sträckte ut sina små trynen åt det håll
hvarifrån musiken hördes, lyssnande med
den mest spända uppmärksamhet. Jag log
belåtet för mig sjelf, nära nog tyckande
mig vara en Orpheus nummer 2, som så der
förmådde tjusa skogens vilda djur. Men
ali glädje är kort: om igelkottarne tilläfven-
tyrs njöto af min mekaniska musik, så vi-
sade de åtminstone icke böjelse för att vilja
njuta länge: .efter några ögonblick togo båda
på en gång till schappen åt hvar sitt håll.
Jag sprang då upp från mitt gömställe och
började leka ta ,fattt med de: flyende.
Hannen kom genast i mitt våld, men honan
först efter några som hastigast gjorda slin-
gerbultar bland buskarne. Hvad var nu att
göra? Hm — jo, att låta båda igelkot-
tarne, trots deras protester genom hoprull-
ning och taggarnes utspärrning, undergå en
sorts yttre medikolegal besigtning, dem sjelf-
vom till straff och androm till varnagel.
För att få igelkotten att titta fram ur sitt
taggiga hölje, sedan han rullat ihop sig, be-
höfver man blott stryka-taggarne med han-
den framifrån och bakåt eller trycka ho
nom på ryggen. -
Båda dessa metoder använde jag vid ifrå-
gavarande tillfälle. V
En annan metod åter är att slå vatten
öfver igelkotten.
Man -har flera berättelser of huru räf-
ven. går till: väga för att komma i tillfälle
att: smörja kråset med igelkottskött, men
intet af dessa sätt känner jag af egen erfa- I,
renhet. Troligt är, att den knipsluge mic-
kel icke alltid förfar lika, utan rättar sig
efter omständigheterna.
En af mina bekanta, en trovärdig jägare,
har i afseende härpå berättat mig följande
om en tdm räf, som han hade straxt efter
dess födelse tagit och uppfostrat:
Till. denna räf fördes en igelkott. Igel-
kotten rullade genast ihop sig. Räfven no-
sade fundersam på det lefvande taggiga klo-
tet, tog derefter i munnen ett bredvid lig-
gande stycke af ett tunnband, lude detta
tvärs öfver igelkottens rygg och ställde sig
sedan med framtassarne, en på hvardera än-
den, å tunnbandsstycket. Vid denna tryck-
ning på den i halfcirkel böjda ryggen rä-
tade igelkotten ut sig, och då han sålunda
stack fram sitt lilla tryne, högg räfven sina k
tänder -deruti, och så var affären snart ut-
agerad med den igelkotten.
Ofta påträffar man under jagtutflykter igel-
kottskinn, så preparerade att de bilda en
kaloft. Detta är minnen efter räfvens verk-
samhet såsöm nattman eller huddragare och.
igelkottsätare. Mickel synes vara virtuos i
båda dessa fack.
Några af de skandinaviska däggdjuren
ligga i dvala under vintern och hafva der-
för blifvit kallade hibernerande (af latinska
ordet Hiberna, som betyder vinterläger för
krigstrupp): Till dössa hör igelkotten... På
hösten (för vinterd) skiljer sig igelkotts-
paret tillsäng och säte: hvartdera könet
iordningställer då åt sig särskildt hemvist
på alldelås likadana ställen som der de ba
sin gemensamma. sommarbostad och med
samma...sorts ifiredning: Om. denna skils-
mässa sker af Ömgesidig artighet att icke
sofva i hvarandras sällskap som stockar,
torde. få anse höra till igelkottslifvets all-
deles. outredda och dvistigarö. konvenans-
frågor.
Igelkottens hibernöringsid6 synes födas
af de mot hösten minskade lifsförnödenhe-
terna och den realiseras på grund af kylan;
vid första frost lägger sig igelkotten i ide
och sofvet som ett godt barn, antagligen
utan att drömma hvarken styggt eller om
guld och gröna skogar. Tocke der låter
han :menniskorna sysselsätta sig med, då de
äro i Morphei armar slutna; Igelkotten
bara sofvery riktigt bondsofver, ända tills
dess vårvärmen åter Jlifvar hang dotmnade
lifsandar. Kunde igelkotten tänka och tala
och på grund deraf filosofera lika djupsin-
nigt som Sancho Panza i verlden; så skulle
han säkert utropa med denne: vHeder åt
den menniska,y: som uppfunnit en så herrlig
sak som sömnen! Vi veta dock litethvar,
att uppfinningen! icke är ny; men att den
kan med fördel användas. :
Lycka emellertid förigelkotten, som så der
gofver bortshela sin (vinter)tid, att hair
har eget hus och hem, ty annars kunde det
hitta på att hända honom detsämmaisonick
ibland ee och annan individ af mennisko-
slägtet: att blifva. vräkt för ogulden hyra
midt i finthårda visdtern. Skulle igelkotten
likväl af eå slump råka till att åf någon
stilla vardrare på lifvets stig verkligen blifva
vräkt. .. vräkt ur sitt eget lilla fridfulla
och anspråkslösa yinterhem, så tar han rakt
ut ingen notis derom, nej, icke ens en pö-
pulär .zologisk4 tychan;wvaknar, ej; såvida I
man icke för honom in i värme; då qvick-
nar han vid. Utsatt för köld, inslumrar,
han åter ra sa
Igelkoten synes mig vara af samma åsigt )
som en lel gamla fruntimmer och alla knä-
hundar, att nemligen köld är ett otyg,
som ma gerna ckaunde;:vara:af medusedan
man nukan konservera både matvaror och)
sig sjelfmed aseptin. a
Igelktten! Tärsttamtja sig och blir tätt
snäll:-kinniör Ex på sina vårdares lock-T
ning frm från sina gömställen under mö-
blerna ettotäm: VÄ id umgänget med