och hafva derför blifvit kallade hibernerande (af latinska ordet Hiberna, som betyder vinterläger för krigstrupp): Till dössa hör igelkotten... På hösten (för vinterd) skiljer sig igelkottsparet tillsäng och säte: hvartdera könet iordningställer då åt sig särskildt hemvist på alldelås likadana ställen som der de ba sin gemensamma. sommarbostad och med samma...sorts ifiredning: Om. denna skilsmässa sker af Ömgesidig artighet att icke sofva i hvarandras sällskap som stockar, torde. få anse höra till igelkottslifvets alldeles. outredda och dvistigarö. konvenansfrågor. Igelkottens hibernöringsid6 synes födas af de mot hösten minskade lifsförnödenheterna och den realiseras på grund af kylan; vid första frost lägger sig igelkotten i ide och sofvet som ett godt barn, antagligen utan att drömma hvarken styggt eller om guld och gröna skogar. Tocke der låter han :menniskorna sysselsätta sig med, då de äro i Morphei armar slutna; Igelkotten bara sofvery riktigt bondsofver, ända tills dess vårvärmen åter Jlifvar hang dotmnade lifsandar. Kunde igelkotten tänka och tala och på grund deraf filosofera lika djupsinnigt som Sancho Panza i verlden; så skulle han säkert utropa med denne: vHeder åt den menniska,y: som uppfunnit en så herrlig sak som sömnen! Vi veta dock litethvar, att uppfinningen! icke är ny; men att den kan med fördel användas. : Lycka emellertid förigelkotten, som så der gofver bortshela sin (vinter)tid, att hair har eget hus och hem, ty annars kunde det hitta på att hända honom detsämmaisonick ibland ee och annan individ af menniskoslägtet: att blifva. vräkt för ogulden hyra midt i finthårda visdtern. Skulle igelkotten likväl af eå slump råka till att åf någon stilla vardrare på lifvets stig verkligen blifva vräkt. .. vräkt ur sitt eget lilla fridfulla och anspråkslösa yinterhem, så tar han rakt ut ingen notis derom, nej, icke ens en pöpulär .zologisk4 tychan;wvaknar, ej; såvida I man icke för honom in i värme; då qvicknar han vid. Utsatt för köld, inslumrar, han åter ra sa Igelkoten synes mig vara af samma åsigt ) som en lel gamla fruntimmer och alla knähundar, att nemligen köld är ett otyg, som ma gerna ckaunde;:vara:af medusedan man nukan konservera både matvaror och) sig sjelfmed aseptin. a Igelktten! Tärsttamtja sig och blir tätt snäll:-kinniör Ex på sina vårdares lock-T ning frm från sina gömställen under möblerna ettotäm: VÄ id umgänget med